Publicerat 2013-07-09 11:00

Polisens pistoler i pressen

Som bekant har en ung man av för närvarande okänd anledning oprovocerat angripit främmande människor i Varberg med kniv, vilket ledde till att två av de angripna skadades, och att en dödades. Två av de angripna blev knivskurna i sina bostäder. Det är extremt tragiskt och orsaken till händelsen är ännu oklar, ibland finns ingen logisk förklaring…

 

Sedermera gick gärningsmannen till angrepp mot de poliser som kallats till platsen för att avbryta angreppen och gripa gärningsmannen. Gärningsmannen genomförde medvetet eller omedvetet ett närmast klassiskt exempel på s k death by cop, det vill säga, ett genom attack mot beväpnade och beredda poliser genomfört självmord. Sedan är det en annan sak, att han mycket väl kan ha varit i ett mentalt tillstånd som medförde att han inte resonerade rationellt.

 

Mediedramaturgin som följer på en händelse som denna, är relativt förutsägbar. Inledningsvis visas det spännande videoklippet upp, och det går som en suck av lättnad över att gärningsmannen är oskadliggjord. Men efter något dygn problematiseras det hela. Olika förståsigpåare intar olika ståndpunkter. Det finns nämligen fler offer än de tre knivskurna och deras anhöriga.

 

Polisförbundets nationella huvudskyddsombud, Erling Staxäng, problematiserar händelsen, och påpekar att det skulle behövas ett verktyg mellan OC-spray, batong och polisens pistol. Polisförbundet har länge försökt få Rikspolisstyrelsen att ta in så kallade elpistoler som ett icke-dödligt komplement till de vanliga pistolerna.

 

–De minskar risken för skada på både den man ska gripa och på omgivningen. Dessutom hjälper det poliser som i några fall kan slippa att använda dödligt våld, säger Erling Staxäng till DN.

 

Till skillnad från en del andra händelser som avslutats med våld från polisernas sida, har två av våra mest välbekanta proffstyckare, Jerzy Sarnecki och Leif GW Persson uttalat att polisingripandet denna gång sannolikt var i det stora helt korrekt och utan invändningar.

 

Professor Sarnecki säger till Aftonbladet om antalet personer som svenska poliser tvingats döda: ”Generellt tycker jag att det skulle vara underbart om det var ännu färre men man ska inte påstå att vi har ett allvarligt problem.”

 

Professor emeritus Persson säger till Expressen om polisens våldsanvändning:

”Det verkar synnerligen befogat av den där filmen att döma, med tanke på vad som är känt. En man springer runt och hugger ner folk, vägrar lägga ner kniven och beter sig hotfullt, och reser sig upp efter flera batongslag och fortsätter mot polisen. Med tanke på det som hänt så är det helt i enlighet med reglerna för nödvärn. Proportionaliteten brister inte heller.”

 

Robert Hård, från Civil Right Defenders, har Blåljus tidigare uppmärksammat, när han förordat att ta ifrån ett slags människor, nämligen poliser, deras nödvärnsrätt. Nu kritiserar han i SvD att poliserna ingrep på det sätt de gjorde i Varberg, han efterlyser en nollvision för dödsskjutningar vid polisingripanden, och pekar på tre faktorer som ökar risken att de inträffar; att lagstiftningen kring polisingripanden är otidsenlig vilket gör att lagen om självförsvar tillämpas, att polisen behöver bättre utbildning i hantering av psykiskt sjuka och att polisen använder ammunition som expanderar i kroppen och därför orsakar större skada.

 

En politiker har hittills valt att försöka ta poäng på den tragiska händelsen, nämligen vänsterpartiets Lena Olsson. Hon säger till TT, att partiet sedan längre tillbaka ”haft åsikter om den skarpa ammunition som polisen använder, eftersom det är en ammunition som sprängs väldigt när den kommer i en kropp. Nu har det varit så pass mycket dödsskjutningar och det har också varit psykiskt sjuka som har strukit med. Vi tycker att man bör titta på det här med handeldvapen igen, titta om det vore bättre med till exempel el-pistol.”

 

Blåljus kommentar: Det är alltid lätt att i efterhand och efter att i lugn och ro ha granskat exempelvis en video ett tiotal gånger i slow motion, ha åsikter om hur ett ingripande kunde gjorts i stället för hur det hände i verkligheten. Men facit finns inte där, utan varje förändring av regelverk kring polisens våldsanvändning eller beväpning får konsekvenser. Har poliserna till exempel inte skjutvapen med effektiv ammunition finns risk att de inte vågar ingripa. Hade det varit okey om fler blivit attackerade och knivskurna av mannen i Varberg? Hur många i så fall?

 

Hade poliserna haft ammunition som lättare gick igenom en kropp, hade det inneburit större risk för vådaskott som träffat utomstående. Polisen har tidigare haft ammunition med sämre verkan i målet, då förekom det att 7-10 skott träffade en gärningsman som ändå kunde fortsätta sin attack mot poliserna. Sedan avled även denne gärningsman av inre blödningar…

 

Så matematiken är inte så enkel som att mindre effektiv ammunition därigenom är humanare.

Däremot finns det situationer där polisen kan ha tid att säkra upp med kollegor med skjutvapen i beredskap, medan en polis kunde använda en elpistol, skyddad av sina kollegor. Det vore sannolikt det humanaste alternativet att den möjligheten gavs poliser för att slippa orsaka gärningsmäns död, som Martin Marmgren tidigare beskrivit på Blåljus.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994