Publicerat 2010-09-29 19:00

Infekterade sår

måste läkas

Ser möjligheter

med ny styrelse

- Polisförbundet måste vara en stark kraft och ett stöd för alla poliser i landet. Jag känner mig inte nöjd förrän förbundet är ett kraftfält som gör det möjligt för poliserna att fullgöra sitt uppdrag, säger Lena Nitz till Blåljus en kort stund efter valen i Göteborg. Hon har fortfarande lite puls efter sitt korta anförande inför ombuden och ser tagen ut men hon finner orden lätt och tvekar inte om vart hon vill hän.

- Det handlar till exempel om bra och rättvis lön, jämställdhet i arbetet, bra arbetsvillkor och en trygg arbetsmiljö, möjligheter till personlig utveckling, trivsel och arbetsglädje. Den kraften att bygga upp sådant måste vi ha som ett modernt fackförbund.

- Vi har infekterade sår efter en intern konflikt. Det gäller för mig att driva på läkningsprocessen och snabbt se till att vi går mot ett enat, starkt förbund. Grunden är lagd efter valen här idag och nu är det bara att ta itu med det.

Börjar redan idag

Blåljus undrar om kvinnor generellt kan vara mera lämpade att driva sådana läkningsprocesser men Lena tar inte upp den tråden utan kastar sig in i det dagsaktuella.

- Den nya styrelsen börjar jobba direkt redan idag, säger hon snabbt. Det gäller för mig att genast sätta mig in avtalsförhandlingarna eftersom RALS (centrala förhandlingar) redan börjat stöka till sig som alla vet. Jag känner att jag rent allmänt har förhandlingsinsikt eftersom jag rört mig på det centrala planet en längre tid. Jag räknar med att snabbt kunna skaffa mig en överblick. Detaljkunskaperna har redan medarbetarna. BILDEN: I spetsen för den nyvalda styrelsen.

Stark vilja - drivkraft framåt

- Hur jobbar du?

- Mycket kort uttryckt – jag har en stark vilja och en stark drivkraft framåt. Jag har ett stort intresse av att ta del av andras argumentation.

Något senare på dagen, efter styrelsevalen:

- Ser du en grund för en framtida konflikt i att du själv har dina rötter i polisen i Stockholms län och att nu ytterligare tre styrelsemedlemmar också har det. Flera förbundsområden var ju missnöjda med det här och klagade på bristen på geografisk representation i styrelsen?

Förståelse för argument

- Jag anser att valutskottet, vars förslag gick igenom helt och hållet, har gjort ett mycket gediget arbete och att de har gjort kloka avvägningar. Jag har hört argumenten mot och har förståelse för att de framförs och tar dem till mig. Men av många olika skäl känner jag mig helt övertygad om att vi nu har en mycket kompetent styrelse med människor som brinner för sitt uppdrag. Jag tvivlar inte en sekund på att de alla är helt på det klara med att de ska företräda hela Sveriges polis i det ögonblick de stiger in i förbundets styrelserum. Skulle det eventuellt dyka upp problem räknar jag med att kunna minimera dem. Jag ser möjligheterna med den här styrelsen och hyser gott hopp för framtiden, slutar Lena Nitz för den här gången.

Blåljus vågar hoppas att både förbundsordföranden och förbundsstyrelsen kommer att höras och synas regelbundet på den här sidan i framtiden.

Intervju: Claes Cassel

VEM ÄR LENA?

Allas lika värde och rätt att bedömas och behandlas rättvist oavsett vad saken gäller. Det svarar Lena Nitz, utan att tveka, på frågan vilken övertygelse det är som styr henne. Hon har fått många tillfällen att praktisera den drivkraften.

- Jag har under många år hjälpt och stöttat kollegor som hamnat i personalansvarsnämnden (PAN) - dels som förtroendevald och dels som ombudsman i Polisförbundet. Jag har också haft förtroendeuppdrag i Stockholms fotbollförbund och senare i Svenska fotbollförbundet som haft direkt koppling till disciplinfrågor.  Det här engagerar mig enormt, säger Lena till Blåljus. Fram till idag har jag också jobbat med arbetsrättsliga frågor för min polismyndighet, Stockholms län. BILDEN: Den offentliga Lena på repskapet.

För att ta det från början:

- Jag föddes för 43 år sedan och växte upp i Hässelby strand (Stockholms västra förorter). Jag var sladdbarn i min syskonkrets och jag fick lära mig att förhandla för att få min vilja igenom. Jag insåg snabbt att det inte var rätt väg att hota att repa mina äldre syskons Beatlesskivor när jag som liten inte fick vara med. Den förhandlingen förlorade jag stort. Istället gällde det att få dem att förstå min situation och vad de kunna vinna på att gå med på mina förslag. Det gick inte alltid men förvånansvärt ofta.

