Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2010-05-06 19:00
Göteborg var först 1901. I augusti 1903 föddes Polisförbundet. Stockholmspolisens fackliga strävanden utvecklas under samma tid som Polisförbundets men inte sida vid sida. Under drygt en fjärdedel av perioden har stockholmarna stått utanför. Varför är det så? Möjliga förklaringar kan finnas i nr tre av Stockholms polisfackliga historia som följer här.
Övriga poliser i Stockholm följde ganska snabbt efter och bildade fackföreningar. 1904 kom Stockholms polisbefälssällskap, 1905 Stockholms detektivpolisförbund och 1916 Stockholms överkonstapelsförening. Kommissarierna dröjde ytterligare ett antal år med att ta det steget. Vilka var då först av alla? Jo, det var Göteborg där man bildade en förening redan 1901. Det gör polisen till verkliga pionjärer inom tjänstemännens fackliga historia – ett faktum som av någon anledning nästan aldrig nämns när den historien kommer på tal. Tjänstemännen var senare med fackföreningar än kroppsarbetarna. Skälet var naturligtvis att de slet mindre ont och dessutom stundtals upplevde sig lite närmare arbetsgivaren. I polisernas fall var nog den sistnämnda känslan inte så påträngande – det offentliga är än i denna dag inte någon mönsterarbetsgivare och har aldrig varit det.
Vill du se en zoom-bar Stockholmskarta från tiden när Kamraterna bildades? Klicka då HÄR!
Under 1900-talets första årtionden försökte man ena facken inom stockholmspolisen. Först 1918 kom det till ett verkligt nära samarbete i lönefrågan. Åren före hade det allt oftare inträffat att poliser stannade kvar i Kamraterna även sedan de befordrats till befäl eller detektiver. I syfte att kunna bli ett fack för alla poliser ändrade nu konstapelsfacket sitt namn till Kamraterna, förening för Stockholms polismän.
Det här påminner starkt om det som utspelades under åren från 1963 och framåt. Stämningen mellan befäl och obefordrade hade mjukats upp betydligt jämfört med 1940- och 1950-talen. Allt fler som befordrades kände sig fortfarande hemma i Kamraterna och hade ingen lust att byta fack. Efter långa och tidvis heta debatter kom man till sist fram till att vid befordran skulle den enskildes vilja vara avgörande – stanna i
Kamraterna eller gå över till någon annan av kategoriföreningarna. De såg i stort sett ut som i början på 1900-talet fast nu med modernare namn. Ännu på 1960-talet dröjde sig rester kvar av det som i fackliga kretsar kallades ”grupp- och gradtänkande”. Men det hade större aktualitet runt 1910-20 då man bestämt hävdade (med stöd från polisledningen) att en överkonstapel alltid skulle minst 50 procent högre lön än äldsta konstapel. Idag samsas alla grupprer och grader glädjande nog i en sammanslutning. (Bilden ovan: under 1910-talet hade en bensinmotor ersatt piketens hästar men den är fortfarande fotograferad på Östermalmspolisens gård med Storgatan i bakgrunden)
En liten kvardröjande rest av de här resonemangen finns faktiskt i motionsfloden till senare års stämmor i polisfacket i Stockholms län där chefsföreningen i en sådan diskuterar under vilka former chefer ska få sitt medlemskap hos dem. Men idag förs resonemangen i sakliga och stillsamma former långt från tidigare heta strider.
1920 var man hursomhelst redan oeniga i Stockholm igen. En grupp konstaplar bröt sig ur Kamraterna och bildade Stockholms poliskonstapelsförening, STPK. Kvar i Kamraterna blev lite säreget huvudsakligen överkonstaplar och kriminalpoliser.
Vid förbundskongressen 1922 kom det till öppen konflikt. Kamraterna hade
uppmanats att utesluta tre medlemmar som sades ha skadat förbundet genom ”kamratförräderi” och ”lömska angrepp”. Föreningen lydde inte. ”Ut, ut!”, skrek ombuden från övriga landet och Kamraternas delegater reste sig och gick.
Kamraterna, förening för Stockholms polismän, stod alltså utanför Polisförbundet från kongressen 1922. Kamraterna bildade senare Svenska polisföreningen tillsammans med polismän från Gävle, Örebro, Linköping och Helsingborg. Stockholms poliskonstapelsförening, STPK, blev kvar i förbundet.
Svenska polisföreningen förefaller ha gällt som huvudorganisation. Kamraterna drev nämligen lönekrav mot staden vilket även STPK gjorde för sina medlemmar. Det gick trögt – Stockholms stad var snål och tiderna dåliga och föreningarnas kravskrivelser blev stundtals liggande åratal utan någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida.
