Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2007-03-07 21:34Osämja i förbundet -
Övriga poliser i Stockholm följde ganska snabbt efter och bildade fackföreningar. 1904 kom Stockholms polisbefälssällskap, 1905 Stockholms detektivpolisförbund och 1916 Stockholms överkonstapelsförening. Kommissarierna dröjde ytterligare ett antal år med att ta det steget.
Vilka var då först av alla? Jo, det var Göteborg där man bildade en förening redan 1901. Det gör polisen till verkliga pionjärer inom tjänstemännens fackliga historia – ett faktum som av någon anledning nästan aldrig nämns när den historien kommer på tal. Tjänstemännen var senare med fackföreningar än kroppsarbetarna. Skälet var naturligtvis att de slet mindre ont och dessutom stundtals upplevde sig lite närmare arbetsgivaren. I polisernas fall var nog den sistnämnda känslan inte så påträngande – det offentliga är än i denna dag inte någon mönsterarbetsgivare och har aldrig varit det.
Under 1900-talets första årtionden försökte man ena facken inom stockholmspolisen. Först 1918 kom det till ett verkligt nära samarbete i lönefrågan. Åren före hade det allt oftare inträffat att poliser stannade kvar i Kamraterna även sedan de befordrats till befäl eller detektiver. I syfte att kunna bli ett fack för alla poliser ändrade nu konstapelsfacket sitt namn till Kamraterna, förening för Stockholms polismän.
Det här påminner starkt om det som utspelades under åren från 1963 och framåt. Stämningen mellan befäl och obefordrade hade mjukats upp betydligt jämfört med 1940- och 1950-talen. Allt fler kände sig hemma i Kamraterna och hade ingen lust att byta fack. Efter långa och tidvis heta debatter kom man till sist fram till att vid befordran skulle den enskildes vilja vara avgörande – stanna i Kamraterna eller gå över till någon annan av kategoriföreningarna. De såg i stort sett ut som i början på 1900-talet fast nu med modernare namn. Ännu på 1960-talet dröjde sig rester kvar av det som i fackliga kretsar kallades ”grupp- och gradtänkande”. Men det hade större aktualitet runt 1910-20 då man bestämt hävdade (med stöd från polisledningen) att en överkonstapel alltid skulle minst 50 procent högre lön än äldsta konstapel. Idag samsas alla grupper och grader tackochlov i en sammanslutning.
En liten kvardröjande rest av de här resonemangen finns faktiskt i motionsfloden till årets stämma i polisfacket i Stockholms län där chefsföreningen diskuterar under vilka former chefer ska få sitt medlemskap hos dem (se Blåljus 070222). Men idag förs resonemangen i sakliga och stillsamma former långt från tidigare heta strider.
1920 var man hursomhelst redan oeniga i Stockholm igen. En grupp konstaplar bröt sig ur Kamraterna och bildade Stockholms poliskonstapelsförening, STPK. Kvar i Kamraterna blev lite säreget huvudsakligen överkonstaplar och kriminalpoliser.
Vid förbundskongressen 1922 kom det till öppen konflikt. Kamraterna hade uppmanats att utesluta tre medlemmar som sades ha skadat förbundet genom ”kamratförräderi” och ”lömska angrepp”. Föreningen lydde inte. ”Ut, ut!”, skrek ombuden från övriga landet och Kamraternas delegater reste sig och gick.
Kamraterna, förening för Stockholms polismän, stod alltså utanför Polisförbundet från kongressen 1922. Kamraterna bildade senare Svenska polisföreningen tillsammans med polismän från Gävle, Örebro, Linköping och Helsingborg. Stockholms poliskonstapelsförening, STPK, blev kvar i förbundet.
Svenska polisföreningen förefaller ha gällt som huvudorganisation. Kamraterna drev nämligen lönekrav mot staden vilket även STPK gjorde för sina medlemmar. Det gick trögt – Stockholms stad var snål och tiderna dåliga och föreningarnas kravskrivelser blev stundtals liggande åratal utan någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida.
Det resulterade i att de två stockholmsföreningarna allt oftare började diskutera samarbete i lönefrågan och i andra ärenden som gällde polisernas tillvaro. Bland dessa fanns tjänstgöringstiderna som drogs i långbänk av både polisledningen och staden. Polismästaren förstod nog i viss mån att arbetstiderna var oerhört betungande. Men staden höll igen. Polisorganisationen var nämligen så hårdbantad att personalen bara precis räckte till. Skulle man lägga ut fridagar innebar det ofrånkomligen nyanställning av poliser. Staden hade vid den tiden nämligen inte en tanke på den moderna lösning som tillämpas idag i Stockholm att om poliserna inte räcker till får allmänheten helt enkelt vara utan hjälp och ärendena läggs på hög.
Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899. Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. En tjänstgöringslista för överkonstaplar finns bevarad från den tiden. Det är troligt att konstaplarna också följde den. Dygn ett: tjänst 09-24. Dygn två och tre: tjänst 08 till 05 (!). Dygn tre och fyra: tjänstefri från 05 till 09 följande dag då det bara var att börja med dygn ett igen. Året runt, år efter år…
1890 kom så ett söndagsfripass i månaden. Det kan ha gått till så här. Två poliser skulle vittna mot en häktad. De var säkra på att han var den som de sett begå ett allvarligt brott. Senare kom omständigheter fram som uteslöt den här personen som gärningsman. Medierna gjorde ett stort nummer av polisernas ”lögn” inför rätta och gjorde gällande att det här var vanligt (känns det igen?). Det fick två konstaplar att komma på en ljus idé. De gick till pastor primarius och visade denne tjänstgöringslistan. Av den framgick att poliserna saknade möjlighet att bevista högmässan. Det var möjligt, menade de, att denna brist på gudsord fått poliserna att känna osäkerhet kring edens betydelse.