- När jag var tio år började jag spela fotboll. Polisen har mitt hjärta men fotbollen har ett stort utrymme där också. Jag höll på aktivt i 18 år. Min sociala fostran och min känsla för lagarbete fick jag i Brommapojkarna och jag är oändligt tacksam för åren hos dem. Jag skickar fortfarande troget min medlemsavgift för att i alla fall betala tillbaka lite för allt jag fick.

Psykolog, jurist eller lumpen?

- När jag var klar med gymnasiet hade jag satt upp tre tänkbara mål för fortsättningen. Det var att bli psykolog, jurist eller att göra militärtjänst. Det blev juristlinjen och en jur kand i sinom tid. Under studieåren försörjde jag mig bland annat med att jobba i hemtjänsten, på dagis och i skolbespisningen som mattant.

- Under tiden hade det där med fotbollen utvecklats. Jag valdes in i styrelsen i min klubb Brommapojkarna och fungerade bland annat som talesperson för damlaget. 1993 blev jag ordförande i disciplinnämnden i Stockholms fotbollsförbund och invald i styrelsen i det förbundet. Senare kom jag att  väljas in och arbeta med samma frågor även inom Svenska fotbollsförbundet.

Närpolis i Huvudsta

- När jag hade min juristexamen började jag fundera på hur ett liv i det yrket skulle se ut. Jag undrade mycket om jag skulle få utlopp för mitt engagemang där och det slutade med att jag sökte polisen och började på PHS 1993. Mina föräldrar blev inte glada. De ansåg att jag skulle ta tillvara den utbildning jag skaffat mig och dessutom tyckte de att polisyrket var farligt och hade hellre sett sin dotter på ett tryggt kontor.

- Jag började i alla fall i Västerortsdistriktet och blev närpolis i Huvudsta. 1997 blev jag invald i styrelsen i polisföreningen Birka (polisfacket i Västerort) och där började min fackliga bana.

Viktigt engagera unga poliser fackligt

På frågan hur hon som ung och ganska oerfaren polis kunde bli invald i en facklig styrelse med många hundra medlemmar förklarar Lena att hon och fler med henne inte kunde få sin skyddsväst och sina kängor att bli överens med sin kropp. En styrelseledamot i Birka kom att bevittna hennes envisa och outtröttliga kamp för rätt skyddsutrustning och tipsade valutskottet. Där vägde hennes stora föreningserfarenheter från fotbollen också tungt och hon blev nominerad. Skyddsfrågorna blev aktuella från och med första dagen i Västerort och en naturlig följd var att hon valdes till huvudskyddsombud år 2000.

- Jag tycker det är viktigt att ge förutsättningar för  nya, unga poliser att engagera sig i det fackliga arbetet. Det ger nya perspektiv på saker som är ovärderliga.

"Jag blev rasande"

1998 väntade hon barn och letade efter någon inre tjänst under senare delen av graviditeten. Ett jobb i rättsgruppen i Västerort lockade. Chefen där hade bara sett hennes ansökan och inte henne. När hon kom in i rummet och han såg magen meddelade han att hon inte kunde få jobbet eftersom hon snart skulle gå på föräldraledighet.

- Jag blev rasande, berättar hon. Så orättvist och fel! Men jag hade lärt mig en del sedan argumentet med reporna i skivorna och när vi hade haft långa samtal slutade det med att han såg saken ur ett annat perspektiv och jobbet blev mitt. Vi fick en bra relation efter det här och om sanningen ska fram så gav han mig perspektiv  på andra frågor .

Kvinnliga poliser till facket

- Lite senare blev jag jämställdhetshandläggare tillika jämställdhetsansvarig i den föreningsstyrelsen.  Det ledde till ett projektarbete och en adjungering i styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Där gällde det att finna vägar att motivera kvinnliga poliser att ta fackliga uppdrag och stanna kvar på dem. Resultatet blev bland annat ett fackligt mentorskapsprogram för kvinnor med utbildade mentorer.

- Efter det fick jag en projektanställning på Polisförbundet för att jobba med rättsfrågor tillsammans med Douglas Engdahl som var ombudsman ansvarig bland annat för rättshjälpen. När Douglas gick i pension sökte jag hans jobb och fick det.

Ville se med arbetsgivarens ögon

- I december 2009 sökte jag och fick ett arbetsledande jobb på Stockholmsmyndigheten som bland annat innehöll rätts- och förhandlingsfrågor. Jag tyckte dels att det var viktigt att utveckla arbetsrätten dels att det var angeläget att få känna på ledarskap som jag blivit väldigt nyfiken på.  Jag ville få en möjlighet att se dessa frågor med arbetsgivarens ögon men med den fackliga grund jag står på. Nu tycker jag att jag får en bra helhetsbild och därmed har bättre förutsättningar att hitta en bra lösning.

Idag har Lena två barn och ett fadderbarn från Somalia och i övrigt är hennes närmaste en sambo som också är polis, en pappa och två systrar.

Intervju: Claes Cassel