Social kompetens viktigare än ursprung

Susanna Magnusson har skrivit en doktorsavhandling: "Att säkerställa att vi är välkomna" som ur ett vetenskapligt perspektiv tar upp hur räddningstjänsten SYD hanterat problematiken i exempelvis Rosengård, där brandkåren regelmässigt attackerats vid sina utryckningar. Hon resonerar kring hur kommunikationen fungerat, vilken utvecklingspotential som finnas, mångkulturell kompetens och rekrytering och en mängd andra aspekter på problematiken, som påminner mycket om vad vi poliser möter på många håll i landet. Bland annat beskrivs räddningstjänstens arbete med brandvärdar i Rosengård.

– Om jag är en kvinna i slöja så kan jag känna hur andra kvinnor i slöja känner och tänker. Det är ett mycket förenklat resonemang som bottnar i något slags skillnadsskapande där man säger att de här boende är så annorlunda från oss att vi måste ha in en grupp människor som också är annorlunda och olika. Det är draget till sin spets, men lite så ligger det nog till, säger Susanna Magnusson till SR Veteskapsradion.

Grunden till god kommunikation, är enligt Susanna Magnusson och den grekiske filosofen Aristoteles, kompetens, karaktär och välvilja. Att man pratar samma språk eller kommer från samma geografiska område är inte avgörande för om budskapet ska nå fram.

– Jag kan tänka mig att verksamheten skulle fungera ännu bättre om man normaliserade den, om man sa att nu söker vi alla olika typer av människor. Ditt ursprung är inte det viktigaste utan det är vad du visar att du kan och vill när det gäller kommunikation. Magnusson beskriver problematiken i sin avhandling:

"Oroligheterna ses dels som ett resultat av en långt gången segregation och en strukturomvandling av det svenska samhället. Dels finns det situationsbetingade faktorer som handlar om ungdomars behov av spänning och en medvetenhet om mediernas behov av dramatiska inslag i sin rapportering. Dels anges sysslolöshet, dåliga skolor och den allmänna misstänksamheten gentemot myndigheter som möjliga delförklaringar. Alienation skapar grupper som går i konflikt med varandra. Ungdomarnas agerande fungerar som ett sätt att bli synliga på. Genom sitt agerande söker de, och får också, ett slags erkännande

–om än i negativa termer. Den utpräglade heterogeniteten i de aktuella områdena samt den stora genomströmningen av människor gör det svårare för det civila samhället att agera kollektivt och att upprätthålla social kontroll.

Konflikterna är inte på något sätt unika för Malmö eller Sverige, utan följer en internationell trend där likartade scenarier utspelats i såväl London och Paris som i andra europeiska städer.

En för denna studie viktig slutsats är att det inte framstår som om räddningstjänsten är den egentliga måltavlan för hot och attacker. Snarare antas att räddningstjänsten mest råkar hamna i skottlinjen eller att brandmännen utgör ett slags lockbete för att dra till sig polisen, som är den egentliga måltavlan.

Samtliga inblandade verkar överens om att grundorsaken till konflikterna egentligen existerar på en mer övergripande samhällelig nivå och inte främst på en relationell nivå (mellan boende och myndigheter). Samtidigt dras slutsatsen att de våldsamma uttrycken antagligen skulle kunna mildras om relationerna mellan de boende och myndigheterna såg bättre ut. Ett viktigt utvecklingsområde är därför att förbättra relationerna mellan myndigheter och boende, och att genom dialog hitta konstruktiva ”erkännandeordningar”."

Det är också denna process som diskuteras och problematiseras i avhandlingen.

Blåljus kommentar: I avhandlingen finns mycket att läsa och lära. Själva titeln, "Att säkerställa att vi är välkomna" säger mycket om den verklighet som bl a busschaufförer, brandmän och poliser möter på sina håll i vårt land. 

Tommy Hansson