Som bekant rånades en guldaffär i Södertälje Centrum av av rånare med automatvapen i händerna. En av rånarna sköts av polis då rånaren hotade polisen med en AK47a. Efter händelsen har det hela speglats av media ur lite olika vinklar, vilket Blåljus gärna vill belysa.
Initialt var de flesta mediereaktionerna positiva till att mt gärningsmän greps, och att ingen oskyldig (utom butiksägaren) kom till skada.
Något som var särskilt glädjande och inte alltid självklart, var att polisernas högste chef i Södertälje, polismästaren Patrick Ungsäter, bland annat i en intervju i Expressen dels beskrev polisens insatser på ett sakligt sätt, även den del som innebär att polisens vapenanvändning utreds. Ungsäter säger till Expressen:
–Min bedömning är att de (poliserna) agerat korrekt utifrån förutsättningarna och tyvärr tvingats skjuta. Det är naturligtvis det sista man vill göra.
–Antingen har man agerat i nödvärn. Eller så har man agerat enligt så kallad laga befogenhet, vilket innebör att man skjuter i syfte att gripa någon. Det ska då finnas en övergripande risk för person eller egendom.
Ungsäter har genomgående på ett kunnigt och pedagogiskt sätt förklarat regelverket, bland annat att polisers vapenanvändning alltid utreds, på ett lättförståeligt sätt vilket med säkerhet varit positivt för allmänhetens förtroende för sina poliser.
Även Kriminologprofessor Jerzy Sarnecki som vid en tidigare liknande skjutning for ut i metaforer om cowboybetéende har beskrivit händelsen på ett rimligt sätt denna gång, för Expressen:
-Det är inte så svårt att föreställa sig den kalabalik som uppstår när så tungt beväpnade rånare konfronteras med polisen. Jag förmodar att polisen känt sig mycket hotad och trängd när maskerade rånare har så tunga vapen med sig. Om polisen uppfattar att deras liv är i fara så måste de försvara sig.
Till Aftonbladet förklarar Sarnecki varför gärningsmännen hade likadana kläder:
– Min gissning är att det i första hand är ett juridiskt motiv. Hade exempelvis någon av dem skjutit en polis hade det varit svårt att fastställa vem av dem som gjort det.
I DN intervjuas Johannes Knutsson av Rebecca Haimi, tillsammans med en översiktlig genomgång av polisens rätt och skyldighet att använda vapen.
-Det hör inte till vanligheterna att polisen öppnar eld mot rånare. Än mindre att de gör det på en gågata bland människor mitt på ljusan dag. Polisen kan, under särskilda omständigheter, ha rätt att skjuta skarpt mot gärningsmän. När de omständigheterna råder spelar det ingen roll vem som sköt första skottet.
–När ett vapen riktas mot polisen räknas det som nödvärn och livsfara, säger Johannes Knutsson.
Ett rån i sig kan även klassas som en så pass extrem omständighet att polisen har rätt att skjuta, enligt Johannes Knutsson. Då ska polisen egentligen först muntligen varna om att man tänker skjuta, och sedan skjuta ett varningsskott.
–Men ibland går det inte att hinna med den processen, då skjuter man direkt, säger Johannes Knutsson.
Det är inte ovanligt att rånare använder så kallade repliker, alltså falska vapen. Om vapnet som 26-åringen ska ha hotat polisen med var äkta eller inte är än så länge (när artikeln skrevs) oklart. Kulorna som avlossades på Storgatan i fredags kom i så fall enbart från poliserna som av en slump befann sig i närheten och ingrep.
–Även om vapnet inte är äkta kan gesten från rånaren uppfattas som ett hot, och polisen har sällan tid att avvakta. Därför tvivlar jag på att åtal kommer att väckas mot polisen som sköt 26-åringen, säger Johannes Knutsson till DN.