Pastor primarius blev oroad av den möjligheten. Han talade med överståthållaren (motsvarigheten till landshövdingen utanför Stockholm som hade en särställning bland städer) som måste medge att det nog var svårt för poliserna att hinna gå i högmässan. Efter det blev en söndag ledig i månaden. Kallades länge ”kyrkfripasset” bland poliserna. Några år senare kom ytterligare en fridag var artonde dag. Sedan hände inte mer förrän 1907 när det nybildade facket ställde ett sensationellt krav – åtta timmars arbete per dygn och en fridag i veckan.
Polismästare Theodor Hintze, som också var den som lämnat sitt medgivande till att poliserna skulle få bilda fackförening, hade en viss förståelse för polisernas situation. 1908 yrkade han hos staden på en utökning av personalstaten med 67 poliser för att kunna genomföra en fridagsreform. Det fick han. Men istället blev polisernas dagar sönderslitna av separata fyratimmarspass som gjorde att möjligheten till vila och fritid blev än sämre.
Kamraterna och sedermera även STPK stred för en förändring. De måste haft änglars tålamod för det dröjde faktiskt till 1929 innan frågan fick sin lösning om nu ”lösning” är rätt ord för den konstruktionen av turlistan. Man jobbade nu sju pass i rad 23-07, fridag, sju pass 15-23, fridag och sju pass 07-15 och fridag. I varje pass ingick en timmes stationstjänstgöring. Dessutom en extra fridag var sjunde vecka (dubbelfridag). Man bör hålla i minnet att den absoluta majoriteten av poliserna tillbringade de här passen med hård och oavbruten fotpatrullering i bestämda linjer. Det är inte att undra på att befattningarna som helvakt på stationen (som man nådde i åldersordning) var hett eftertraktade av de som i tiotals år patrullerat i ur och skur och värme och kyla.
Ovanstående låter som en slavlista men hur hård den än var så var den ganska snäll mot kroppen enligt stressforskarna. De menar att man mår bättre av att låta kroppen anpassa sig till nattjänst. På så sätt utlöses inte skadliga reaktioner i kroppen lika mycket som om man med korta mellanrum skiftar arbetstider.
När jag började 1962 hade vi fortfarande bara en dubbelfridag på sexveckorslistan där tjänsten då var 23-07, 17-02, 15-23, 10-18 och 7-15. En, och några år senare, två gånger på sex veckor föll sjuturen bort så att man en gång på sex veckor var fri både lördag och söndag. Den här ”fallande” listan som inleds med nattur beskrivs av stressforskarna som den mest ohälsosamma av alla. Den kan leda till allvarliga tillstånd och sjukdomar. Och gjorde det säkert också bland oss. Turlistan tillämpades under många år. Jag vet dock ingen som lyckats knyta en sjukdom direkt till turlistans skadliga verkningar och få den till arbetsskada.
Svårigheter att få genomslag för lönekrav hos arbetsgivaren resulterade i att Kamraterna och STPK närmade sig varandra alltmer mot slutet av 1920-talet. Svenska polisförbundet drev vid den här tiden kravet på ett förstatligande av polisen. Det ville man inte alls veta av bland Stockholms poliser. De två föreningarna närmade sig varandra alltmer. 1932 tog STPK steget ut och föreslog Kamraterna ett sammangående. Kamraterna tog emot förslaget positivt men förklarade att konstaplarna i STPK i så fall fick förbinda sig att lämna Svenska polisförbundet. Efter en del resonemang bestämde man sig att skicka ett förslag på samgående utanför förbundet på medlemsomröstning.
Resultatet gick inte att missförstå. Det var 853 medlemmarna som röstade för sammanslagning och utträde ur Svenska polisförbundet – 39 emot. Kamraterna gick in i år 1933 med 981 medlemmar.
Vilken var – och möjligen är - grunden till osämjan mellan Polisförbundet och stockholmspoliserna? 1932 var det som jag bedömer det lönefrågan. Polisförbundet ville se ett förstatligande av polisen. En viktig effekt av en sådan reform skulle ha blivit en löneutjämning av polislönerna i landet på det sätt som senare inträffade 1965 då tanken förverkligades. För stockholmspoliserna var det svårsmält. Man menade att arbetsförhållanden och levnadsomkostnader för poliser i huvudstaden skiljde sig kraftigt från motsvarande i övriga landet. Det är min mening att den konflikten hade börjat redan tidigt under 1900-talet då man till exempel offentligt jämförde boendekostnader och löner i Stockholm med motsvarande i övriga landet. Den osämjan har permanentats och vi ser troligen effekterna av den ännu idag.
