Publicerat 2012-12-13 09:40

Regeringen föreslår idag nya genvägar till polisyrket och polismans befogenheter. Dessutom föreslås en avveckling av grundutbildningen vid Polishögskolan i Sörentorp, där Sveriges poliskår utbildats sedan 1970. När det gäller att göra poliser av personer som inte antagits till eller fullgjort polisutbildningen tycks det dessutom vara extremt bråttom; RPS får endast drygt två månader (till den 28 februari 2013) på sig att ta fram en behovsredovisning i frågan.

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att:
- utveckla grundutbildningen till polisman. Ett led i detta är att avveckla grundutbildningen vid Polishögskolan i Sörentorp och ersätta den med en uppdragsutbildning vid en högskola i eller nära Stockholmsregionen,
- redovisa behovet av att personer med en annan utbildning än polisutbildning ska få utföra polisiära arbetsuppgifter som omfattar sådana uppgifter som idag enligt lag eller annan författning endast får utföras av polisman.

Uppdraget vad gäller grundutbildningen ska genomföras skyndsamt och resultaten redovisas i en rapport till regeringen senast den 31 december 2013.

Uppdraget att redovisa behovet av att personer med en annan utbildning än polisutbildning ska få utföra polisiära arbetsuppgifter som omfattar sådana uppgifter som idag enligt lag eller annan författning endast får utföras av polisman ska redovisas i en rapport till regeringen senast den 28 februari 2013.

"Begränsade poliser"

Rikspolischefen skrev redan i mars 2012 i SvD Brännpunkt,  att det skall finnas flera vägar till att bli polis. Syftet är att få in specialister som poliser, som då inte skulle behöva uppfylla (de redan låga) kraven på fysik mm.

Han skrev att de bör ”anställas som poliser och ges en polisiär titel, men att de självfallet inte ska ha arbetsuppgifter eller befogenheter för vilka de inte är utbildade. Därmed behöver inte de fysiska kraven se likadana ut som för den vanliga polisutbildningen. I stället bör de ges en begränsad del av grundutbildningen med tyngdpunkt på de delar som är relevanta för deras verksamhet. Därutöver ska de få fördjupad utbildning på de områden de ska verka inom.”

Rikspolischefen förordade i sin artikel vidare att sådana specialister, skulle kunna gå delar av utbildningen och sedan få ”arbeta som poliser”.

Hur då allmänheten skall kunna veta om det är en riktig polis, eller en begränsad polis som presenterar sig som polis, går Rikspolischefen inte närmare in på. Inte heller vilka befogenheter som skulle undantas dessa begränsade poliser.

Det bör noteras att det redan i dag inom Polisen självklart finns bland annat jurister, ekonomer och it-specialister, som verkar utan att vara poliser.  Samtidigt förekommer det att Polisen inte anser sig har råd att anställa arrestantvakter, utan sätter fullt utbildade poliser på den sysslan. Eller att kvalificerade utredande poliser får skriva ut sina bandförhör då det saknas skrivbiträden.

Nu har regeringen gett RPS i uppdrag att redovisa behovet av det som RPC förordade redan den 28 februari. Gissa om Rikspolischefen på de två månader han har på sig kommer att finna ett sådant behov…

Blåljus kommentar
Jag har aldrig förstått vad fördelen skulle vara för t ex utredare inom polisen, att gå direkt till en sådan funktion utan att ha arbetat handfast i den miljö brotten sker. Det är t ex knappast en fördel att utreda familjevåld om man aldrig kommit till en sådan brottsplats en fredagskväll i ett akut läge innan. Erfarenheter från brottsbelastade platser som krogmiljö, knarkkvartar och social misär, är oerhört värdefulla för var och en som vill bli utredande polis. Dessutom finns en klar risk att en till synes enkel utredningsåtgärd, som ett beslag eller husrannsakan, ganska plötsligt kan eskalera till något helt annat. Då krävs det av även en utredande polis att den har mental beredskap, fysisk förmåga och kunskap nog att ingripa även med våld om så krävs. Allt annat skulle vara både ett hot mot arbetsmiljön och en kvalitetsförlust för polisverksamheten.

Jag vill ge ett exempel på hur utredande poliser, i den trygga miljön på en polisstation plötsligt kan ställas inför en situation som kräver erfarenhet att lösa våldsamma situationer, hög beredskap och god allsidig polisutbildning.

