Polisprofessorn har läst Stefan Holgerssons bok Polisen bakom kulisserna. Kulisserna det handlar om är Polisens kulisser i form av den bild man vill förmedla av sin verksamhet. Holgersson beskriver en accelererande strävan från Polisens sida att visa en så tilltalande bild av verksamheten som möjligt. Han ger otaliga exempel på när den bilden varit viktigare än sanningen. Det är en mycket mörk beskrivning han ger av utvecklingen och framtidsutsikterna.
Polisprofessorn reflekterar hur medielandskapet förändrats och hur brukarna kan välja friare i informationen, vilket ställer större krav på öppenhet och korrekthet i Polisens budskap. Då duger det inte med en glad ”Bagdad Bob” som trumpetar ut bullentiner. Det håller inte i längden.
Blåljus tackar Polisprofessorn för hans vänliga omnämnande i texten och ser det som lovandet att att det finns stor förbättringspotential. För visst är det som han skriver att ”Informationsdumhet” inte lönar sig i längden. Vi menar att Reine Berglund eller Magnus i Haninge är ett lysande exempel på hur information med stövlarna i den polisiära lervällingen kan göra väldigt stor skillnad i positiv riktning. Även Stefan Holgersson är ju i sig trots allt motstånd han har mött, ett exempel på att det går att leverera även obehagliga sanningar. För att inte tala om Martin Marmgren…
En helt annan fråga, är om det kommer att toleras i den nya polismyndigheten. En Cliffhanger som kommer att besvaras den minut det nya numret av POLISEN kommer ut i mellandagarna! Då får vi den tillträdande Rikspolischefens uttalande i frågan!
Tommy Hansson