Initierade bedömare, jag talat med, hävdar att lönefrågan inte hade, och har, den betydelse som påstås här. I stället rör det sig om personstrider som splittrat Polisförbundet. Sådana har förvisso funnits och har med säkerhet betytt en hel del. Idag är det i högsta grad en personstrid som bidrar till att infektera relationerna. Men det är absolut inte bara den som bär skulden och inte ens till största delen den. Min mening är trots allt att personstriderna, hur uppslitande de än må ha varit och är, inte räcker som förklaring till den vattendelare mellan Stockholms poliser och kollegerna i landet i övrigt som varit tydlig ända från tidigt 1900-tal till den dag som idag är. Lönefrågan och den avundsjuka som stockholmspolisernas påstått höga löneläge och snabbare befordringsgång väckt i landet framstår som en mera hållbar förklaring och den är dominerande, som jag uppfattar saken. Om vi tror att allt går över och blir bra när tiden så småningom löst den aktuella personkonflikten så invaggar vi oss i falsk och farlig säkerhet.
Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
Vi har valt att titta på Polisförbundet och Förbundsområde Stockholms län ur tre perspektiv. Dels ur ett historiskt perspektiv, dels ur ett nutidsperspektiv och slutligen ur ett framtidsperspektiv. Vi är just nu inne i ett skede av informationsinhämtning. Vi har intervjuat ett flertal framstående fackliga företrädare som på ett målande sätt beskrivit sin syn i de tre perspektiven. Vi har också tagit del av några av de historiska skrifter som finns att tillgå. Vi kommer nu att fortsätta inhämtningen av information och åsikter i en beredare krets, bland annat från länets föreningar.
Det material som framtidsgruppen har att hantera är stort och frågan är viktig. Därför kommer gruppen att ägna mycket tid till arbetet de närmaste tre månaderna. Den tiden kommer vi att behöva för att sammanställa och redovisa vårt arbete.Kenneth Falk
-----------------------------------------------------------------
Utbildning
- En god partsammansatt utbildning och information kring det nya avtalet, APS 2007, är en förutsättning för att införandet ska fungera på ett bra sätt, fortsätter Kenneth som arbetar med bl a arbetstid inom styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Tyvärr uppstår just nu problem då enskilda chefer och arbetsledare läser avtalet på kammaren, tar till sig valda delar, och går ut med det. Det medför att personal och planerare inte har hela bilden klar för sig. Bland annat så kommer den mycket viktiga portalparagrafen i skymundan.
- Det går inte att begära att alla ska kunna hantera det nya arbetstidavtalet utan adekvat utbildning. Om vi vill att det ska fungera måste vi råda bot på detta, slutar Kenneth.
-----------------------------------------------------------------
Vakter
”Det är skrämmande hur rätt du har! 070305 hade DN som stor nyhet att antalet fall av utpressning och övergrepp i rättssak hade ökat med 100 % sedan år 2000.
Samma dag var det rättegång i mitt omfattande ärende på 270 sidor med just den bakgrunden. Det handlade om en grov misshandel där dörrvakter var misstänkta. Man kunde klart se sambandet mellan grovt kriminella som sysslar med alla slags brott, doping och narkotika, kriminella entrévärdar som missbrukar dito, ostraffade ordningsvakter och krogägare som överlåter allt ansvar åt bevakningsföretag men betalar entrévärdar knutna till MC-gäng svart !
Vid rättegången satt ett 20-tal av denna krogmaffia på åhörarplats och det var föga förvånande att vittnen och målsägande nu hade blivit osäkra. Den misstänkte utpressaren som suttit gripen, anhållen och häktad sedan 070125 släpptes omedelbart.
Hur illa är det ställt med vårt s.k. rättssamhälle ? Vem tar ansvar för vad detta kommer att leda till ? Är ordningsvakterna bara en fasad ?
Anders Bergstedt”
BLÅLJUS KOMMENTAR: Vi vill fortfarande mycket gärna ha ytterligare läsarsynpunkter i detta ämne av stor betydelse för länets poliser.
Vem vill
”Vem vill hämnas? Inte jag i alla fall.
Har varit bortrest på skidsemester ett tag och vilat helt från Internet. Uppdaterar mig på Blåljus och läser att signaturen Per vill att vi kopplar av hämndbegären och i första hand tänker på att bevara enigheten inom Polisförbundet.
Vad skriver du om egentligen, Per? Skulle vi inte vara vuxnare än så inom stockholmspolisen? Skulle vi vilja hämnas på förbundet och därför lämna det? Som jag ser det finns det inget att hämnas. Resten av landet har tydligt sagt ifrån att vi i Stockholm inte ska tro att vi är något och i Polisförbundet vi ska hållas kort och så långt det är möjligt utan verkligt inflytande. OK, det är en uppfattning och den måste respekteras som sådan. Skulle den vara något att hämnas på? Barnsligt!
En annan sak är att ta konsekvenserna av det som hänt. Polisförbundet i övriga landet har satt ner foten och var och en som inte är blind och döv måste förstå att den kommande mandatperioden för förbundsstyrelsen har vi i Stockholm ingen rätt till inflytande eller ens normal information. ”Representationen” i förbundet för landet största polisiära enhet består av en person som inte talar med den fackliga styrelsen i Stockholm.
Om vi då vill få upp stockholmsfrågor på dagordningen, hur gör vi då? Ja, det är det som vår framtidsgrupp ska besvara. Hämnas är för barnungar. Nu handlar det om hur vi bäst ska driva våra frågor i Stockholm!
Facklig enighet inom polisen är mycket viktig och den ska finnas i våra tankar hela tiden när vi fattar våra beslut. Men det gäller att komma ihåg att det inte är vi som tagit initiativet till det som kan tänkas hända framöver. Vi har motats ut ur förbundet av resten av landet. Rätt ska va rätt, Per, och saker ska kallas vid sina rätta namn.
