Satan sitter i detaljerna

Krister Thelin har skrivit en rapport för Timbro, som är en del av Stiftelsen Fritt Näringsliv. Timbros uppdrag är att utveckla idéer och långsiktigt bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle.

Krister Thelin är domare och har bland annat varit statssekreterare vid justitiedepartementet under regeringen Carl Bildt under början av 1990-talet. Dessutom har han en gedigen internationell karriär och har bland annat arbetat med mänskliga rättigheter och som domare vid FN:s Krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien i Haag.

Rapporten presenterades i en artikel i DN, och har även lett till en ledarartikel i SvD och till en krönika i Hela Hälsingsland. Dessutom presenterades rapporten vid ett frukostseminarium där bland andra Lena Nitz deltog.

I rapporten beskriver Thelin på ett bra sätt hur antalet poliser i Sverige inte hållit jämna steg med befolkningsutvecklingen eller brottskurvorna. På samma sätt som när polisbristen slog till under slutet av 1980-talet eller slutet av 1990-talet, leder det till att den lokala polisverksamheten slås i spillror, polismyndigheten måste prioritera. Så dödades kvarterspolisen och närpolisen, och så avskaffas poliskontorspoliserna i Stockholms län. Vad som kommer i stället beror på vad Polismyndigheten tvingas prioritera i ett nationellt perspektiv.

Thelin intervjuas även av Studio Axess TV, där han beskriver hur polistätheten i Sverige är ner mot hälften av övriga europeiska länder eller i exempelvis New York. I programmet hävdar han även att poliser i allmänhet skulle vara moderater…

Han beskriver en problematik att poliser i en del områden i Sverige inte kan ingripa med den kraft som skulle krävas av hänsyn till debattklimatet. Han ger det bestickande exemplet med REVA där ansvariga politiker och polischefer duckade och projektet avslutades när det mötte på motstånd. Den läxan har polisen knappast glömt när det politiskt talas om att avvisa kanske 80 000 personer från Sverige.

Blåljus tanke svindlar, när vi funderar på vad svensk polis skulle kunna åstadkomma om vi hade en liknande polistäthet som är vanlig internationellt, i så fall skulle vi bli avsevärt fler än 30000 poliser i landet. Men Thelin har en annan idé.

Han menar att de kommuner som önskar skulle få rätt att bilda egna kommunala polisorganisationer. Om de då fyllde upp till det internationella måttet, skulle det bli en slagkraftig polisstyrka. Thelin ser möjligheten att de poliser som skulle bli kommunala skulle bli mer långvariga på det lokala planet. Blåljus ser mer risken att deras anställningstrygghet skulle bli avhängig av kortsiktiga kommunala beslut, särskilt om majoritetsförhållandena skiftar. Men framför allt en aldrig tidigare skådad ojämlikhet i polisiär service mellan olika kommuner beroende på ekonomi (även om Thelin menar att det borde utgå statsbidrag upp till de tre första åren). Vi kan föreställa oss, att Stockholm skulle kunna ha råd att satsa i sina få utsatta stadsdelar, medan Botkyrka eller Södertälje kanske inte har samma ekonomi.

Thelin verkar upptagen av Polisförbundets roll i svensk polis, som han inte tycks uppfatta som konstruktiv. I rapporten återkommer han ständigt till vad Förbundet tycker eller borde tycka. På seminariet påpekade Lena Nitz att förslaget om kommunpoliser riskerar att bygga upp hinder som man rivit, och pekade på att kärnfrågan handlar om vad polisen ska göra och vilken förmåga den ska ha.

Thelin ser möjligheter att poliserna i kommunorganisationen skulle kunna ha lika låg lön som idag. Å andra sidan ser han helt andra möjligheter när det kommer till cheferna, där han menar att en kommunpolischef skulle kunna tjäna upp till 90000:- per månad. (jämfört med en polisintendent som idag tjänar runt 50000:-) De polisiära datasystemen menar han ”bör kunna ske integrerat med kommunens nät med de villkor på bland annat sekretess kan kräva.” Thelin menar att RPC ska säkerställa samordning i kommunikation och informationsförsörjning mellan den kommunala och statliga polisen. Tanken svindlar. PUST.

Som alla som arbetat med lokalt polisarbete vet, är det bland det mest utsatta polisarbetet som finns. Att hålla rent från misstankar om korruption är i det sammanhanget extremt viktigt. Thelin öppnar dock för att privat sponsring av lokala företag till den lokala polisen exempelvis med utrustning och lokaler. Att arbeta som lokal polis kräver väldigt god utbildning och goda personliga egenskaper. Dagens Polisutbildning, på närmare tre år är en god grund, och framtidens akademiserade utbildning ännu bättre. Men här har Thelin ett radikalt förslag. Han skriver i rapporten att utbildningen skall kunna genomföras på en lokal högskola varvat med lokal praktik, och inte understiga sex månader!!! Men heller inte överstiga ett år.

Något annat som möjligen antyder att Thelin inte varit ute i så många utsatta områden rent fysiskt, i vart fall inte i uniform, är att han förordar att poliserna skall fotpatrullera ensamma i uniform.  Polisfackets motstånd mot ensampatrullering ur arbetsmiljöperspektiv, (och rättssäkerhetsperspektiv) avfärdar Thelin på följande sätt:

”Det kan inte uteslutas att fackets motvilja mot enmanspatrullering till dels dikteras av en betydande trivselfaktor: det är trist att vara ensam och trevligt med sällskap på passet.”

Blåljus kommentar: Det är inte utan att det skulle vara intressant att sätta ut en frivillig försöksperson, förslagsvis Krister Thelin själv, ensam på småtimmarna en helgkväll i en av våra mest beryktade förorter på torget en försvarlig bit från sin polisbil. Och se hur länge han tyckte att bristen på sällskap var problemet. Risken med ett sådant experiment är självklart tydligt för var och en med en aning juridisk och polisiär insikt. Om försökspersonen blir angripen, och tvingas avlossa sitt tjänstevapen mot den angripande folkmassan, finns det väldigt många som kommer att vittna till hans nackdel. Förutom den debatt som skulle uppstå om polisiärt övervåld à la USA.

Vi kan bara beklaga att Thelin gått så vilse i sin vurm för kommunala poliser att han blivit blind för de (få) fördelar som trots allt finns med enmyndighetslösningen i en statlig polis. Framför allt att det hålls en hög kvalitet på poliserna, vilket tillsammans med korruptionsfriheten, är avgörande för allmänhetens fortsatta förtroende för sina poliser. Till det kommer att poliser kan hjälpa varandra och allmänheten utan tanke på distriktsgränser eller revir.

Med sämre utbildade poliser, sponsrade av lokala företag, som dessutom riskerar att springa i vägen för statspolisen, finns en stor risk att polisens varumärke skulle skadas på ett sätt som blir omöjligt att återställa.

Tommy Hansson