Publicerat 2018-01-14 11:20

Polisfrågor valåret 2018

Justitieminister Morgan Johansson är ute nästan dagligen i media just nu, med anledning av handgranater, skjutningar och våldsamma gäng på sjukhusens akutmottagningar. Han lovar åtgärder, men Anna Dahlberg i Expressen, är mer tveksam till vilken effekt föreslagna åtgärder får. Det är kanske inte så enkelt, noterar hon.

I DN beskriver Morgan Johansson, i möjlig polemik till de kriminologer som i blandad kör hävdar att hårdare straff inte har någon effekt på våldsbrott följande enkla faktum:

– Ju fler fängelseår vi kan döma ut desto fler år håller vi de här individerna borta från gatorna. Kan man inte ta dem på det ena sättet för olika brott kan vi ta dem om de hotar vårdpersonal eller andra som poliser, vilket är ett växande problem.

Även andra problem som Sveriges poliser tampas med, beskrivs av Anna Dahlberg i inledningen till en ledare i Expressen:

"Partierna tävlar om att föreslå hårdare tag. Men de blundar samtidigt för alla undantag, kontraorder och nya brottsmöjligheter som har skapats.

Valet 2018 ser ut att bli ett val om tryggheten

- eller snarare den upplevda bristen därpå. Trista toppnoteringar avlöser varandra: en rekordökning av brotten mot person (NTU), rekordmånga skjutningar (300 stycken) och en rekordstor ökning av antalet detonationer med handgranater för att ta några aktuella exempel.

Det går knappt en dag utan nya politiska utspel om hårdare tag och skärpta straff. Som väljare kan det vara svårt att förstå varför problemen bara tycks växa trots denna samlade kraftansträngning."

 

Därefter noterar Anna att lagstiftning har många motstående intressen att ta hänsyn till förutom att det ska manglas genom utredningar och remissinstanser. Det leder till mängder av brasklappar. Anna ger exempel på frihetsberövanden och hur de kan kollidera med barnkonventioner. Vilket i praktiken kan innebära att tonåringar som begår personrån strax är ute på gatan igen och kan återuppta sin brottslighet.

 

Andra motstående intressen är övervakningsintresset och det eventuellt förebyggande effekterna av kameror, kontroll av datatrafik eller telefonavlyssning och integriteten. Ebo-lagen och migration är andra faktorer som kan ha effekter på brottsligheten. Exempel på det är välfärdssystem som alltid prioriterar snabbhet och enkelhet framför kontroll. Och därmed blir enkla att missbruka. Anna avslutar sin ledare med orden:

 

"Sammantaget har staten blivit en bankomat för kriminella. 

Om kampen mot brottsligheten ska lyckas måste politikens alla delar dra åt samma håll. Man måste orka välja i de svåra målkonflikter som finns.

Det är lätt att kräva hårdare tag och framstå som tuff i debatten. Men om budskapet ska bli trovärdigt måste det faktiskt hänga ihop."

Blåljus kan hålla med om mycket av vad både justitieministern och Anna Dahlberg skriver. Men en nog så avhållande, brottsförebyggande och brottsbekämpande faktor är så klart närvaron av poliser. När det gäller attackerna mot akutmottagningar tar det ju enorma resurser som skulle behövas i anslutning till brottsplatserna i stället, bara som ett exempel. Men poliserna blir inte fler. Och det kommer att ta tid innan det kommer nyutbildade oerfarna poliser till förstärkning. Blåljus har skrivit det förut, och upprepar. Sveriges politiker borde komma överens om en polisuppgörelse som stoppar flykten från yrket. Det handlar så klart om både lön och arbetsmiljö. För både poliser och vårdpersonal i frontlinjen är skamligt underbetalda.

 

Eller som justitieministern säger i slutet av DN-artiklen:

Finns det risk för att hoten från kriminella mot vårdpersonal kan verka avskräckande på yrket?

- Visst är det så. Det är därför vi ser så allvarligt på det, säger Morgan Johansson.

 

När det gäller poliser, är det lönen som är avskräckande i första hand, visar undersökningar som Polisförbundet genomfört. Det är hög tid att ändra på den saken.

 

Tommy Hansson