”Bosse””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Under några veckor från torsdagen den 22 februari kommer Blåljus, på grund av omständigheter som vi har svårt att påverka, bara publiceras på torsdagar. Blåljus hoppas på läsarnas välvilliga förståelse för åtgärden.
Den här sidan har uppdaterats torsdagen den 8 mars 2007. Nästa uppdatering blir torsdagen den 15 mars 2007.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 9 mars 1945 ger sig de vita bussarna i väg på Bernadotteaktionen, en hjälpaktion ledd av den svenske rödakorsledaren Folke Bernadotte, där fångar befriades ur koncentrationsläger i slutskedet av andra världskriget. Uppskattningarna av antalet fångar som befriades har varierat mellan 19 000 och 30 000. Enligt Svenska röda korsets beräkningar, gjorda år 2000, befriades omkring 15 000 fångar. Metoderna och urvalen vid räddningsaktionerna i Tyskland har debatterats och debatteras än. Bilden är än idag inte entydig. Faktum kvarstår dock att omkring 15 000 människor sannolikt räddades till livet varav många var danska och norska poliser.
Den 10 mars 1976 angrep Astrid Lindgren skattesystemet och hävdade att hon tvingats betala 102 procent av sin inkomst i skatt. Astrid Lindgren använde namnet "Pomperipossa i Monismanien” i sin debattartikel i Expressen " (1976), ett berömt inlägg i skattefrågan. Sagan blev förstasidesstoff som skakade om Sverige och den socialdemokratiska regeringen. Regeringen valde attack i första omgången - finansministern bemötte Astrid Lindgren i hånfulla ordalag - vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag. Först senare tillstod man att Astrid Lindgren påvisat ett fel som behövde rättas till.
Den 11 mars 1941 antog den amerikanska kongressen Lend–Lease Act. Genom denna lag kunde USA förse västmakterna med viktiga förnödenheter, främst krigsmateriel, under hela världskriget. Lagen gällde först enbart Storbritannien, men utsträcktes senare samma år till Kina och Sovjetunionen. Sedan USA i december 1941 gått med i kriget utsträcktes lagen till samtliga allierade länder. Vid krigsslutet 1945 hade 38 länder fått över 49 miljarder dollar i krigshjälp, varav Storbritannien fått 63 % och Sovjetunionen 22 %. Endast värden för cirka åtta miljarder återlämnades eller återbetalades till USA.
Den 12 mars 1992 skenade en spårvagn i centrala Göteborg och kolliderade mot ett hus. Olyckan skördade 13 dödsoffer och 29 skadade.
Den 13 mars 1906: Striden om föreningsrätten vid Mackmyra sulfitfabrik tar sin början. Som svar på att arbetarna ansluter sig till en fackförening stänger arbetsgivaren fabriken. Trots ett starkt motstånd från arbetsgivarna växte fackförbunden i medlemsantal och styrka. Detta ledde till att privata arbetsgivare 1902 organiserade sig i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). År 1906 nåddes en uppgörelse mellan LO och SAF, där SAF accepterade den fackliga organisationsrätten. Därigenom ökade den fackliga organisationsgraden. Den positiva utvecklingen bröts dock genom det fackliga bakslaget i storstrejken 1909.
Den 14 mars 1976 vann Ingemar Stenmark sin första alpina världscupseger. Han är en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna och folkkär som få. Han har två guld i OS (slalom och storslalom 1980) och tre i separata VM (slalom och storslalom 1978, slalom 1982). I världscupen står Ingemar i särklass med 86 segrar (46 i storslalom, 40 i slalom) i 287 tävlingar 1973–89. Han vann den totala cupen tre gånger (1976–78), delcuperna i slalom och storslalom åtta resp. sju gånger (1975–84). Bortsett från OS 1984, då han inte startade, var han bland de sex främsta i alla OS/VM 1976–89; utöver de fem segrarna även 2:a i VM 1982 och 3:a i OS 1976 i storslalom, 4:a i VM 1985, 5:a i VM 1987 och 5:a i OS 1988 i slalom samt 6:a i VM 1989 i storslalom. Ingemar Stenmark är vid sidan av Björn Borg den ende som tilldelats Svenska Dagbladets guldmedalj (Bragdguldet) två gånger. Han fick utmärkelsen 1975 och (tillsammans med Borg) 1978.
Den 15 mars 1944 avkriminaliseras homosexualitet mellan vuxna av Sveriges riksdag.
Osämja i förbundet -
personstrider eller
gammalt lönebråk?
År 1903 i juli bildades en av Sveriges första fackföreningar för poliser, Kamraterna i Stockholm. 1903 i augusti föddes Polisförbundet. Stockholmspolisens fackliga strävanden utvecklades under samma tid som Polisförbundets men inte sida vid sida. Under drygt en fjärdedel av perioden har stockholmarna stått utanför. Varför är det så? Det ska vi diskutera längre ner.
Övriga poliser i Stockholm följde ganska snabbt efter och bildade fackföreningar. 1904 kom Stockholms polisbefälssällskap, 1905 Stockholms detektivpolisförbund och 1916 Stockholms överkonstapelsförening. Kommissarierna dröjde ytterligare ett antal år med att ta det steget.
Göteborgarna först av alla
Vilka var då först av alla? Jo, det var Göteborg där man bildade en förening redan 1901. Det gör polisen till verkliga pionjärer inom tjänstemännens fackliga historia – ett faktum som av någon anledning nästan aldrig nämns när den historien kommer på tal. Tjänstemännen var senare med fackföreningar än kroppsarbetarna. Skälet var naturligtvis att de slet mindre ont och dessutom stundtals upplevde sig lite närmare arbetsgivaren. I polisernas fall var nog den sistnämnda känslan inte så påträngande – det offentliga är än i denna dag inte någon mönsterarbetsgivare och har aldrig varit det.
