Publicerat 2013-09-18 10:00

Polisförbundet vill ha en lärande Polis

För någon månad sedan skrev jag ett blogginlägg om en skjutning på Oslogatan i Husby. Det blev väldigt uppmärksammat, både externt och internt, varför jag några veckor senare skrev två texter till, en där jag helt enkelt bemötte kritik som jag hade fått, och en där jag förklarade varför jag hade skrivit inlägget.

Med anledning av det blogginlägget så blev jag nyligen uppringd av DNs ledarskribent Hanne Kjöller. Hon var bekymrad över hur jag hade haft det, med tanke på att hennes erfarenhet (utifrån) efter att bland annat ha haft kontakt med Stefan Holgersson var att Polisen var en tuff miljö för folk som var kritiska.

Jag berättade för Hanne att jag hade fått jättebra stöd ifrån både Polisförbundet och ifrån mina närmaste chefer. Att det finns kollegor som är kritiska är både naturligt och väntat, och jag har haft bra samtal med dem som har vädrat sin kritik med mig. För mig så har det bemötande som jag har fått, både av Polisförbundet och av min arbetsplats (Västerorts polismästardistrikt) efter det kontroversiella blogginlägget varit ett kvitto på att det finns starka krafter inom Polisen idag som värnar om öppenhet och om enskilda medarbetares rätt att påtala uppfattade brister. Detta skriver jag väl medveten om att det på andra ställen inom Polisen ser ut på ett helt annat sätt (minns exempelvis RPS-chefen Kalle Wallins uttalande på PHS om att inte säga negativa saker om Polisen till media).

Slutsatsen som Hanne valde att dra efter att ha refererat vårt korta samtal var att Polisförbundet inte borde försvara "olämpliga medlemmar" (länk). Då hon nämnde det för mig så påtalade jag att jag tyckte att hon hade helt fel fokus. Den främsta poängen med mitt uppmärksammade blogginlägg var ju att ställa frågan vad Polisen som organisation kan lära sig av en händelse som på något sätt går fel. Att istället lägga fokus på att hänga ut enskilda poliser eller jaga syndabockar missar helt målet. Visst måste det ske en internutredning om ett misstänkt brott begås av en polis, lagen skall vara lika för alla. Men om man vill ha en bättre polis, som har större förtroende hos allmänheten, så är ju det viktiga att komma åt systemfelen och att se till att organisationen lär sig av sina misstag och utvecklas.

När enskilda medarbetare begår misstag, så finns det ofta en förklaring som beror på vilka förutsättningar de fick, vilken utbildning de fick, och kanske även ibland i hur värderingsfrågor hanteras i deras närmaste omgivning. Det är där det finns utrymme för lärande och förbättring, och det är där fokus borde ligga. Och det lärandet behöver struktureras och formaliseras vid allvarligare händelser. Liksom sjukvården har en lag för att lära sig av sina misstag, på samma sätt behöver även polisen sin "lex Maria".

Dessa frågor är inte på något sätt nya. Blåljus har tagit upp dem, och tankarna finns också i Polisförbundets styrelse. Det var olyckligt att inte DN tog chansen att istället verka för något som ligger helt rätt i tiden och som faktiskt hade inneburit en reell chans att påverka ett viktigt skeende. Istället så blev det en allmän och obefogad kritik av Polisförbundet.

Synd, men jag är övertygad om att Polisförbundet snart framgångsrikt kommer att driva frågan om en "lex Maria" för poliser även utan DNs hjälp. Och naturligtvis skall och kommer Polisförbundet att fortsätta att företräda sina medlemmar i arbetsrättsliga tvister. Det är liksom en del i att vara ett fackförbund.

Martin Marmgren

Gilla sidan: