"Pust är historia, men frustrationen lever kvar. Både över
tidsspillan och att pengarna kunde gått till bättre saker. Trots de nya
tjänsterna har inte minimibemanningen ökat.
Tvärtom har mer frustration tillkommit eftersom det dragits ned på antalet
civilanställda.
Särskilt på dem som sitter i receptionen, vaktar i arresten, svarar i telefon
och andra uppgifter som man sällan ser Gunvald Larsson syssla med i filmerna.
Men i verkligheten är det poliser som kunde vara på patrull som sitter där
nu, var och en till en högre lön än den civile de ersatt. Ändå söker varje år
flera tusen människor till några hundra utbildningsplatser.
Ingångslönen på 21 300 kronor och usel OB-ersättning för treskift, traumatiska upplevelser
och att bli utsatt för både våld och kollektiv bespottning när någon av de 20
000 visat sig vara olämplig har inte avskräckt. Ändå har något hänt. Och det
började med Pust. Den fåniga förkortningen inspirerade för några år sedan fem
poliser i Stockholm att införa förkortningen UMF - underbetalda, missnöjda
och förbannade - i en debattartikel som undertecknades med namn. Tills nyligen
vågade sällan kritiska poliser gå ut i media med namn. Nu är det mer regel än
undantag.
UMF är också ett slutet forum på Facebook där poliser sysslar med samma typ av
skitsnack som alla yrkeskårer har vid fikabordet, men som ledde till nationellt
ramaskri för att det just var poliser som gjorde det. Nu är det en samling för
missnöje där kårandan vänds mot den egna ledningen allt tydligare och öppnare.
Protestaktioner planeras och utförs – poliser får inte strejka - på ett sätt
som var otänkbart för några år sedan.
De måste tas på allvar, om inte av Rikspolisstyrelsen så av varje riksdagsparti
ett valår. Det är första steget mot att vi kollektivt kan pusta ut."
I Sundsvalls Tidning, kan vi läsa en annan beskrivning om hur polisfacket i Västernorrland ser på löneläget. Den högst betalde polisen i länet, länspolismästaren, får kommentera kraven, och säger i en artikel, att Polisförbundets krav på högre ingångslön är för höga. Han har nämligen räknat ur (med hjälp från RPS?) att Polisförbundets krav innebär en löneökning på 17%, vilket skulle strida mot principen att staten inte får vara löneledande.
Blåljus kommentar: Förvisso är skillnaden mellan 21300:- och 25000:- ca 17 %. Men det känns inte helt korrekt att ta den siffran som beskrivning av vad löneökningen kostar. De drygt 5000 polisassistenterna som finns i Sverige och har lägre lön än 25000:- har ju varierande löner från 21300:- upp till några tior under 25000:- vilket torde innebära att kostnaden snarare är ca hälften av 17%. Och avtalsperioden är ju treårig. 8% för kanske en fjärdedel av Sveriges poliser på tre år, kan knappast anses vara en alltför hög insats för att ge svensk polis en grund att bygga på för framtiden. Enligt polisfacket i Västernorrland är medelönen för en polisassistent i myndigheten 23886:- vilket innebär att höjningen endast skulle bli 1114:-, eller ca fem % på tre år. Det innebär så vitt jag begriper, att det torde finnas ett stort utrymme i det distriket att tillgodose Polisförbundets krav, och mer därtill. För de högst betalda cheferna skall väl inte ha allt?
Tommy Hansson