Under 1900-talets första årtionden försökte man ena facken inom stockholmspolisen. Först 1918 kom det till ett verkligt nära samarbete i lönefrågan. Åren före hade det allt oftare inträffat att poliser stannade kvar i Kamraterna även sedan de befordrats till befäl eller detektiver. I syfte att kunna bli ett fack för alla poliser ändrade nu konstapelsfacket sitt namn till Kamraterna, förening för Stockholms polismän.
Befäl 50 procent högre lön
Det här påminner starkt om det som utspelades under åren från 1963 och framåt. Stämningen mellan befäl och obefordrade hade mjukats upp betydligt jämfört med 1940- och 1950-talen. Allt fler kände sig hemma i Kamraterna och hade ingen lust att byta fack. Efter långa och tidvis heta debatter kom man till sist fram till att vid befordran skulle den enskildes vilja vara avgörande – stanna i Kamraterna eller gå över till någon annan av kategoriföreningarna. De såg i stort sett ut som i början på 1900-talet fast nu med modernare namn. Ännu på 1960-talet dröjde sig rester kvar av det som i fackliga kretsar kallades ”grupp- och gradtänkande”. Men det hade större aktualitet runt 1910-20 då man bestämt hävdade (med stöd från polisledningen) att en överkonstapel alltid skulle minst 50 procent högre lön än äldsta konstapel. Idag samsas alla grupper och grader tackochlov i en sammanslutning.
En liten kvardröjande rest av de här resonemangen finns faktiskt i motionsfloden till årets stämma i polisfacket i Stockholms län där chefsföreningen diskuterar under vilka former chefer ska få sitt medlemskap hos dem (se Blåljus 070222). Men idag förs resonemangen i sakliga och stillsamma former långt från tidigare heta strider.
”Ut, ut!”, skrek ombuden
1920 var man hursomhelst redan oeniga i Stockholm igen. En grupp konstaplar bröt sig ur Kamraterna och bildade Stockholms poliskonstapelsförening, STPK. Kvar i Kamraterna blev lite säreget huvudsakligen överkonstaplar och kriminalpoliser.
Vid förbundskongressen 1922 kom det till öppen konflikt. Kamraterna hade uppmanats att utesluta tre medlemmar som sades ha skadat förbundet genom ”kamratförräderi” och ”lömska angrepp”. Föreningen lydde inte. ”Ut, ut!”, skrek ombuden från övriga landet och Kamraternas delegater reste sig och gick.
Stockholms stad var snål
Kamraterna, förening för Stockholms polismän, stod alltså utanför Polisförbundet från kongressen 1922. Kamraterna bildade senare Svenska polisföreningen tillsammans med polismän från Gävle, Örebro, Linköping och Helsingborg. Stockholms poliskonstapelsförening, STPK, blev kvar i förbundet.
Svenska polisföreningen förefaller ha gällt som huvudorganisation. Kamraterna drev nämligen lönekrav mot staden vilket även STPK gjorde för sina medlemmar. Det gick trögt – Stockholms stad var snål och tiderna dåliga och föreningarnas kravskrivelser blev stundtals liggande åratal utan någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida.
Inga fridagar alls före 1890!
Det resulterade i att de två stockholmsföreningarna allt oftare började diskutera samarbete i lönefrågan och i andra ärenden som gällde polisernas tillvaro. Bland dessa fanns tjänstgöringstiderna som drogs i långbänk av både polisledningen och staden. Polismästaren förstod nog i viss mån att arbetstiderna var oerhört betungande. Men staden höll igen. Polisorganisationen var nämligen så hårdbantad att personalen bara precis räckte till. Skulle man lägga ut fridagar innebar det ofrånkomligen nyanställning av poliser. Staden hade vid den tiden nämligen inte en tanke på den moderna lösning som tillämpas idag i Stockholm att om poliserna inte räcker till får allmänheten helt enkelt vara utan hjälp och ärendena läggs på hög.
Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899. Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. En tjänstgöringslista för överkonstaplar finns bevarad från den tiden. Det är troligt att konstaplarna också följde den. Dygn ett: tjänst 09-24. Dygn två och tre: tjänst 08 till 05 (!). Dygn tre och fyra: tjänstefri från 05 till 09 följande dag då det bara var att börja med dygn ett igen. Året runt, år efter år…
Edens betydelse gav fridag
1890 kom så ett söndagsfripass i månaden. Det kan ha gått till så här. Två poliser skulle vittna mot en häktad. De var säkra på att han var den som de sett begå ett allvarligt brott. Senare kom omständigheter fram som uteslöt den här personen som gärningsman. Medierna gjorde ett stort nummer av polisernas ”lögn” inför rätta och gjorde gällande att det här var vanligt (känns det igen?). Det fick två konstaplar att komma på en ljus idé. De gick till pastor primarius och visade denne tjänstgöringslistan. Av den framgick att poliserna saknade möjlighet att bevista högmässan. Det var möjligt, menade de, att denna brist på gudsord fått poliserna att känna osäkerhet kring edens betydelse.
