Publicerat 2016-02-13 09:20

Rättsväsendet hotas av kollaps

Lars Alvarsjö har en mycket lång och gedigen karriär bakom sig som Vakthavande befäl, eller stationsbefäl i några av de mest utsatta polisdistrikten i Stockholms län. I den positionen, som spindeln i nätet och både förundersökningsledare och med nära kontakt med poliserna i yttre tjänst, har Lars en oerhörd kunskap om hur polisverksamheten fungerar i verkligheten. Nu skriver han en debattartikel i SvD, där han beskriver polisreformen, polisbristen och rättsamhällets effekter. Det är ingen ljus bild han beskriver, även om han är tydlig med vad som krävs för att vända utvecklingen!

"Sveriges förmåga att bekämpa brott har under de senaste åren försämrats markant. Trots att antalet poliser ökat till cirka 20 000 under den förra mandatperioden är resultatet gällande brottsuppklarning tämligen mediokert. Kritiken mot polisen hur man hanterar de så kallade mängdbrotten har stundtals varit massiv. För att komma till rätta med styrningen av polisens resurser genomfördes den största myndighetsombildningen i polisens historia.

21 självständiga länsmyndigheter slogs samman till en myndighet – Polismyndigheten. Denna omorganisation har presenterats under samma hallelujarop som närpolisreformen på 90-talet. Nu kommer poliserna att arbeta närmare medborgarna och dialogen kommer att bli bättre lokalt genom medborgardialoger och medborgarlöften.

Hur blev då utfallet? Flera polisstationer har stängts eller fått begränsade öppettider och verksamheter har centraliserats till några få huvudstationer. Den lokala förankringen har till stor del försvunnit. Områdespoliserna hinner inte längre med det brottsförebyggande, riktade arbetet i kommunerna. Den lokala polisverksamheten äts till stora delar upp av kommenderingar, utryckningstjänst med mera. På utredningssidan drunknar man i ärenden – inte minst när det gäller grova brott och brott i nära relation. Mängdbrott som till exempel bostadsinbrott hinner polisen i dag knappt utreda över huvud taget. När det gäller bedrägeribrotten har utvecklingen varit enorm framför allt när det gäller it-relaterade bedrägerier.

Under det senaste halvåret har en rad händelser påverkat polisens förmåga att klara sitt uppdrag. Flyktingkrisen och terrorhotet har inneburit en stor påfrestning för poliskåren. En stor resurs har fått avdelas till att utföra bevakningsuppgifter och utlänningskontroller. Stockholmspoliser har till exempel kommenderats att tjänstgöra i södra Sverige med gränskontroller och flyktingmottagning. Förutom dessa arbetsuppgifter så skall polisen klara att hålla bevakning vid idrottsevenemang, statsbesök, Nobelprisutdelning, demonstrationer med mera.Det har således visat sig att 20 000 poliser inte räcker långt! Sverige, och övriga Norden, tillhör de länder i Europa som har den absolut minsta polisstyrkan i förhållande till invånarantalet. Skulle vi följa EU-snittet borde Sverige i dag ha en poliskår på cirka 30 000 poliser. Antalet nyanlända och brottsutvecklingen i stort gör att polisen i framtiden inte kommer att kunna klara sina uppgifter med nuvarande resurser.

Det räcker dock inte att bara satsa på polisen – man är tvungen att göra en översyn av hela det svenska rättssystemet. Samhällets förmåga att angripa brottsligheten förutsätter att hela rättskedjan fungerar. I dag har vi ett stort antal så kallade yrkeskriminella. De flesta av dessa har en historia med långvarigt missbruk och kriminalitet. De finansierar sitt narkotikamissbruk genom att på heltid begå brott. Andra ingår i kriminella utländska grupperingar som reser in i Sverige för att begå brott. Dessa grupper har i dag blivit i stort sett straffimmuna. Åklagarna mäktar inte med den stora arbetsbörda som dessa grupper orsakar. I stället för att anhålla och häkta dessa personer så lämnas åtalsunderlåtelse för merparten av de begångna brotten. När det gäller tingsrätternas domar så staplas icke frihetsberövande straff, som villkorlig dom, skyddstillsyn och dagsböter, på varandra in absurdum. Straff som för denna grupp gärningsmän är totalt verkningslösa. Endast i undantagsfall utdöms fängelsestraff där den dömde sedan friges efter två tredjedelar av strafftiden. Vid det laget har brottslingen ofta lyckats samla ett ansenligt brotts-CV och döms endast för en liten del av gärningarna. Åklagarna och domstolarna skapar med tiden en egen praxis när det gäller tillämpning av lagstiftningen som till sist urholkar rättsmedvetandet. Åklagarna väljer oftast att försätta en gripen på fri fot trots att han enligt rättegångsbalkens regler kan och bör begäras häktad.

Förhållandet blir extra tydligt när man tar del av kriminalvårdens statistik över utdömda fängelsestraff. Antalet personer som avtjänar fängelsestraff är nu det lägsta på tio år. Domstolarna tenderar alltså att döma nästan uteslutande i de nedre delarna av straffskalan även vid återkommande brottslighet. Parallellt med detta har beviskraven i svenska domstolar höjts och bevisvärderingen förändrats. Sammantaget resulterar denna oförmåga från rättsväsendet i gigantiska kostnader för samhället – dels ekonomiskt men även vad gäller lidande för brottsoffren.

I en mängd förorter råder laglöshet där de kriminella gängen tagit över och bestämmer spelreglerna. Till dessa områden tvingas polisen åka minst två patruller på jobben. En patrull som har till uppgift att lösa uppdraget och en patrull som bevakar polisbilen för att förhindra skadegörelse. I dag hör det till vardagen att poliser i dessa områden möts av stenkastning, molotovcocktails, hot och annat våld. Det har även förekommit att en skarp handgranat kastats mot polisfordon. Även brandkår och ambulanspersonal utsätts för attacker under uppdrag i dessa områden. Gängkonflikter har flera gånger resulterat i uppgörelser på öppen gata utan hänsyn till oskyldiga förbipasserande. Vid flera tillfällen har det förekommit regelrätta eldstrider mellan gängen.

Nyrekryteringen till de kriminella gängen måste stoppas! I annat fall kommer vi se en dramatisk ökning av gruppen grovt kriminella redan inom några år. I dag har socialtjänsten inte resurser att gå in med insatser enligt LVU i alla ärenden där det skulle behövas. Det krävs stora samhällsinsatser i utsatta områden för att bryta utanförskapet och erbjuda alternativ till den kriminella miljön. En förutsättning för detta är givetvis också en närvarande lokal polis som känner invånarna och området.

Polisens förmåga att upprätthålla lag och ordning är central i en demokrati. Hur statsmakterna ser på polisen påverkar givetvis möjligheterna till att nå resultat. I dag känner Sveriges poliser stor frustration över de kraftigt försämrade löne- och arbetsvillkoren. Resultatet blir att allt färre söker till polisutbildningen och fler och fler poliser känner sig tvingade att lämna yrket.

Lars Alvarsjö

polisinspektör

Region Stockholm"

Gilla sidan: