Publicerat 2014-02-10 13:50

Polis riskerar avsked för ingripande mot våldsman

Stockholms Tingsrätt har enhälligt dömt polisen som i somras ingrep mot en våldsam man på Brunnsgatan i Stockholm. Tingsrätten menar att hon borde gått undan, och inte hade rätt att använda det våld som hon gjorde mot mannen. Hon döms för misshandel av normalgraden till villkorlig dom, med hänsyn taget till att hon riskerar att förlora sin anställning. Blåljus har tidigare skrivit om rättegången här.

Nu lämnar Stockholms tingsrätt facit,  på om det var rätt av polisen att ingripa i stället för att ta sig en välförtjänt fika. Hon valde att ingripa. Tingsrätten skriver i domen:

Ur tingsrättens dom, polisens namn ersatt med "polisen", våldsmannens namn ersatt med "våldsmannen"

Laga befogenhet?

Trots att våldsmannen uttalat att han skulle spränga gatan fanns det inget som tydde

på att det var ett seriöst hot eller att han ens hade möjlighet till det. Han var enligt

vittnena märkbart berusad och stod och svajade. Även om polisen har

”känt obehag” har någon sådan hotbild inte funnits. Att situationen av någon annan

anledning krävt att hon använde det våld hon gjorde har inte framkommit. Det finns

inget stöd för att hon har befunnit sig i en situation som inneburit trängande fara

eller överhängande hot.

 

Polisen är en rutinerad polis som, enligt vad hon själv berättat, varit i

liknande situationer flera gånger förr. Även om hon var ensam har det funnits

alternativa handlingssätt. Hon hade t.ex. kunnat ta ett steg bakåt och invänta den

förstärkning hon visste var på väg. Även om hon inte visste exakt när en annan

patrull skulle komma var situationen inte sådan att ett ensamingripande var

nödvändigt. Att hon valde att ”starta upp hunden”, dvs. får hunden att börja skälla,

var ett medel hon använde för att få våldsmannen att lägga sig ner. Någon

omständighet som gjort det befogat för henne att i denna situation, utan att

hotbilden förändrats, därefter beordra hunden att gå till angrepp mot våldsmannen

för att han inte direkt lade sig ner har inte förelegat. Det har heller inte förelegat

något skäl för henne att dessutom slå våldsmannen med batongen upprepade

gånger, varav åtminstone två slag efter att han låg ner på marken.

 

Polisen har uppgett att hon slagit många slag för att hon inte såg någon

effekt. Den effekt hon ville uppnå var att våldsmannen skulle lägga sig ner på

marken. Han lydde henne inte och då lät hon hunden angripa honom. Av filmen

framgår att Våldsmannen, direkt efter att han blev biten, försökte hålla hunden ifrån

sig. Samtidigt följde polisen honom och utdelade slag. Något utrymme för

honom att samtidigt lägga sig på marken är svårt att se. Att våldsmannen slog

hunden framgår inte av filmen. Filmen visar också att bettet han får av hunden är

smärtsamt och att han då inte lägger sig ner är inte en omständighet som gett henne

befogenhet att börja slå honom med batongen eller fortsätta att slå med batongen.

 

Det har varken varit nödvändigt eller proportionerligt att beordra hunden att

attackera eller att slå batongslag på sätt hon gjort. Omständigheterna har i det här

fallet inte varit sådana att det varit försvarligt av polisen att använda det

våld hon gjort. Hon hade således inte laga befogenhet för sin våldsanvändning.

 

Nödvärn?

Som konstaterats ovan har det inte framkommit något som tyder på att Våldsmannen skulle attackera Polisen. Även om hon trodde att han skulle gå till angrepp för att han spände ansiktsmuskler och nacke är detta inte tillräckligt för att anse att hon befann sig i en nödvärnssituation eller ens en inbillad nödvärnssituation. Som redan nämnts ställs högre krav på poliser. Våldsmannen stod med hängande armar framför polisen och att då beordra hunden att gå till attack har i vart fall inte varit nödvändigt. Hon hade t.ex. kunnat backa för att

skapa ett utrymme mellan sig och våldsmannen för att se om hennes tolkning av hans ansiktsuttryck innebar att han tänkte attackera henne på något sätt. De yttre omständigheterna ger inget stöd för att hon kan ha missuppfattat förhållandena.

 

Polisens invändning om att hon trott att hon var i en nödvärnssituation kan

därför lämnas utan avseende. Någon nödvärnssituation har inte förelegat och polisen har därför inte haft rätt att använda våld på det sätt hon gjort.

Blåljus förutsätter att domen överklagas, och vidhåller vår synpunkt från rättegången, att om denna dom står sig kan det leda till, att vi får ett annan slags poliser i framtiden. Ett slags poliser som inte sätter allmänhetens säkerhet framför sin egen.  I framtiden kanske poliserna tar tingsrätten på orden och backar undan och tar en fika i stället för att ingripa.

Tommy Hansson

Uppdatering: Enligt Dagens Nyheter meddelar polisens försvarare, Johan Eriksson, att domen kommer att överklagas till Hovrätten. Han säger till DN;

– Den kommer att överklagas för att den enligt min klients uppfattning är fel, hon har inte uppsåtligt misshandlat någon, hennes avsikt var inte att skada någon utan uppsåtet var att lösa en situation som hon var kallad till att lösa.

 

Hur tror du det går i hovrätten? 

– Det här är ett mål som handlar om tyckande, tingsrätten tyckte att hon skulle ha kunnat agera annorlunda och inte borde ha blivit så rädd eller så pressad, och att det inte fanns fog för att använda våld. Vi vill att  hovrätten ska pröva om den bedömningen är rätt, det är klart att man kan tycka olika om en sådan sak, säger Johan Eriksson till DN.