Pastor primarius blev oroad av den möjligheten. Han talade med överståthållaren (motsvarigheten till landshövdingen utanför Stockholm som hade en särställning bland städer) som måste medge att det nog var svårt för poliserna att hinna gå i högmässan. Efter det blev en söndag ledig i månaden. Kallades länge ”kyrkfripasset” bland poliserna. Några år senare kom ytterligare en fridag var artonde dag. Sedan hände inte mer förrän 1907 när det nybildade facket ställde ett sensationellt krav – åtta timmars arbete per dygn och en fridag i veckan.
Stred med änglars tålamod
Polismästare Theodor Hintze, som också var den som lämnat sitt medgivande till att poliserna skulle få bilda fackförening, hade en viss förståelse för polisernas situation. 1908 yrkade han hos staden på en utökning av personalstaten med 67 poliser för att kunna genomföra en fridagsreform. Det fick han. Men istället blev polisernas dagar sönderslitna av separata fyratimmarspass som gjorde att möjligheten till vila och fritid blev än sämre.
Kamraterna och sedermera även STPK stred för en förändring. De måste haft änglars tålamod för det dröjde faktiskt till 1929 innan frågan fick sin lösning om nu ”lösning” är rätt ord för den konstruktionen av turlistan. Man jobbade nu sju pass i rad 23-07, fridag, sju pass 15-23, fridag och sju pass 07-15 och fridag. I varje pass ingick en timmes stationstjänstgöring. Dessutom en extra fridag var sjunde vecka (dubbelfridag). Man bör hålla i minnet att den absoluta majoriteten av poliserna tillbringade de här passen med hård och oavbruten fotpatrullering i bestämda linjer. Det är inte att undra på att befattningarna som helvakt på stationen (som man nådde i åldersordning) var hett eftertraktade av de som i tiotals år patrullerat i ur och skur och värme och kyla.
Skadliga reaktioner i kroppen
Ovanstående låter som en slavlista men hur hård den än var så var den ganska snäll mot kroppen enligt stressforskarna. De menar att man mår bättre av att låta kroppen anpassa sig till nattjänst. På så sätt utlöses inte skadliga reaktioner i kroppen lika mycket som om man med korta mellanrum skiftar arbetstider.
När jag började 1962 hade vi fortfarande bara en dubbelfridag på sexveckorslistan där tjänsten då var 23-07, 17-02, 15-23, 10-18 och 7-15. En, och några år senare, två gånger på sex veckor föll sjuturen bort så att man en gång på sex veckor var fri både lördag och söndag. Den här ”fallande” listan som inleds med nattur beskrivs av stressforskarna som den mest ohälsosamma av alla. Den kan leda till allvarliga tillstånd och sjukdomar. Och gjorde det säkert också bland oss. Turlistan tillämpades under många år. Jag vet dock ingen som lyckats knyta en sjukdom direkt till turlistans skadliga verkningar och få den till arbetsskada.
Stor majoritet för utträde
Svårigheter att få genomslag för lönekrav hos arbetsgivaren resulterade i att Kamraterna och STPK närmade sig varandra alltmer mot slutet av 1920-talet. Svenska polisförbundet drev vid den här tiden kravet på ett förstatligande av polisen. Det ville man inte alls veta av bland Stockholms poliser. De två föreningarna närmade sig varandra alltmer. 1932 tog STPK steget ut och föreslog Kamraterna ett sammangående. Kamraterna tog emot förslaget positivt men förklarade att konstaplarna i STPK i så fall fick förbinda sig att lämna Svenska polisförbundet. Efter en del resonemang bestämde man sig att skicka ett förslag på samgående utanför förbundet på medlemsomröstning.
Resultatet gick inte att missförstå. Det var 853 medlemmarna som röstade för sammanslagning och utträde ur Svenska polisförbundet – 39 emot. Kamraterna gick in i år 1933 med 981 medlemmar.
Lönefrågan vattendelare
Vilken var – och möjligen är - grunden till osämjan mellan Polisförbundet och stockholmspoliserna? 1932 var det som jag bedömer det lönefrågan. Polisförbundet ville se ett förstatligande av polisen. En viktig effekt av en sådan reform skulle ha blivit en löneutjämning av polislönerna i landet på det sätt som senare inträffade 1965 då tanken förverkligades. För stockholmspoliserna var det svårsmält. Man menade att arbetsförhållanden och levnadsomkostnader för poliser i huvudstaden skiljde sig kraftigt från motsvarande i övriga landet. Det är min mening att den konflikten hade börjat redan tidigt under 1900-talet då man till exempel offentligt jämförde boendekostnader och löner i Stockholm med motsvarande i övriga landet. Den osämjan har permanentats och vi ser troligen effekterna av den ännu idag.
Initierade bedömare, jag talat med, hävdar att lönefrågan inte hade, och har, den betydelse som påstås här. I stället rör det sig om personstrider som splittrat Polisförbundet. Sådana har förvisso funnits och har med säkerhet betytt en hel del. Idag är det i högsta grad en personstrid som bidrar till att infektera relationerna. Men det är absolut inte bara den som bär skulden och inte ens till största delen den. Min mening är trots allt att personstriderna, hur uppslitande de än må ha varit och är, inte räcker som förklaring till den vattendelare mellan Stockholms poliser och kollegerna i landet i övrigt som varit tydlig ända från tidigt 1900-tal till den dag som idag är. Lönefrågan och den avundsjuka som stockholmspolisernas påstått höga löneläge och snabbare befordringsgång väckt i landet framstår som en mera hållbar förklaring och den är dominerande, som jag uppfattar saken. Om vi tror att allt går över och blir bra när tiden så småningom löst den aktuella personkonflikten så invaggar vi oss i falsk och farlig säkerhet.
