Stämman i Region Stockholm

Onsdag en 23 mars sammanträdde Polisförbundets i Stockhlm högsta beslutande organ, Stämman. Blåljus berättar om motioner, val mm. UPPDATERAD

Stämman 2016  inleddes högtidligt med Brandkårens Riksförbunds säckpipeorkester. Det var en väldigt uppskattad och lite högtidlig start på stämman. Därefter utlyste ordförande Stefan Eklund en tyst minut för terroroffren i Bryssel. Det påminner om vilken hård värld som vi har att leva och arbeta i.

Stefan höll sedan ett engagerat tal till stämman där han redovisade Polisernas och Polisförbundets aktiviteter under det gångna året. Det handlar om en upptrappning i opinionen, med media och för rimliga anställningsvillkor och fackligt inflytande. Den fackliga kampen kommer att accelerera under 2016 och om vi inte får gehör kan andra medel stå till buds när vi kommer till ett avtalslöst tillstånd till hösten.

Rättssäkerhet måste få kosta!

Andra talare på stämman var Lena Nitz, Polisförbundets ordförande som beskrev det djupa missnöje hon möter överallt i polisorganisationen. Det finns många saker som får poliser att börja misströsta och det börjar bli bråttom att rätta till det som skaver, allt från löner, otydlig organisation, omorganisation som inte tar mänskliga hänsyn, resursbrist, fackligt inflytandet etc etc. Nu står Polisförbundet starkare och mer enat än kanske någonsin. Kampen går vidare och till hösten är Polisförbundet redo om vi hamnar i en konflikt.

Även Regionpolschefen Ulf Johansson talade till stämman och beskrev hur omorganisationen går vidare, och hur kan försöker få de nationella kraven att stämma för Stockholms särskilda förutsättnignar som huvudstad. Det var tydligt att han insett att för att nå framgång och en bättre polisverkamhet måste det göras med polisfacket och andra fackföreningar, inte i motsats till personalens intressen. Ulf tog sig god tid på att svara på frågor från auditoriet, vilket uppskattades mycket.

När det kom till motionerna, gick det mesta styrelsens väg. En del motioner bifölls utan debatt, och styr vad styrelsen skall arbeta mot. I en motion ändrade styrelsen sitt förslag att den skulle vara besvarad till att den skulle bifallas, i enlighet med motionärens yrkande, det gällde motion D1 som ville att varje polis i yttre tjänst ska ha en personlig tung skyddsväst med rätt storlek och en personlig ballistisk hjälm även den i rätt storlek. Flera talare påpekade det olämpliga i att slumpvisa storlekar ligger i en hög och ingen tar ansvar för allmänt material. Dessutom är det nästan ogörligt att arbeta i tung utrustning i fel storlek, särskilt i kritiska situationer. De argumenten tog styrelsen till sig och yrkandena bifölls.

I flera andra motioner var det en frisk debatt med högt i tak, det gällde både hur chefer skall vara organiserade, där CG Wrangel argumenterade kraftfullt för en annan ordning än den nuvarande. Där vann dock styrelsens förslag att det skall stanna vid den nuvarande ordningen.

En annan debatt som många deltog i var om att inrätta en ordningsinriktad polisskola och inte satsa på akademisering, som Arne Wärn och Robert Sollare föreslagit. Det blev en retorisk övning med grafiska exempel, till exempel förevisades ett praktexemplar till Tunnelbanepolis, och frågan ställdes om den sortens konstaplar var möjliga att få fram med en akademiserad utbildning. Kommer de att klara den tuffa miljön i yttre tjänst? Mot det ställdes dagens krav på juridisk kompetens och sociologisk förståelse i ett föränderligt samhälle. Dessutom uppfattades förändringsförslaget som att ta steg tillbaka från vunna steg för att ge polisyrket en högre status. Motionen blev efter den animerade debatten avslagen.

Andra saker som facket fick i uppdrag att arbeta för är bättre tjänstelegitimationer; Det ter sig märkligt att vårt id-kort skall vara sämre än vilket vanligt id-kort som helst. Fotot bör vara tydligt så att en betraktare kan se att det är rätt person som säger sig vara polis... Därom var alla eninga.

En motion som styrelsen förlorade var motion C5 som handlade om vilken organisatorisk tillhörighet poliser i Norrtälje skall ha. Detta då många oroar sig för att bli omplacerade långt från Norrtälje med orimliga restider som följd. Styrelsen ville avslå motionen, men den vann bifall på stämman.

På stämman fick valberedningen under ledning av Arne Wärn gehör för sina förslag till förtroendeposter i regionen, och styrelsen i regionen blev oförändrad. På bilden nedan, kan den nya (gamla) styrelsen ses, Therese S Shekarabi saknas på bilden.

fr v Tommy, Emma, Roger, Marie, Andreas, Kjell, Therése (Thess) och Ordförande Stefan.

Bild: Annicka Lyckeborg

Lite senare på kvällen när hedersgäster och styrelsen hunnit samlas på polisfackets lokaler på Bergsgatan uppstod historisk nostalgi. Förre ordförande i Kamraterna, som var dåtidens förening för främst obefordrade polismän i Stokholm, och sedermera ordförande i Polisförbundet och länspolismästare i Stockholm, Gunno Gunnmo tog till orda.

Då var det så att klockorna stannade. Han höll ett oerhört gripande anförande om hur fackliga pionjärer i Sverige bröt mark för de anställdas rättigheter. Allra först ut var Typograferna, men kort efter kom poliserna. Det var i strid med den tidens lagar, så poliserna skapade kamratföreningar som 1903 övergick till att bli fackliga organisationer.

Det är enligt Gunno talande att det var just poliserna som gick tidigt fram med facklig kamp, poliser har en tendens att ta egna beslut och vara i en positiv bemärkelse anarkistika och autonoma. Det förekom således civil olydnad redan då. Samtidigt vet varje polis att ensam åstadkommer man inte mycket. Det är ett lagarbete. Det ser vi än idag, när enskilda poliser tar initiativ för att få till rimliga anställningsvillkor. Men i samspel med Polisförbunet. Han berättade om Polisförbundets olika stridigheter, men när Polisförbundet som idag står enat, med Sveriges poliser i förening, är det oerhört starkt.

Föreningen Kamraternas standar, invigdes 1936 sedan det sytts upp och broderats av flinka polishustrur. Efter Gunnos tal fick de som var gäster och ville få mer koll på tidig polishistoria, var sitt exemplar av Claes Cassels skrift, Polisfacklig historik i Stockholms stad åren 1980-1994. Den kan även läsas här.

Sammanfattningsvis en väldigt lyckad stämma med högt i tak och god stämning.

Tommy Hansson