Publicerat 2010-06-17 19:30

Vad var det som hände i Rinkeby nätterna den 7-8 juni?

Aftonbladet beskriver händelserna så här:

”Några ungdomar bråkade efter att ha blivit nekade tillträde till en skolbal i måndags. Polisen ska ha kommit med dragna vapen och både ungdomar och vuxna berättar att ett skott avlossades i luften.
– De sköt framför barnen, det var då allt började. Sedan började vi kasta sten, säger en kille.”
Och om fortsättningen:
”Strax före klockan ett gick polisens kravallstyrka in. Plötsligt började ett tjugotal poliser vråla för full hals och rusade nerför gatan. En grupp människor måste springa för allt vad benen bar. Flera var äldre och en kvinna tappade en tavla i marken så att den gick sönder – det var samma personer som nyss fördömt stenkastarna.
– Jävla idioter, ni jagar ju vanliga familjer, ropade någon.”

Metro skrev om  ”Badr”, en 25-årig man, som beskrev inledningen av oroligheterna:

”En hund skällde och en polisman blev nervös och sköt skarpt i luften, trots att det fanns småbarn i närheten."
Och om fortsättningen:
”Brandkår och ambulanspersonal har inget att frukta i Rinkeby. Det är polisen vi är i krig med. Vi är soldater och polisen är våra fiender, säger Badr.”

Blåljus har frågat några poliser som arbetade i området under eller i anslutning till händelsen, hur de upplevde situationen.

Vi har talat med yttre befälet Tina, med Andreas och Julian, samt med Christina, som arbetade dagarna efter det akuta skedet.

-Hur upplever ni att massmedia har speglat det som hände i Rinkeby?

Tina: Det finns knappt ett uns sanning, i det som massmedia skriver.

Christina: Det blir lite upphaussat, det blir vinklat för att sälja lösnummer.

Julian: Det känns som att det är rubriker som är satta för att sälja tidningar, många gånger stämmer det inte med verkligheten. Man intervjuar ofta de som har de mest extrema åsikterna.

Andreas: Som vanligt, väldigt vinklad rapportering, det skadar polisen, det tråkiga är att både allmänheten och Rinkebyborna får en skev bild av vad som utspelade sig.

-Vad utlöste våldsamheterna:

Tina: När niondeklasserna skulle ha sin bal, och äldre ungdomar försökte tränga sig in, med våld, kastades sten mot de polisbilar som kallats dit, och en polis som blev omringad av aggressiva personer med stenar i händerna, tvingades använda sitt tjänstevapen. Jag blev som yttre befäl ditkallad för att det var skottlossning i Rinkeby. Beroende på det dåliga radiosambandet (RAKEL) kom det först senare fram att det var polisens varningsskott som orsakade det larmet.

Några civila poliser skulle kolla läget vid skolan, och det verkade först lugnt, men sedan blev de civila poliserna till fots jagade av ett tiotal stenkastande ungdomar. Då beslöt jag att vi skulle åka in med uniformerad personal för att undsätta de civila poliserna. Det sprang olika grupper av ungdomar i området, på gångvägarna som går över vägarna in i området stod ungdomar och kastade sten mot polisbilarna. Därför tvingades poliserna retirera. Yttre poliskommissarie kallades även till området, men initalt fanns inte tillräckligt SPT-utbildad personal för kraftfulla ingripanden.

När poliserna inte var aktiva, tände ungdomarna eld på en bil i området och en parksoffa kastades in i Nordeas skyltfönster. När poliserna inte kom ändå, skickades en raket in i banken som fattade eld, med fara för kringboende. När poliserna med räddningstjänsten åkte in dit för att släcka, passade ungdomarna på att krossa 23 fönster till närpolisstationen. Då poliserna skulle undersöka det, blev de utsatta för stenkastning.

Andreas: Själv kom jag dit sent på kvällen, några timmar efter den utlösande händelsen, men som jag förstått det var det ett tjugotal tjugoåringar som blev nekade inträde till en skolfest. När de blev hotfulla mot poliserna gick det överstyr. Ofta när sådana här händelser sker är det ett begränsat antal ungdomar som stiftar oro.

