Skapa löner som gynnar yttre tjänst!

Att skapa en ny organisation leder inte automatiskt till att Polisen kommer närmare medborgarna, vilket är målet för inriktningsbeslutet som fattades nyligen. För det krävs också nya arbetssätt.

Därför har särskilde utredaren Thomas Rolén bett polisanställda komma med förslag om vad arbetsgrupper på alla nivåer kan behöva göra mer respektive mindre av för att komma närmare medborgarna. Svar har kommit infrån hela organisationen.

Här kommer en första sammanställning:

Göra mer av för att komma närmare medborgarna

• Kontaktpoliser i skolorna
• Utveckla trafik som nyckel till annan brottsuppklaring, till exempel drogRF, olovliga- och grova olovliga körningar
• Öka kontaktytor för tips från allmänheten
• Utnyttja receptionerna till öppet hus för allmänheten
• Civilspana i näpo, då ökar brottsuppklaring
• Strukturera kontakterna med kommunledningar, förvaltningar, räddningstjänst med flera efter problembild
• Skapa löner som gynnar yttre tjänst
• Gör enskilda medarbetare mer delaktiga i beslut – det stimulerar produktiviteten
• Inventera närområdet, hör vad människorna tycker är viktigt för dem
• Bryt ner målen i arbetsgruppen och sätt upp dem och resultaten på väggen så att alla kan se vad som behöver göras
• Periodplanera bättre. Bara cirka 40 procent av den totala arbetstiden används till IGV, så kallad måsteverksamhet
• Periodplanera effektivare. Idag läggs timmar och åter timmar på periodplanering som borde ligga på fast lista
• Inför verksamhetsmål som kan uppnås. Det skapar en vinnarkultur
• Inför ”gubblista” där äldre kollegor arbetar dagtid med att fotpatrullera i centrala delar av städerna
• Inför krav på minst 7-8 tjänsteår innan man är kvalificerad att söka andra tjänster
• Orka prioritera. Idag är allt och inget prioriterat
• Använd fler mobila kontor som form av servicekontor på småorter

Göra mindre av för att komma närmare medborgarna

• Sluta dela upp Polisen i en utredande och en ingripande del. Först då kommer organisationen att fungera som en helhet
• Hantera larm direktkopplade till LKC i central organisation. Bara i LKC Stockholm läggs 1 035 timmar på att hantera fellarm
• Vi har inte råd att ”pröva” oss fram. Gå bara in i brottsförebyggande projekt som har en tydlig vetenskaplig grund att stå på
• Sluta arbeta i en kedja med svaga länkar – det måste hänga ihop från inkommande samtal, utlarmning, resurstillgång, omhändertagande av material från brottsplatser, rimliga avrapporteringstider, överlämningar, rutiner för vilka spaningsuppslag som går vidare
• Sluta prioritera allt. Polisledningen måste försvara och prioritera Polisens vardagsverksamhet
• Sitt inte och vänta på åklagarbeslut, arbeta med ärenden även om åklagarsidan har resursbrist
• Sluta försvara och utveckla system som, enligt flera utredningar, inte fungerar. PUST Siebel fungerar inte bra
• Sluta transportera multisjuka personer mellan vårdinrättningar för bedömningar. Transporterna tar tid och borde utföras av sjukvården eller transportföretag.
• Avlasta PKC från viltolyckor, då minskar kötiderna i skymning och gryning

Kommittén behöver fler förslag i arbetet med den detaljerade organisationen. Maila till fraga@polissamordningen.se eller nypolisorganisation.rps@polisen.se

Blåljus kommentar:

Även om många av förslagen som Polissamordningen tagit upp ovan inte är några nyheter, är det så klart utmärkt att Rolén och company lyssnar på poliserna ute i verkligheten, och inte bara dyra organisationskonsulter. Vi kan dock inte låta bli att påpeka, att viljan att Polisen skall arbeta närmare medborgarna inte är en nyhet direkt.

Vi minns på rak arm, kvarterpolisreformen i början på sjuttiotalet, områdespolissatsningen på åttiotalet, Egerstedts närpolisreform på nittiotalet för att inte tala om Carin Götblads storsatsning på poliskontor på tvåtusentalet... Med alla dessa satsningar, borde väl Polisen redan arbeta väldigt nära medborgarna? Eller gick något snett? Finns det en gemensam nämnare?

Jag hävdar; att var och en av de ovan uppräknade reformerna för att närma poliserna till allmänheten, som var populära bland både allmänhet, politiker, samverkanspartners och poliserna som var involverade har en gemensam nämnare. De föll som korthus till marken, när Polisens budget var otillräcklig (eller när polistillströmningen från PHS ströps). Därför är det extra alarmerande att polismyndighetens i Stockholm budget ser ut som den gör just nu, när polissamordningen har dessa utmärkta intentioner om hur vi skall gå mot en bättre polisverksamhet.

Frågan är hur de vackra intentionerna står sig i mötet med den krassa ekonomiska verkligheten den här gången - Hittills har vi ju upprepat liknande budgetrelaterade misstag ungefär vart tionde år - kan det vara dags igen?

Tommy Hansson