Claes Cassel
Historiken fortsätter eventuellt på nästa uppdatering av Blåljus torsdagen den 13 mars. Det är dock möjligt att annat tränger sig på då och i så fall kommer del tre efter vår stämma.
-----------------------------------------------------------------
Framtidsgruppen
Framtidsgruppen har nu arbetat en tid och arbetet börjar ta form. Intresset för gruppens arbete är stort och det märker vi av. På förbundsområdesrådet den 6 mars redovisade vi hur långt vi kommit i arbetet och det kommer vi att göra vid något fler tillfälle innan vi är klar med arbetet i början av juni.
Vi har valt att titta på Polisförbundet och Förbundsområde Stockholms län ur tre perspektiv. Dels ur ett historiskt perspektiv, dels ur ett nutidsperspektiv och slutligen ur ett framtidsperspektiv. Vi är just nu inne i ett skede av informationsinhämtning. Vi har intervjuat ett flertal framstående fackliga företrädare som på ett målande sätt beskrivit sin syn i de tre perspektiven. Vi har också tagit del av några av de historiska skrifter som finns att tillgå. Vi kommer nu att fortsätta inhämtningen av information och åsikter i en beredare krets, bland annat från länets föreningar.
Det material som framtidsgruppen har att hantera är stort och frågan är viktig. Därför kommer gruppen att ägna mycket tid till arbetet de närmaste tre månaderna. Den tiden kommer vi att behöva för att sammanställa och redovisa vårt arbete.Kenneth Falk
-----------------------------------------------------------------
Utbildning
krävs för
arbetstid
Den utbildning som fack och arbetsgivare var överens om vid införandet av avtalet har inte genomförts. Utbildning har genomförts på några håll på polismästardistrikt och avdelningar. På andra håll i myndigheten har det inte fungerat alls, säger Kenneth Falk till Blåljus när han just återkommit från ett möte i det fackliga arbetstidsnätverket där en representant för varje förening i länet deltar.
- En god partsammansatt utbildning och information kring det nya avtalet, APS 2007, är en förutsättning för att införandet ska fungera på ett bra sätt, fortsätter Kenneth som arbetar med bl a arbetstid inom styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Tyvärr uppstår just nu problem då enskilda chefer och arbetsledare läser avtalet på kammaren, tar till sig valda delar, och går ut med det. Det medför att personal och planerare inte har hela bilden klar för sig. Bland annat så kommer den mycket viktiga portalparagrafen i skymundan.
- Det går inte att begära att alla ska kunna hantera det nya arbetstidavtalet utan adekvat utbildning. Om vi vill att det ska fungera måste vi råda bot på detta, slutar Kenneth.
-----------------------------------------------------------------
Debattforum:
INSÄNDARE:
Det är skrämmande hur rätt du har, skriver Anders Bergstedt i ett svar till signaturen ”B” i förra Blåljus som bland annat skrev ”Det som också är mycket konstigt är att när man söker på vissa ordningsvakter i våra system så förekommer de i registren och har trots detta kvar sina förordnande. Även om detta anmäls till Tillstånd så står samma personer kvar i dörren. Hur löser vi detta problem?”
Vakter
bara en
fasad?
”Det är skrämmande hur rätt du har! 070305 hade DN som stor nyhet att antalet fall av utpressning och övergrepp i rättssak hade ökat med 100 % sedan år 2000.
Samma dag var det rättegång i mitt omfattande ärende på 270 sidor med just den bakgrunden. Det handlade om en grov misshandel där dörrvakter var misstänkta. Man kunde klart se sambandet mellan grovt kriminella som sysslar med alla slags brott, doping och narkotika, kriminella entrévärdar som missbrukar dito, ostraffade ordningsvakter och krogägare som överlåter allt ansvar åt bevakningsföretag men betalar entrévärdar knutna till MC-gäng svart !
Vid rättegången satt ett 20-tal av denna krogmaffia på åhörarplats och det var föga förvånande att vittnen och målsägande nu hade blivit osäkra. Den misstänkte utpressaren som suttit gripen, anhållen och häktad sedan 070125 släpptes omedelbart.
Hur illa är det ställt med vårt s.k. rättssamhälle ? Vem tar ansvar för vad detta kommer att leda till ? Är ordningsvakterna bara en fasad ?
Anders Bergstedt”
BLÅLJUS KOMMENTAR: Vi vill fortfarande mycket gärna ha ytterligare läsarsynpunkter i detta ämne av stor betydelse för länets poliser.
Vem vill
hämnas?
”Vem vill hämnas? Inte jag i alla fall.
Har varit bortrest på skidsemester ett tag och vilat helt från Internet. Uppdaterar mig på Blåljus och läser att signaturen Per vill att vi kopplar av hämndbegären och i första hand tänker på att bevara enigheten inom Polisförbundet.
Vad skriver du om egentligen, Per? Skulle vi inte vara vuxnare än så inom stockholmspolisen? Skulle vi vilja hämnas på förbundet och därför lämna det? Som jag ser det finns det inget att hämnas. Resten av landet har tydligt sagt ifrån att vi i Stockholm inte ska tro att vi är något och i Polisförbundet vi ska hållas kort och så långt det är möjligt utan verkligt inflytande. OK, det är en uppfattning och den måste respekteras som sådan. Skulle den vara något att hämnas på? Barnsligt!
