Publicerat 2014-04-16 09:00

Sarnecki förklarar sig

En kollega från Köping, skrev ett mail till kriminologprofessor Sarnecki, med anledning av hans uttalanden i media, som Blåljus beskrivit tidigare, att det ökande antalet polisskjutningar med dödlig utgång skulle ha att göra med att poliskåren föryngrats. Kollegan ifrågasatte det vetenskapliga underlaget för påståendet, och Jerzy fick chansen att förklara sin ståndpunkt. Mailet har skickats till Blåljus och kollegan, Andreas, har välvilligt godkänt publicering i sin helhet.

 

”Hej professor Sarnecki.

För ca 15 år sedan hade jag äran att lyssna till en av era föreläsningar på Polishögskolan i Sörentorp. En föreläsning som jag minns som mycket intressant och stimmulerande. Föga förvånande avhandlades ämnet kriminologi och dess betydelse för att tolka utveckling, trender och påverkansbara faktorer. För mig var det en del i uppbyggnaden av min övertygelse om att polisen måste förstå de kriminologiska mekanismerna för ha en möjlighet att kunna minska brottsligheten och öka medborgarnas faktiska trygghet i ett längre perspektiv.

 

Under de gångna åren har min bild av Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki fått en lite annan nyans. Detta har skett i allt större grad varefter jag tagit del av uttalanden där ni kritiserar polisens våldsanvändning och verktyg för konflikt och våldsverkan.

 

Då dessa uttalanden har nått mig via media i formen av tidningsartiklar, nyhetsklipp i radio och Tv, samt några enstaka intervjuer är jag väl medveten om att denna typ av citat och inslag mycket sällan ger en till närmelsevis korrekt bild av vad någon vill förmedla eller för den delen det individuella tyckandet.

Därför vore det oerhört intressant att få ta del av era reflektioner och personliga syn på polisens våldsanvändning, med perspektiv på polisernas verklighet och förutsättningar. Jag har tillsammans med flera av mina kollegor och våra anhöriga en till synes annorlunda syn på polisernas möjligheter och primära målbild än den jag utläst via media att ni förmedlar. Tillåt mig att belysa och i viss mån utveckla mitt resonemang, med utgångspunkt från en rad lösryckta citat i media de senaste dagarna.

 

”En person som är psykiskt instabil, möjligen berusad, går mot polisen med kniv och blir skjuten. Var och en av skjutningarna kan uppfattas som mer eller mindre motiverad, för polisen befinner sig i fara. Men har detta inte inträffat förut?”

 

Min reflektion är att hur skall polisen, med ett anständigt minimikrav på polisernas säkerhet och arbetsmiljö, med dagens utbildning och utrustningsnivå kunna ingripa mot en beväpnad gärningsman på ett för polisen säkert tillvägagångssätt? I mina öron låter citatet ”har detta inte inträffat förut” som argument för att det är fel av polisen att skjuta i nödvärn och jag tolkar det lika tokigt som att man skulle resonera kring att det är onödigt med hörselskydd och säkra byggställningar på en byggarbetsplats, då det inte användes förr.

 

”det har hänt något hos polisen som gör att fler personer skjuts till döds. En uppenbar förändring är att poliskåren har föryngrats.”

Min reflektion blir spontant att det är på gott och ont som polisen i yttre tjänst är yngre till levnadsår och polisiär arbetslivserfarenhet. Det vi kan konstatera är att vi har den personal vi har och under överskådlig tid kommer det sannolikt inte ske några stora förändringar på den punkten med anledning av det generationsskifte polisen genomgår och den mycket låga ingångslönen. Det är svårt att behålla och rekrytera äldre och erfaren personal till ett arbete i yttre tjänst, alla dagar på året och dygnets alla timmar, inom ett låglöneyrke som är ständigt ifrågasatt och kritiserat. Med detta sagt konstaterar jag att ”vi får spela med det lag vi har” och försöka skapa de bästa av förutsättningar. Sedan tror och hoppas jag att polisen de senaste decennierna blivit mer riskmedvetna och mentalt förberedda för att kunna agera och verka mot beväpnade personer. Kunskapen om hur fort ett beväpnat angrepp från en gärningsman kan resultera i att polisen eller tredje part skadas eller dödas medför ett högre säkerhetstänkande.

 

” Förändringen finns nästan garanterat hos polisen. Det här är en oerhört negativ utveckling, polisen är inte till för att döda utan för att rädda livet på folk.”

Även om jag tror att det generellt sett finns en ökad riskmedvetenhet med tillhörande vapen och taktikutbildning inom polisen har jag med min lekmannabedömning svårt att tro att decennier av nedskärningar inom psykvården, ökat antal brukare av sk tung narkotika* och en ökning av våld och hot mot tjänstemän** inte skulle kunna vara bidragande faktorer. I min värld/bubbla som jag lever i medför den (enligt mig) ökande klyftan mellan de som behöver adekvat psykiatrisk vård och de som får en fullödig sådan en ökad risk för reella hot och våldssituationer mot poliser och tredje part. I mitt subjektiva tyckande finns även inslag av att respekten och benägenheten åtlyda en polis har försämrats vilket skulle kunna ha en effekt på individens syn på polisens rätt och legitimitet att bruka våld.

