Polisen gör sitt. Och andra...

Idag avkunnades dom i ärendet, påföljden blev skyddstillsyn.

/ Reine, yttre befäl"

Reine har fått gå in på kommenarsfältet och påpeka, att polisen inte skriver straffsatserna i lagen, och inte heller avkunnar domar.

Samtidigt skriver Magnus, i Haninge om oskicket med mobilfilmande allmänhet. Han beskriver hur frustrerande det kan vara för en polis i känsliga situationer så här:

"Igår blev jag och mina kollegor fotograferade ett flertal gånger. Inget konstigt eller upprörande utan något som vi är ganska vana med. Det som är upprörande, det är att det drabbar vanliga människor i en väldigt utsatt situation. Låt mig ge två exempel från igår.

Jag befinner mig på en allvarlig olycka utanför Berga på rv 225 i Nynäshamns kommun. Två bilar har frontalkrockat och båda förarna förs till sjukhus, den ena med helikopter och den andra med vanlig ambulans. Flertalet förare tar fram sina mobiler och fotograferar olyckan när de kör förbi. Förutom det olagliga i att lägga koncentration på fotografering istället för att fokusera på körningen, så tycker i alla fall jag att det är otroligt osmakligt. Vad vill man med den fotograferingen?

Vid den andra händelsen så är vi ett antal poliser på plats i ett bostadsområde där vi skall göra ett ingripande mot en person. På plats finns också den personens anhörige, som självklart är ledsen och orolig. Den anhörige står och samtalar med mig för att försöka hitta den bästa lösningen på läget. Helt plötsligt öppnas ett fönster och helt ohämmat tar en kvinna fram sin telefon och med blixt fotograferar två foton på cirka tre meters avstånd. Jag som brukar vara väldigt lugn blir faktiskt irriterad och frågar kvinnan ”vad håller du på med”? ”jag fotograferar” svarar hon lugnt, precis som om det skulle vara det normalaste i världen. Jag förklarar då, faktiskt med behärskad röst, att det inte gör något om hon fotar oss men på plats står ledsna vanliga medborgare i en utsatt situation som absolut inte önskar att bli fotograferade och att jag inte tycker det moraliskt okej att göra så. Händelser som dessa händer hela tiden och jag undrar vad det beror på?

När en kvinnlig kollega på 55 kg ensam brottas med en större man, vad är det då som gör att stora karlar i närheten tar upp sina mobiltelefoner och filmar istället för att gå fram och hjälpa en person som uppenbart behöver det? Vad är det som driver en person att med apati, lugnt filma en fastklämd, döende person i krockad bil? Att fotografera en person på ett hustak som hotar att ta sitt liv. Finns till och med önskan om att personen skall hoppa så man kan få med det på film? Exemplen är många. 

Jag har inga svar på dessa frågor men kan lugnt, precis som mina blåljuskollegor inom brandkår och ambulans, konstatera att detta fotograferande av offer blir allt vanligare. Det är upprörande! Är det den moderna tekniken? Är det önskan om att tjäna en slant från kvällstidningarna? Börjar vi allt mer förlora vår empatiska förmåga i det moderna samhället?

Jag tror att det är dags att vi alla funderar över hur jag skulle vilja bli behandlad i en väldigt utsatt situation som exempelvis en trafikolycka. Sedan agerar man utifrån från den tanken och behandlar andra människor på exakt samma sätt. Ett gammalt tankesätt som är lika aktuellt idag.

Som sagt, det handlar inte om oss utan de människor som vi möter i en väldigt jobbig belägenhet. Vad tror du om den här utvecklingen? Har du några förslag på att försöka ändra på det här? Har du till och med varit med om liknande händelser? Jag vill gärna höra dina åsikter om en allt vanligare arbetssituation för oss. 

Om du uppskattade den här texten och tycker den väcker tankar och funderingar så gilla, dela och kommentera gärna.

Magnus, yttre befäl"

Magnus tänkvärda text har på ett par dagar fått närmare 25000 likes...

Tommy Hansson