Julian: Polisen kom för att undsätta personalen på skolan, det var upphetsad stämning redan när polisen kom dit, och situationen spårade ur direkt.

Christina: Jag kom dit först dagen efter att Rinkebyakademin brunnit, på dagen, så det vet jag inte mer om än vad jag har hört.

Vilket våld möttes poliserna av – hur var arbetsmiljön?

Tina: Stenkastning, som är ett allvarligt våld, med stora stenar. Det var ren tur att ingen människa skadades och att det bara blev materiell förödelse.

Andreas: Under natten, förberedde vi oss på att gå in i området, men med anledning av den våldsbild som vi mötte undvek vi konfrontation tills det brann i banken, vilket var en fara för boende. Det gick att släcka i banken utan att poliserna möttes av våld, vid det tillfället hade bråkmakarna lämnat banken och sökt sig mot närpolisstationen. Våldet gick ut över döda ting, som polisstationen.

Julian: Det var jobbigt att stå och höra på polisradion när det hände saker, poliser eller brandkår hade problem, brott skedde och man kunde inte ingripa av taktiska skäl.

Christina: När jag kom dit, dagen efter, stod vi på Rinkeby Torg, och det var helt lugnt, vi pratade mest med invånarna.

Hade poliserna något stöd i området?

Tina: Inte till att börja med, men framåt natten kontaktades polisen av en muslimsk organisation, som ville ha kontakt.

Julian: Jag var vid polisstationen efter skadegörelsen, en del invånare var undrande över att det var så mycket skadegörelse. Annars märkte jag inte något av det, jag hörde dock att moskén var i kontakt med insatsledningen.

Andreas: Ja, de ringde bland annat från Moskén och jag talade med företrädare för församlingen, de hade varit nere och försökt stävja bråken, de flesta ungdomarna var okända för dem. De var oroliga för att det skulle förstöra Rinkebys rykte.

Christina: Många var mycket ledsna över det som hänt, att det påverkar deras trygghet negativt, en del kämpade mot tårarna på grund av allt som förstörts. Många frågade hur de kunde hjälpa till och engagera sig. Åtskilliga efterlyste hårdare tag mot bråkmakarna, det är de vanliga boende i området som blir lidande.

Vad kan Polisen göra för att förhindra en upprepning?

Tina: Att vara mycket poliser i området, men det räcker inte med det, det måste till att föräldrarna aktiveras i t ex föräldravandringar. Åldersgruppen som var mest brottsaktiv var ca 14-22 år.

Christina: Vi gör redan mycket av det som kan förhindra det, genom samarbete med alla goda krafter i området, skolor, föreningar, kyrkor och vanliga medborgare. Polisen måste vara mer närvarande och tillgängliga i området, så att vi inte bara kommer när det redan har hänt saker, vi skall vara en naturlig del av vardagen.

Julian: Det behövs långsiktiga lösningar med flera aktörer från samhället inblandade, när det händer sådana här saker, är det för sent, då blir det brandkårsutryckningar. Det gäller att arbeta uthålligt och nära medborgarna i icke akuta lägen.

Andreas: Vi bör ha hög närvaro, men det gäller också att ge rätt signaler, och att poliserna blir en naturlig och odramatisk del i vardagen. Vi ska vara där även när det inte har hänt något på en ”lagom nivå”. När det händer allvarliga ordningsstörningar, däremot, gäller det att ha tillräckliga resurser för resoluta ingripanden.

Blåljus kommentar: Historiskt är det inte första gången Polisen får hantera oroligheter i förorter i Stockholmsområdet. Det har förekommit i Hökarängen, Rågsved, Skogås och på många andra ställen genom åren. Gemensamt har varit att den sociala kontrollen brustit, att grupper av ynglingar eller unga män, i anonymitetens skydd, vandaliserat eller gått till våldsamheter. Därför är det lätt att hålla med kollegorna, om att polisiär vardagsnärvaro, tillsammans med en mobilisering av de goda krafterna i samhället är lösningen för att få stopp på brottsligheten även denna gång.

Text av:
Tommy Hansson