En tredje professor uttalar sig ofta, när det gäller Polisens effektivitet och polisernas allmänna oduglighet, nämligen vår egen polisprofessor Leif G W Persson. Men i detta fall har han till synes endast lovord och säger till Aftonbladet:
Enligt Leif GW Persson är de snabba gripandena anmärkningsvärda:
– Jag har aldrig sett sådant polisarbete i verkligheten. Det är bara att gratulera. Det måste ju ha blivit en jävla uppryckning i spaningsarbetet som erfarenhetsmässigt brukar ta dagar.
Det finns så vitt Blåljus funnit endast två artiklar som i detta ärende tar upp brottsofferperspektivet. Och det är Aftonbladet och Länstidningen Södertälje som har den goda smaken i detta fall.
”I går var den 49-årige ägaren tillbaka i sin affär med gipsad arm.
– Jag orkar inte mer, säger han.---
Fick armen gipsad
När Aftonbladet i går träffade honom utanför affären var han fortfarande chockad och fåordig. Ena armen var gipsad. Den andra bandagerad.---
”Orkar inte mer”
Den 49-årige butiksägaren i Södertälje har fått nog. I går slog han igen butiken.
– Jag orkar inte mer. Jag kanske öppnar om någon vecka eller någon månad, säger han.
Undra på det, efter att ha haft tre rånare med automatvapen inne i butiken, som inte ens drog sig för att bryta av honom armen när han ville behålla sina ägodelar. Varför skriver inte fler medier ur det perspektivet?
Länstidningen i Södertälje tar även upp ämnet och har talat med ägaren till butiken som säger:
– Mitt guld, mina kunders guld, pengarna – allt är borta. Jag har en stor
familj, vad ska vi äta?
Ägaren till Mario guld var förtvivlad när han med ena handleden i bandage, bruten, dagen efter det brutala rånet försökte rensa upp i röran i sin butik.
-Under mina 12 år i Södertälje har jag aldrig råkat ut för något rån, säger butiksägaren, skakar uppgivet på huvudet och säger att han mår mycket dåligt.
Han gjorde motstånd under rånet, den brutna handleden är ett bevis.
Men allt i media har inte varit positivt. I TV4 Nyhetsmorgon fick exempelvis en medioker rappare spy galla över polisernas brutalitet mot rånaren. Då trodde man inte att det kunde bli värre. Men det kunde det. Av en rappare som vuxit upp under svåra omständigheter och har en något alternativ verklighetsuppfattning i rättsfrågor, kan man kanske inte vänta sig bättre.
Till Aftonbladet, Expressen och Rapport uttalar sig den skottskadade rånarens advokat på likartat sätt. Vi tar Aftonbladet som exempel:
26-åringens advokat Serpil Güngör upprörs över uppgiften om att vapnet är en verkningslös kopia.
– Jag har talat med 26-åringens familj. Det är av vikt om vapnet har varit
äkta eller inte. Min uppfattning är att polisen hade avsikt döda min klient.
Det verkar, utifrån vad jag läst och sett, inte som det skjuts något
varningsskott – han skjuts direkt i huvudet.
Om polisens interna utredningen läggs ner kommer de själv att ta ärendet
till tingsrätten.
– Polisen bör åtalas för tjänstefel och för mord alternativt dråp. Ifall förundersökningen läggs ner så anser de att jag ska driva ett civilrättsligt mål."
Serpil Güngör tituleras Advokat, och har sannolikt läst juridik. Sov hon under utbildningen när reglerna kring putativt nödvärn respektive laga befogenhet gicks igenom på Juridicum? Eller skolkade?
Eller är det helt enkelt så, att hon vill ha ”five minutes of fame” i kriminella kretsar genom att sprida kaxiga men juridiskt ogenomtänkta kommentarer för maximal spridning?
Ett gott råd kan väl vara att hon gör som andra ungdomar, Googla på t ex ”putativt nödvärn”!
Tommy Hansson