Poliserna kräver mer än ord

Polisförbundet beskriver i en text vad som är skillnaden på arbetsgivarens, Polismyndighetens, syn på vad poliserna är värda, och Polisförbundets inställning. Det krävs mer än ord nu, för att stilla Sveriges polisers missnöje.

"Trycket på Rikspolischefen Dan Eliasson blir allt större och han har därför valt att gå till försvar i en text på webbplatsen Svensk polis.

Om man ska tro Dan Eliasson så går omorganisationen helt enligt plan. Polisförbundets medlemmar vittnar istället om allvarliga problem med både arbetsmiljö och verksamhet. Borde inte varningsklockorna ringa? Om Dan Eliassons version är den riktiga har han uppenbarligen helt misslyckats med att förklara planen för medarbetarna. Har medlemmarna istället rätt, så uppvisar Rikspolischefen stor arrogans i att ignorera synpunkterna och istället bara avfärda den som väntade reaktioner.

Dan Eliasson säger också i texten att han är beredd att höja lönerna och uppvärdera polisyrket. Det är ju i och för sig glädjande, men eftersom Polisförbundet inte har märkt mycket av det i förhandlingarna blir det svårt att fullt ut ta på allvar. Avståndet mellan ord och handling förskräcker.

De krav som Polisförbundet har ställt i förhandlingarna är högst rimliga – vi vill att man går in yrket med 25 000 i lön och att löneutvecklingen innebär att man hamnar på 28 000 som medellön efter fem år i yrket. Det har arbetsgivaren sagt nej till. Hur kan då Dan Eliasson säga att han arbetar för att erfarenhet i polisyrket ska löna sig?

Det finns mycket att bemöta i det som Dan Eliasson skriver. Till att börja med gör vi det i tre punkter.

• Individuell lönesättning och lönesättande samtal
• Pensionslösningen
• Arbetstidsavtalet

Angående individuell lönesättning och lönesättande samtal.

Trots att Dan Eliasson är ordförande i Arbetsgivarverkets styrelse har han uppenbarligen missat att Arbetsgivarverket redan 2010 firade att staten per definition haft individuell lönesättning i 20 år.

Dan Eliasson beskriver att mer individualiserad lön med större spridning som sätts genom lönesättande samtal är lösningen på att polisyrket är undervärderat lönemässigt. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Enkelt uttryckt: Om några få personer får en större tårtbit betyder det ju att övriga får allt mindre. En otillräcklig löneutveckling kommer ju fortfarande vara fallet för den stora majoriteten så länge man inte är beredd att tillskjuta mer pengar så att den kaka som ska delas på blir större till att börja med.

Det för oss tillbaka till frågan om lönesättande samtal. Anledningen till att vi i denna revision inte kom överens om att genomföra lönesättningen genom lönesättande samtal var just att polismyndigheten inte var beredd att göra den kaka som ska delas på tillräckligt stor. Extra anmärkningsvärt är att det Polismyndigheten erbjöd inte ens motsvarade det som övriga arbetstagarorganisationer som myndigheten förhandlar med fick (för att gå med på att slopa en revision av tre under avtalsperioden). Det om något borde vara ett mått på vilken vilja som finns från arbetsgivarens sida att rätta till problemet i grunden.

Angående pensionslösningen

Den gjordes i förhandlingar 2007 och 2008. Den finansierades genom avstående av vissa andra kollektivavtalade förmåner som exempelvis ersättning för sjukvårdskostnader och läkemedel och förändringar i arbetstidsavtalet samt avstående av 2% i löneökningsutrymme i en revision (det motsvarar 500kr om lönen är 25.000 och 600kr om lönen är 30.000kr).

Det vi ser exempel på, bland annat i breven från medlemmarna, är att vi har medlemmar som vid nyanställning inte lönesatts högre än 23.800kr och att det finns medlemmar som fortfarande efter mer än tio års anställning inte haft en löneutveckling till mer än strax under 28.000kr. Med andra ord är inte pensionslösningen vare sig den enda eller den största anledningen till att poliser haft en dålig löneutveckling. Däremot är det en förklaring som passar väl in i hur Dan Eliasson vill beskriva verkligheten.

Angående arbetstidsavtalet

På samma sätt väljer Dan Eliasson att skylla det stora arbetstidsuttaget på arbetstidsavtalet som kom till i samband med pensionslösningen. Det håller inte som förklaringsmodell.

Arbetsgivaren eftersträvar alltid att få avtal med så få bindande regleringar som möjligt med stöd av retoriken att man kommer vara en god arbetsgivare som inte missutnyttjar ett avtal utan tvingande bestämmelser. Det är alltså inte läge att nu skylla detta missutnyttjande man ägnar sig åt på ett avtal som i många avseenden utformats på det sätt arbetsgivaren önskat. Att det är ett missutnyttjande styrks också av det faktum att vi för tillfället har ett flertal rättstvister, en del pågående och en del som kommer att påkallas, för just missutnyttjande av och brott mot bestämmelserna i arbetstidsavtalet."

Information från Polisförbundet