Det resulterade i att de två stockholmsföreningarna allt oftare började diskutera samarbete i lönefrågan och i andra ärenden som gällde polisernas tillvaro. Bland dessa fanns tjänstgöringstiderna som drogs i långbänk av både polisledningen och staden. Polismästaren förstod nog i viss mån att arbetstiderna var oerhört betungande. Men staden höll igen. Polisorganisationen var nämligen så hårdbantad att personalen bara precis räckte till. Skulle man lägga ut fridagar innebar det ofrånkomligen nyanställning av poliser. Staden hade vid den tiden nämligen inte en tanke på den moderna lösning som länge tillämpats i Stockholm att om poliserna inte räcker till får allmänheten helt enkelt vara utan hjälp och ärendena läggs på hög.
Vill du titta på en zoom-bar Stockholmskarta från1870? Klicka HÄR!
Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899.
Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. En tjänstgöringslista för överkonstaplar finns bevarad från den tiden. Det är troligt att konstaplarna också följde den (bilden t v: konstapel 35 Wallin på Nicolaistationen, Gamla Stan, fotograferad ca 1870, jobbade alltså året runt utan fridagar, utan semester). Dygn ett: tjänst 09-24. Dygn två och tre: tjänst 08 till 05 (!). Dygn tre och fyra: tjänstefri från 05 till 09 följande dag då det bara var att börja med dygn ett igen. Och för majoriteten var tjänsten hård fotpatrullering. Året runt, år efter år…
Claes Cassel (kontakta)
Den polisfackliga kampen har tidvis förts med öppen konfrontation mot arbetsgivaren. Men minst lika ofta har list varit det bästa vapnet och vår historia ger många exempel på det. Ett av de tidigaste (och bästa) exemplen är ”kyrkfripasset”. Två konstaplar vände sig – inte till polismästaren – utan till pastor primarius i Stockholm, pekade på ett angrepp på polisen i medierna och lät den höge gudsmannen förstå att brist på fridagar kunde lika bakom eländet. Och när pastor primarius vände sig till polismästaren då lyssnade denne och Stockholms poliser fick sin första fridag. Historien om Stockholmspoliserna fackliga kamp fortsätter på Blåljus den 13/5.
POLISFACKETS HISTORIA I STOCKHOLM TRE
1890 - 1932
Osämja i förbundet -
personstrider eller
gammalt lönebråk?
Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899. Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. Bl a under trycket av dessa förfärliga arbetsförhållanden bildades år 1903 i juli en av Sveriges första fackföreningar för poliser, Kamraterna i Stockholm.Göteborg var först 1901. I augusti 1903 föddes Polisförbundet. Stockholmspolisens fackliga strävanden utvecklas under samma tid som Polisförbundets men inte sida vid sida. Under drygt en fjärdedel av perioden har stockholmarna stått utanför. Varför är det så? Möjliga förklaringar kan finnas i nr tre av Stockholms polisfackliga historia som följer här.Övriga poliser i Stockholm följde ganska snabbt efter och bildade fackföreningar. 1904 kom Stockholms polisbefälssällskap, 1905 Stockholms detektivpolisförbund och 1916 Stockholms överkonstapelsförening. Kommissarierna dröjde ytterligare ett antal år med att ta det steget. Vilka var då först av alla? Jo, det var Göteborg där man bildade en förening redan 1901. Det gör polisen till verkliga pionjärer inom tjänstemännens fackliga historia – ett faktum som av någon anledning nästan aldrig nämns när den historien kommer på tal. Tjänstemännen var senare med fackföreningar än kroppsarbetarna. Skälet var naturligtvis att de slet mindre ont och dessutom stundtals upplevde sig lite närmare arbetsgivaren. I polisernas fall var nog den sistnämnda känslan inte så påträngande – det offentliga är än i denna dag inte någon mönsterarbetsgivare och har aldrig varit det.
Vill du se en zoom-bar Stockholmskarta från tiden när Kamraterna bildades? Klicka då HÄR!
Försökte ena Stockholmsfacken
Under 1900-talets första årtionden försökte man ena facken inom stockholmspolisen. Först 1918 kom det till ett verkligt nära samarbete i lönefrågan. Åren före hade det allt oftare inträffat att poliser stannade kvar i Kamraterna även sedan de befordrats till befäl eller detektiver. I syfte att kunna bli ett fack för alla poliser ändrade nu konstapelsfacket sitt namn till Kamraterna, förening för Stockholms polismän.