På Flemingsbergs polisstation den 23 november 2011 på förmiddagen blev en arrestantvakt attackerad, misshandlad och svårt skadad av en intagen. Hade inte angreppet avbrutits finns risken att hon hade blivit dödad. Två utredande poliser fanns obeväpnade i ett förhörsrum i anslutning till arrestlokalen. De upptäckte vad som hände och lyckades med gemensamma krafter, avbryta angreppet mot arrestvakten. Även de skadades av gärningsmannens attacker. Hur det hade slutat om poliserna inte haft fullständig polisutbildning kan vi bara spekulera i. Och, ute i samhället är riskerna för situationer liknande denna avsevärt mycket större, särskilt i samband med tvångsanvändning som beslag eller husrannsakningar. Då kan det också vara mycket längre till hjälp.

På motsvarande sätt, är det i dagens polisiära verklighet helt nödvändigt för poliser på ingripandeverksamheten, att ha god förtrogenhet med den utredande verksamheten. Detta eftersom det ställs allt högre krav på att poliserna på fältet skall göra långtgående förstahandsåtgärder, eller i många fall rent av slutföra hela utredningen på fältet. (det har ju förekommit att riksdagsmän förordat att poliser "på gatan" inte skulle behöva expert eller utredningskompetens) Sorgligt nog tycks nu Justitieminstern ansluta sig till det synsättet i och med att polisutbildningen inte får högskolestatus.

Med en uppdelning av polisen som regeringen nu ansluter sig till, finns klara risker för att det blir ett slags begränsade poliser som anställs, som då inte kan användas på ett tillräckligt allsidigt sätt för att vara maximalt effektiva.

Några av de frågor som måste ställas av RPS om vi ska ha poliser utan polisutbildning, är exempelvis, skall den polisiära skyldigheten att ingripa på fritid gälla alla poliser? Skall det svagare anställningsskyddet gälla alla poliser? Kommer alla poliser att ha en likadan legitimation?

Å andra sidan, finns det ur facklig synpunkt många presumtiva medlemmar till Polisförbundet, vilket sannolikt kommer att göra vår fackförening ännu starkare. Förutom alla de förmåner som Polisförbundets medlemmar har redan idag, som rättskydd, försäkringar mm, skulle polisfacket få en grannlaga uppgift att genom skyddombudsorganisationen se till att riskbedömningar görs så att poliser utan allsidig polisutbildning  inte beordras eller tillåts göra polisiära arbetsuppgifter de inte har utbildning för.

Det ställer även ännu högre krav på cheferna inom Polisen, att hålla sig ajour med vilken kompetens varje enskild medarbetare, polis, begränsad polis, eller civilanställd har, och att ge dem arbetsuppgifter anpassade efter detta. Det är nämligen närmsta chef som har arbetsmiljöansvaret. Det blir därför med de föreslagna förändringarna ännu mer nödvändigt, att chefer inom polisen har en allsidig polisiär kompetens, något som chefsföreningen inom Polisförbundet kämpar aktivt för.

Tommy Hansson

Polisförbundet lämnade ett  remissvar till polisutbildningsutredningen när det gäller specialiserade poliser: Koppla titeln Polis till legitimationskrav.
"Utredaren föreslår att de personer som genomgått specialistutbildningen (och inte har gått den treåriga polisutbildningen på grundnivå) ska bli poliser och ges en polisiär titel.

(Enligt utredaren måste dock detta förslag föregås av en ny utredning). Fördelarna enligt utredaren är att poliskåren breddas i sin kompetens och att de anställda ges en större känsla av samhörighet. Däremot skulle specialisterna inte ges fullständiga polisiära befogenheter.

Polisförbundet välkomnar specialister eftersom poliskåren får en bredare kompetens. Men det är viktigt att hålla isär begreppen polis och specialist. För att tituleras polis anser Polisförbundet att man ska ha fulla polisiära befogenheter. Polisiära befogenheter handlar om integritetskränkande åtgärder så som bland annat husrannsakan, kroppsvisitering och DNA-tester. Det ligger i medborgarnas intresse att sådana befogenheter sprids på så få händer som möjligt i samhället.

Det finns ingenting som pekar på att de anställda skulle få en ökad samhörighet genom att specialisterna blir poliser. Tvärtom ökar risken för en inofficiell uppdelning i A- och B-lag inom polisen. För att skapa samhörighet är det istället viktigt att skapa en tydlighet inom Polisen.

Polisförbundet anser därför att regeringen ska tillsätta en utredning som ser över möjligheten att legitimera poliser. Genom att belysa vilka uppgifter i samhället som ska utföras av en polis skapas en tydlighet. Något som i sin tur skapar större rättssäkerhet och en bättre arbetsmiljö för såväl poliser som andra anställda inom Polisen."