Rubriken på Charlottas artikel är: Lågutbildad och vill köpa hus? Här är platserna att undvika!
Och det låter sig säga.
Men det kan ju vara så, att det behövs exempelvis poliser även i storstäder. Dessutom finns det så klart poliser som av olika skäl vill arbeta i storstäder. Då återstår frågan hur de skall ha råd med ett vettigt boende.
Det kan nämnas, att det inte är jättestor skillnad på hög- och lågutbildades möjligheter att köpa bostad i storstad. I den dyraste kommunen tar det en "högutbildad" 27 år att arbeta ihop till bostaden. I samma kommun tar det 20 år för en "lågutbildad."
Charlotta skriver att det är ett faktum att det är väldigt tufft att komma in på de mer attraktiva
bostadsmarknaderna i Sverige idag och här blir utbildning till viss del
en inträdesbiljett. På den amerikanska
marknaden rekommenderas köpare
att inte köpa ett hus vars pris överstiger 2,6 årslöner. I en majoritet av svenska kommuner är vi redan långt bortom denna gräns.
Tabellen till höger visar de billigaste och de dyraste kommunerna att sätta bo i. Sammanfattningsvis, kan sägas att samtliga kommuner på tio i topp utom en ligger i Region Stockholm. Även pendlingsavstånd till Stockholm ligger på en hög nivå. Eller om det är löneläget som är lågt... För den som vill se hela artikeln med uträkningar även för bättre bemedlade, rekommenderas originalartikeln.
Tommy Hansson