Publicerat 2015-09-10 09:20

Polisen - Ingen ordinär myndighet

Nya numret av Polistidningen har landat i medlemmarnas brevlådor. Större delen av tidningen ägnas åt arbetsmiljöfrågor, men det finns även utrymme för framåtblickar som Lena Nitz ledare och Stefan Eklunds oro inför nyläge två. Dessutom beskriver en föredetta solnapolis sina minnen på ett sätt som många poliser kan känna igen.

Stefan beskriver i tidningen hur minskningen av antalet chefer i Region Stockholm kan få till följd att den operativa förmågan riskeras. Det som har fungerat bra tidigare skrotas och i stället kan det bli kaos. Det handlar enligt Stefan om en kulturkrock, där de som dragit upp riktlinjerna för den nya organisationen utgått från kunskaper om hur en ordinär myndighet byggs upp. Men Polisen skiljer sig genom att ha krav på att ha verksamhet vid varje tidpunkt på dygnet, alla dagar och nätter.

-Man har kontrurerat ett hus med sex våningar, en förvaltningsbyggnad som passar för Försäkringskassan eller någon annan som verkar dagtid måndag till fredag, säger Stefan Eklund till Polistidningen. Han önskar att arbetsgivaren vore mer öppen för dialog med polisfacket, i stället för att hänvisa till politiska beslut och framtida utvärderingar. Som det nu är, lär det dröja fram till 2018 innan det kan bli en ändring till det bättre konstaterar han.

Läs hela Stefans artikel i papperstidningen.

I tidningen finns även ett fylligt reportage om svensk polis samarbete med Frontex för att kontrollera migrationen vid Europas yttre gränser. Som det sägs i reportaget: "Det säger sig ju självt att det är jätteosunt för ett samhälle att det vistas en massa människor där som saknar papper. Som inte finns. Sådana människor kan ju dels begå brott men kanske i första hand utsättas för brott utan att ha någon möjlighet att få hjälp"

En annan väldigt läsvärd del i tidningen är den krönika som Sanna Matson, som nu arbetar som gruppchef för grova brott i Jämtland, skrivit om sina erfarenheter som Solnapolis.

 På bara några kvarters bilkörning tränger sig minnena på henne, samtidigt som det blir uppebart att inget längre är som det var. Betecknande är, att det minne som får henne att skina upp och le, är tankarna på den sammanhållning som fanns i hennes gamla turlag i Solna. Som nu liksom själva polisstationen är borta med vinden. Men minnena från drygt 20 år som polis ger outplånliga intryck, även för den som läser krönikan.

Den usla lönesättningen av Sveriges polisassistenter kommenteras dels i Lenas ledare, och även i ytterligare en artikel. Blåljus räknar med att det kommer mer i det ämnet i nästa nummer av tidningen när förhandlingarna tar fart, det skulle verkligen behövas lite positiva nyheter på den fronten för de poliser som tar de största riskerna för att försvara rättsamhället. Stämningen bland dem är som man säger inte på topp...

Tommy Hansson