Publicerat 2011-10-06 20:30

Stark manifestation

för bättre pa-löner

Onsdagen den 5 oktober klev utryckningspolisen Johan Svanestrand upp i talarstolen vid Sergels torg och höll ett tal som fick hundratals poliser församlade på Plattan nedanför att applådera varmt. Johan har på eget initiativ dragit igång den här manifestationen. Han hade kommit fram till att alla polisassistenter i Sverige tjänar för lite. Han exemplifierade flitigt och fick igenkännande applåder från de civilklädda kollegerna som alltså var där på sin fritid.

Manifestationen fick en imponerande medietäckning och polisassistenternas budskap har nått ut till stora delar av befolkningen. Manifestationer hölls samtidigt på flera olika håll i landet.

När han hållit sitt anförande (som du kan läsa genom att klicka HÄR) gick han och alla deltagarna till Arbetsförmedlingen på Tunnelgatan. Man gick inte som demonstration för det hade inte gått att få tillstånd för. Men det gick bra ändå att ta sig den korta vägen.

Kontakt med AF kan avgöra

På Arbetsförmedlingen var man väl förberedd och tog vänligt och seriöst emot poliserna gruppvis för en kort information om vad som gäller för att söka jobb. Det är svårt att gissa hur många som tänker utnyttja möjligheten. Många såg det säkert mera som en symbolhandling.

Men bara själva kontakten med Arbetsförmedlingen kan för en del innebära att de tar ett avgörande steg. Ett stort antal polisassistenter idag har fina utbildningar i botten och många har lämnat välbetalda jobb. De har gjort det av stort intresse för polisyrket med dess utmaningar och för den tillfredsställelse man kan känna vid att hjälpa och ställa tillrätta.

Risken finns naturligtvis att när de märker det dåliga gensvar de får från arbetsgivaren för sin insats kan ett besök hos Arbetsförmedlingen väl bli den tuva som välter hölasset.

"Det här har ju ingen genomslagskraft"

Det tror inte Rikspolisstyrelsens personaldirektör som säger så här till Aftonbladet:

”Elisabeth Bjar, personaldirektör vid Rikspolisstyrelsen, ställer sig frågande till demonstrationerna.

– Det här är ett initiativ som tas av enskilda, och har inget med arbetsgivare eller förbundet att göra. Jag kan inte förstå det, säger hon.

– Det är en ingångslön, får vi inte glömma, och precis som på andra arbetsplatser vill vi jobba för en individuell lönesättning beroende på vad man presterar och vilket ansvar man får.

Att många säger sig fundera på att byta jobb, tror hon inte blir till verklighet.

– Vi har väldigt låg rörlighet inom polisen, så det är inget vi märker av. Det är i princip ingen omsättning alls, så det här har ju ingen genomslagskraft, säger Elisabeth Bjar.” (bilden ovan t v)

I en annan tid kunde det varit ett budskap från patron till en samling statarfamiljer.

"Det ses som en spark i magen"

Så här tänker en av våra medlemmar som kontaktade Blåljus idag:

”Kan berätta att hennes svar i Aftonbladet gått som en löpeld mellan kollegorna. Det ses som en spark i magen! Ett drygt svar för att vara mild. Jag trodde en personaldirektör även hade ett visst ansvar inför sina underställda medarbetare. Men det kanske är något jag missförstått? Hon kan inte förstå demonstrationen som för övrigt var en manifestation. Men det kanske är lite svårt när man inte jobbar skift, tjänar 20000 i månaden och då och då får en spottloska i ansiktet.”

Polisförbundets ordförande Lena Nitz (bilden t h) slår an en annan ton än Elisabeth Bjar:

- Det har under en längre tid funnits en frustration som vuxit sig allt starkare hos poliserna att arbetsgivaren inte förstår att poliserna idag arbetar under hårt tryck och har en mycket pressad arbetssituation. Poliserna är engagerade och vill göra ett riktigt bra jobb men upplever att de inte får förutsättningar att göra det. Det här missnöjet visar tydligt att den personalpolitik arbetsgivaren för inte fungerar. Det har vi också framfört till arbetsgivaren under lång tid, avslutar Lena Nitz.

Varför ställde sig inte facket bakom?

Blåljus har under onsdagen och torsdagen fått en rad frågor från medlemmar varför polisfacket i Stockholms län inte ställde sig bakom manifestationen på Sergels torg och vid Arbetsförmedlingen.

Det lär nog inte vara någon tvekan att polisfackliga i länet hade sitt hjärta hos de församlade polisassistenterna. Men för de som jobbar inom facket finns en del tydliga begränsningar som man kan hitta i Medbestämmandelagen, framförallt i paragraferna 41-45. När avtal med fredsplikt slutits får ingendera parten ägna sig åt att ifrågasätta i syfte att ändra eller rentav underminera avtalet. Vi ställer det kravet stenhårt på arbetsgivaren och måste i konsekvensens namn själva inta samma förhållningssätt som vi begär av dem. Avvikelser kan faktiskt resultera i sanktioner som bl a kan innebära kännbara skadestånd.

Respekt för avtal

Det handlar i slutänden om respekt för det lagbundna samhället och för att ingångna avtal skall följas. Det är lite av samma respekt som polisassistenterna visade på sin vandring från Sergel till Tunnelgatan. De gick inte mitt i gatan eftersom de inte fått tillstånd till det utan höll sig snällt på gångbanorna och stannade fredligt och inväntade grönt ljus i korsningarna.

Text: Claes Cassel
Foto: Tommy Hansson, Claes Cassel

Uppdatering:
Exempel på massmediebevakningen av manifestationen i Stockholm:
Aftonbladet och TV4 Nyhetskanalen
I Malmö, Göteborg, Falkenberg, Kiruna