Det här påminner starkt om det som utspelades under åren från 1963 och framåt. Stämningen mellan befäl och obefordrade hade mjukats upp betydligt jämfört med 1940- och 1950-talen. Allt fler som befordrades kände sig fortfarande hemma i Kamraterna och hade ingen lust att byta fack. Efter långa och tidvis heta debatter kom man till sist fram till att vid befordran skulle den enskildes vilja vara avgörande – stanna i
Kamraterna eller gå över till någon annan av kategoriföreningarna. De såg i stort sett ut som i början på 1900-talet fast nu med modernare namn. Ännu på 1960-talet dröjde sig rester kvar av det som i fackliga kretsar kallades ”grupp- och gradtänkande”. Men det hade större aktualitet runt 1910-20 då man bestämt hävdade (med stöd från polisledningen) att en överkonstapel alltid skulle minst 50 procent högre lön än äldsta konstapel. Idag samsas alla grupprer och grader glädjande nog i en sammanslutning. (Bilden ovan: under 1910-talet hade en bensinmotor ersatt piketens hästar men den är fortfarande fotograferad på Östermalmspolisens gård med Storgatan i bakgrunden)Eniga i Stockholm igen
En liten kvardröjande rest av de här resonemangen finns faktiskt i motionsfloden till senare års stämmor i polisfacket i Stockholms län där chefsföreningen i en sådan diskuterar under vilka former chefer ska få sitt medlemskap hos dem. Men idag förs resonemangen i sakliga och stillsamma former långt från tidigare heta strider.
1920 var man hursomhelst redan oeniga i Stockholm igen. En grupp konstaplar bröt sig ur Kamraterna och bildade Stockholms poliskonstapelsförening, STPK. Kvar i Kamraterna blev lite säreget huvudsakligen överkonstaplar och kriminalpoliser.
Delegaterna reste sig och gick
Vid förbundskongressen 1922 kom det till öppen konflikt. Kamraterna hade
uppmanats att utesluta tre medlemmar som sades ha skadat förbundet genom ”kamratförräderi” och ”lömska angrepp”. Föreningen lydde inte. ”Ut, ut!”, skrek ombuden från övriga landet och Kamraternas delegater reste sig och gick.Kamraterna, förening för Stockholms polismän, stod alltså utanför Polisförbundet från kongressen 1922. Kamraterna bildade senare Svenska polisföreningen tillsammans med polismän från Gävle, Örebro, Linköping och Helsingborg. Stockholms poliskonstapelsförening, STPK, blev kvar i förbundet.
Poliserna räckte bara precis till
Svenska polisföreningen förefaller ha gällt som huvudorganisation. Kamraterna drev nämligen lönekrav mot staden vilket även STPK gjorde för sina medlemmar. Det gick trögt – Stockholms stad var snål och tiderna dåliga och föreningarnas kravskrivelser blev stundtals liggande åratal utan någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida.
Det resulterade i att de två stockholmsföreningarna allt oftare började diskutera samarbete i lönefrågan och i andra ärenden som gällde polisernas tillvaro. Bland dessa fanns tjänstgöringstiderna som drogs i långbänk av både polisledningen och staden. Polismästaren förstod nog i viss mån att arbetstiderna var oerhört betungande. Men staden höll igen. Polisorganisationen var nämligen så hårdbantad att personalen bara precis räckte till. Skulle man lägga ut fridagar innebar det ofrånkomligen nyanställning av poliser. Staden hade vid den tiden nämligen inte en tanke på den moderna lösning som länge tillämpats i Stockholm att om poliserna inte räcker till får allmänheten helt enkelt vara utan hjälp och ärendena läggs på hög.
Vill du titta på en zoom-bar Stockholmskarta från1870? Klicka HÄR!
Inga fridagar
Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899. Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. En tjänstgöringslista för överkonstaplar finns bevarad från den tiden. Det är troligt att konstaplarna också följde den (bilden t v: konstapel 35 Wallin på Nicolaistationen, Gamla Stan, fotograferad ca 1870, jobbade alltså året runt utan fridagar, utan semester). Dygn ett: tjänst 09-24. Dygn två och tre: tjänst 08 till 05 (!). Dygn tre och fyra: tjänstefri från 05 till 09 följande dag då det bara var att börja med dygn ett igen. Och för majoriteten var tjänsten hård fotpatrullering. Året runt, år efter år…
Claes Cassel (kontakta)
I BLÅLJUS 13/5:
Den polisfackliga kampen har tidvis förts med öppen konfrontation mot arbetsgivaren. Men minst lika ofta har list varit det bästa vapnet och vår historia ger många exempel på det. Ett av de tidigaste (och bästa) exemplen är ”kyrkfripasset”. Två konstaplar vände sig – inte till polismästaren – utan till pastor primarius i Stockholm, pekade på ett angrepp på polisen i medierna och lät den höge gudsmannen förstå att brist på fridagar kunde lika bakom eländet. Och när pastor primarius vände sig till polismästaren då lyssnade denne och Stockholms poliser fick sin första fridag. Historien om Stockholmspoliserna fackliga kamp fortsätter på Blåljus den 13/5.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september