En annan sak är att ta konsekvenserna av det som hänt. Polisförbundet i övriga landet har satt ner foten och var och en som inte är blind och döv måste förstå att den kommande mandatperioden för förbundsstyrelsen har vi i Stockholm ingen rätt till inflytande eller ens normal information. ”Representationen” i förbundet för landet största polisiära enhet består av en person som inte talar med den fackliga styrelsen i Stockholm.
Om vi då vill få upp stockholmsfrågor på dagordningen, hur gör vi då? Ja, det är det som vår framtidsgrupp ska besvara. Hämnas är för barnungar. Nu handlar det om hur vi bäst ska driva våra frågor i Stockholm!
Facklig enighet inom polisen är mycket viktig och den ska finnas i våra tankar hela tiden när vi fattar våra beslut. Men det gäller att komma ihåg att det inte är vi som tagit initiativet till det som kan tänkas hända framöver. Vi har motats ut ur förbundet av resten av landet. Rätt ska va rätt, Per, och saker ska kallas vid sina rätta namn.
”Bosse””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Under några veckor från torsdagen den 22 februari kommer Blåljus, på grund av omständigheter som vi har svårt att påverka, bara publiceras på torsdagar. Blåljus hoppas på läsarnas välvilliga förståelse för åtgärden.
Den här sidan har uppdaterats torsdagen den 8 mars 2007. Nästa uppdatering blir torsdagen den 15 mars 2007.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 9 mars 1945 ger sig de vita bussarna i väg på Bernadotteaktionen, en hjälpaktion ledd av den svenske rödakorsledaren Folke Bernadotte, där fångar befriades ur koncentrationsläger i slutskedet av andra världskriget. Uppskattningarna av antalet fångar som befriades har varierat mellan 19 000 och 30 000. Enligt Svenska röda korsets beräkningar, gjorda år 2000, befriades omkring 15 000 fångar. Metoderna och urvalen vid räddningsaktionerna i Tyskland har debatterats och debatteras än. Bilden är än idag inte entydig. Faktum kvarstår dock att omkring 15 000 människor sannolikt räddades till livet varav många var danska och norska poliser.
Den 10 mars 1976 angrep Astrid Lindgren skattesystemet och hävdade att hon tvingats betala 102 procent av sin inkomst i skatt. Astrid Lindgren använde namnet "Pomperipossa i Monismanien” i sin debattartikel i Expressen " (1976), ett berömt inlägg i skattefrågan. Sagan blev förstasidesstoff som skakade om Sverige och den socialdemokratiska regeringen. Regeringen valde attack i första omgången - finansministern bemötte Astrid Lindgren i hånfulla ordalag - vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag. Först senare tillstod man att Astrid Lindgren påvisat ett fel som behövde rättas till.
Den 11 mars 1941 antog den amerikanska kongressen Lend–Lease Act. Genom denna lag kunde USA förse västmakterna med viktiga förnödenheter, främst krigsmateriel, under hela världskriget. Lagen gällde först enbart Storbritannien, men utsträcktes senare samma år till Kina och Sovjetunionen. Sedan USA i december 1941 gått med i kriget utsträcktes lagen till samtliga allierade länder. Vid krigsslutet 1945 hade 38 länder fått över 49 miljarder dollar i krigshjälp, varav Storbritannien fått 63 % och Sovjetunionen 22 %. Endast värden för cirka åtta miljarder återlämnades eller återbetalades till USA.
Den 12 mars 1992 skenade en spårvagn i centrala Göteborg och kolliderade mot ett hus. Olyckan skördade 13 dödsoffer och 29 skadade.
Den 13 mars 1906: Striden om föreningsrätten vid Mackmyra sulfitfabrik tar sin början. Som svar på att arbetarna ansluter sig till en fackförening stänger arbetsgivaren fabriken. Trots ett starkt motstånd från arbetsgivarna växte fackförbunden i medlemsantal och styrka. Detta ledde till att privata arbetsgivare 1902 organiserade sig i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). År 1906 nåddes en uppgörelse mellan LO och SAF, där SAF accepterade den fackliga organisationsrätten. Därigenom ökade den fackliga organisationsgraden. Den positiva utvecklingen bröts dock genom det fackliga bakslaget i storstrejken 1909.
Den 14 mars 1976 vann Ingemar Stenmark sin första alpina världscupseger. Han är en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna och folkkär som få. Han har två guld i OS (slalom och storslalom 1980) och tre i separata VM (slalom och storslalom 1978, slalom 1982). I världscupen står Ingemar i särklass med 86 segrar (46 i storslalom, 40 i slalom) i 287 tävlingar 1973–89. Han vann den totala cupen tre gånger (1976–78), delcuperna i slalom och storslalom åtta resp. sju gånger (1975–84). Bortsett från OS 1984, då han inte startade, var han bland de sex främsta i alla OS/VM 1976–89; utöver de fem segrarna även 2:a i VM 1982 och 3:a i OS 1976 i storslalom, 4:a i VM 1985, 5:a i VM 1987 och 5:a i OS 1988 i slalom samt 6:a i VM 1989 i storslalom. Ingemar Stenmark är vid sidan av Björn Borg den ende som tilldelats Svenska Dagbladets guldmedalj (Bragdguldet) två gånger. Han fick utmärkelsen 1975 och (tillsammans med Borg) 1978.
Den 15 mars 1944 avkriminaliseras homosexualitet mellan vuxna av Sveriges riksdag.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september