Polisen gav svar på tal i uppdrag granskning

Uppdrag Granskning hade under onsdagskvällen ett reportage som helt ägnade sig åt att det är ett år sedan den sociala oron i Husby och andra förortsområden. Utgångspunkten i reportaget var att granska vilka krafter eller faktorer som låg bakom de allvarliga händelserna.

Bland annat gjorde reportaget en ansats att granska gruppen Megafonen, men den granskningen rann i stort ut i sanden då gruppen enligt UG fattat ett kollektivt beslut att inte medverka.

Det gjorde däremot Polisen, som understundom anklagats för slutenhet och för att ha lågt i tak. Både Martin Marmgren, som är polisassistent i Västerortspolisen och Johnny Lind, som är f d närpolischef i området, hade kritiska synpunkter på att det kontaktskapande och förtroendeskapande närpolisarbetet blivit satt på undantag, på grund av kommenderingar och målstyrd polisverksamhet och att polismetoder mer inriktats på repressiva insatser mot kriminella. En del ungdomar från området har vid sådana insatser upplevt sig ”trakasserade” av polisens åtgärder. Även den nuvarande chefen i för närpolisen i området, Niclas Andersson fick svara på frågor.

Inför reportaget, hade UG enligt uppgifter till Blåljus begärt ut all radiotrafik med anknytning till upploppen. Sannolikt var förhoppningen att få fram olämpliga eller ännu hellre rasistiska uttalanden från någon polis som i något utsatt skede tappade koncepterna. Det har ju under och efter händelserna från exempelvis Megafonen och vissa journalister framförts att sådana ordval skulle ha använts flitigt mot allmänheten i områdena av ordningsmakten. Dock är att märka, att trots att mobiltelefoner var flitigt använda bland ungdomarna, har inga upptagningar gett stöd för påståendena.

Så vad fann UG vid granskning av den omfattande radiotrafiken?

Vid ett inledande ingripande, berättade en polis för ledningscentralen, att det han mötte i Husby var skitungar som inte var så kaxiga, samt att snorvalparna ”drog som råttor” när han gick ur bilen med batong. I övrigt inget. Inte mycket att komma med således.

Som avslutning på programmet skulle vår länspolismästare, Mats Löfving ställas till svars både för polisens prioriteringar innan våldsamheterna startade, för polisens taktik under upploppen, som dels inte var kraftfulla nog att stoppa upploppen, dels upplevdes som hotfulla eller våldsamma av delar av lokalbefolkningen.

Mats Löfving klarade av att svara med den äran. Han kunde inledningsvis konstatera att han själv var med ute på fältet under upploppen, samt att många poliser berättade för honom att det som hände var det värsta de upplevt under sina polisiära liv. Det rörde sig om planerade attacker mot poliser som var på plats ofta för att skydda brandmän och övrig räddningstjänst.

Länspolismästaren fick frågan varför polisen inte inledde med dialog mot ungdomarna. Han framhöll det svåra med att starta en dialog med 40 maskerade ungdomar som är ute efter att skada poliserna och kasta sten.

Så tog UG fram storsläggan. Vad tycker länspolismästaren om att en av hans poliser använt epitetet råttor om ungdomarna? Mats tog emellertid polismannen i försvar och menade att han själv i motsvarande utsatta situation möjlighen inte skulle ha klarat att hålla sitt huvud lika kallt som polisen i fråga, utan möjligen låtit ännu värre och ännu mer upphetsad. Nästa fråga från UGs reporter blev då: -Är det ok att kalla ungdomarna för råttor? Det är aldrig ok, svarade Mats.

UG bad även länspolismästaren kommentera andra obestyrkta uttalanden om luffare, råttor negrer osv, av olika poliser, som hade använts enligt Megafonen. Länspolismästaren noterade att Megafonen under upploppen inte ville samarbeta med polisen eller ta tydligt avstånd från våldsamheterna. Han noterade även att organisationen kallat polisen för mördare, vilket bidrar till att han har svag respekt för den organisationen.

Blåljus kan bara berömma länspolismästaren och de andra poliser som visade modet att stå till Uppdrag Gransknings förfogande.

Hur svårt det är att svara på deras frågor, framgår exempelvis i den försåtliga glidningen i användningen av epitetet råttor i intervjun. Vi menar, att det är en avsevärd skillnad på, att säga att ungdomar springer som råttor, mot att kalla ungdomar för råttor, eller andra nedsättande epitet. Trots den försåtliga glidningen i intervjun klarade länspolismästaren av att reda ut polisens uppgift och prioriteringar på ett lugnt och pedagogiskt sätt. En bidragande orsak till att Länspolismästaren klarade av att reda ut de frågor han ställdes inför, tror Blåljus kan vara hans personliga erfarenheter från polisverksamhet i yttre tjänst, även i rött läge.

UG hade efter programmet en chat, som många hundra skrev till. I chatten, fick polisen stöd av uppskattningsvis 95% av inläggen. Uppdrag Granskning fick svara på en del kritiska frågor om varför programmets fokus var på polisens åtgärder i stället för andra aktörers agerande.

Blåljus finner det glädjande att se frånvaron av hatiska eller rasistiska inlägg i chatten, möjligen kan det ha förekommit en viss sovring från moderatorns sida, vilket vi uppskattar.

 Tommy Hansson