*CAN (Centralförbundet för alkohol och narkotika).

**Statistik från Brottsförebyggande rådet.

 

När polisen tvingas till våldsanvändning, och särskilt vid tillfällen med dödlig utgång, läggs allt som oftast ett budskap ut i media om att polisen HAR gjort fel i större eller mindre utsträckning. Detta är ett drev i vilket ert namn ofta figurerar med diverse uttalanden. Jag anser fullt och fast att polisens våldsanvändning måsta vara tydligt reglerad och kontrollerad. Det är likaledes oerhört viktigt att man granskar polisens våldsanvändning för att kontrollera att den harmoniserar med lagar och lagstiftarnas intentioner med lagarna. Men detta legitimerar inte att man INNAN sakfrågan ingående har granskats förmedlar ett budskap om att polisen har gjort fel. Att gång efter annan kavla ut detta budskap är till men för allmänhetens syn på polisen och polisens rätt att bruka våld.

 

Denna återkommande debatt är inte minst skadlig för de enskilda poliserna. En polis som tvingas till att skjuta eller använda annat kraftigt våld i tjänsten påverkas av nog så många destruktiva krafter utan att behöva skuldbeläggas i media, utan juridisk sakgranskning skett. Min erfarenhet säger mig att det är väldigt få poliser som inte tycker det är jobbigt med att någon kommer till skada. Att vi dessutom i det närmaste slentrianmässigt skuldbeläggs för detta, vilket inte skapar en tryggare och professionellare poliskår. För en polis är det primära målet att kunna avsluta arbetspasset i gott fysiskt och psykiskt skick. Som nr 2 på prioriteringsskalan kommer kollegornas väl och ve, varpå tredje man och slutligen kommer en hotfull och/eller våldsverkande gärningsmans hälsa och leverne.

 

Det är mig obekant hur ni resonerar kring de gällande lagar och rättspraktis som råder kring polisens våldsanvändning i förhållande till att individerna som skall utföra polisarbetet, med alla de uppgifter som de ställs inför i dagsläget utan att kompromissa med sin egen säkerhet, skall kunna gå dina önskemål till mötes ibland annat ett minskat antal dödade vid polisingripanden. Utifrån detta är jag mycket intresserad av att ta del av dina åsikter och reflektioner kring polisens roll och våldsanvändning utifrån avvägningen mellan;

- Våldsanvändningens legitimitet och förutsägbarhet enligt dig, kontra den allmänna rättspraxisen.

- Våldsverkarens ansvar för händelseförloppet kontra den enskilda polismannen.

- Avvägningen mellan polisernas egna säkerhet kontra en beväpnad gärningsman.

- Polisens nuvarande tjänsteammunition kontra en ammunition med mindre ”stoppverkan”.

- ”Hög tröskel” för polisens våldsanvändning avvägt mot möjligheten att kunna skjuta varningsskott i ett tidigare skede eller inkapacitera gärningsmannen med elpistol.

 

För mig och flera av mina kollegor vore det tacksamt om du hade möjlighet att dela med dig av dina tankar och reflektioner i ämnet.

 

Med vänlig hälsning Andreas Nikitin.”

 

Andreas fick ett mail till svar från Jerzy Sarnecki som förklarar hans ståndpunkt.

”Hej Andreas.
Tack för ditt långa och intressanta e-mail.

Tyvärr kommer mitt svar att bli betydligt mera summariskt. Jag sitter med ett manus till en bok som ska lämnas in till förlaget inom närmaste dagarna.
Men alltså kort, hur resonerar jag.

Under senaste c:a 20 åren har polisen dödat en person ungefär vart annat år (litet oftare men inte mycket). Plötsligt, under senaste 15 månader 6 fall. Det kan förstås vara slumpen, men den statistiska sannolikheten att så är fallet är ganska liten. Så troligen har något har hänt.

 

Men vad?

Kan detta bero på att antalet attacker mot poliser helt plötsligt har ökat? Möjligt, förstås, men inte troligt. Polisen hanterar rätt många farliga personer varje år och i de allra festa fall fungerar det utmärkt. Om det skulle vara fråga om att den sortens personer skulle helt plötsligt bli betydligt flera måste det vara fråga om en stor ökning och det måste ha någon orsak, t.ex. förändringar i psykvården. Vi vet att någon sådan förändring har inte ägt rum, under den korta tiden det handlar om. Så troligen finns förändringen hos polisen. Vilken förändring det kan vara frågan om vet vi inte, utom att de poliser som arbetar med utryckningar har blivit yngre. Kan det vara en orsak? Kanske, men lång ifrån säkert och knappast den enda.

Så, egentligen vet vi inte särskilt mycket, men eftersom det handlar om människoliv och om poliser som utsätts för stora påfrestningar så måste vi ta reda på mera. Ansvaret ligger på RPS som bör utreda saken. Visar det sig sedan att det trotts allt är tillfälligheter och att allt återgår till den normala så kan vi andras ut. Annars får man överväga åtgärder.
Det blev ändå ganska lång mail. Men det är så jag ser på saken.

Med vänliga hälsningar
Jerzy”

 

Blåljus tackar Andreas för att vi fick lov att använda hans text, och vill samtidigt berömma Sarnecki för att han tog sig tid att svara, det är inte en självklarhet.