Poliser med makt över sitt eget arbete presterar bättre!

Micael Björk skriver på SvD Brännpunkt om hur sättet att styra svensk polis leder till att poliserna inte känner egenmakt och ansvar utan snarare blir passiviserade. Det är alltid någon annan som vet bättre...

Han skriver:

"Polisens främsta problem är att man topprids av orealistiska förväntningar. Följden blir att direkt perversa konsekvenser kan uppträda. I synnerhet om förbättringsivern enbart kommer uppifrån och utifrån. Vad som då sker är att självrespekten successivt urholkas hos både chefer och vanliga poliser. Känslan av värdighet är viktig för alla anställda. Poliser är inget undantag. När värdigheten tappas bort förstärks den onda spiral där klander och krav och krampaktiga misstro gör att polisen ter sig alltmer velig och omvärlden blir alltmer besviken i en process av minskat förtroende. I värsta fall får vi en situation där forna yrkesmänniskor fördummas och helt slutar ta egna initiativ, eftersom man ändå alltid har fullt upp med att ”göra om och göra rätt”.

Jag menar att polisens problem ligger här någonstans. Organisationen har under lång tid dominerats av självmotverkande idéer grundade i en hyper-politisk vilja att kontrollera. Då förblir också mängdbrotten olösta, även om nya poliser tillförs systemet."

Om viljan att ge poliserna inflytande över sin arbetssituation skriver Micael:

-Poliser kan man ju inte lita på, ”dom” ljuger och håller varandra om ryggen, eller låter sig köpas och utnyttjar sin maktposition för privata intressen; rasister är ”dom” också. Dessa på förhand fastslagna sanningar går liksom inte att ifrågasätta.

Micael bjuder på ett citat från en radobilspolis:

”Engagemanget bland personalen förändras i takt med hur man blir behandlad av sin arbetsgivare.”

Inlärd hjälplöshet leder till sämre prestation

"Polisens arbete skulle behöva uppvärderas, men nedvärderas konstant.

 När detta sker kan en socialpsykologisk följd bli att vanliga poliser upplever att expertisen alltid finns på annat håll; aldrig på gatan, aldrig i bilarna, aldrig i polishuset. Alltså att polisen bara kan bli effektivare om förändringar initieras utifrån, av andra som tror sig veta bättre. Detta föder föreställningar om att man i polisleden inte är ansvarig för eller kan styra sina egna handlingar. Självförmågan riskerar då att gå förlorad. I utbyte får man det som på fackspråk kallas inlärd hjälplöshet, och personalens prestationer faller. Med tanke på hur väl alla polisförbättrare vill är detta inget annat än en tragisk ironi"

Artikeln på SvD kan läsas här. Gör det.

Tommy Hansson