Publicerat 2011-05-12 21:00

Öppet brev till Leif Jennekvist,

chef för Söderortspolisen:

När snålheten bedrar visheten…

Jag har under en längre tid förundrats över hur ledningen för Söderorts polismästardistrikt behandlar sin personal. Det ena idiotiska sparförslaget avlöser det andra. Det som fick bägaren att rinna över var det senaste förslaget, det om att minska bemanningen i arresten till en person. Mig veterligen så skall man vara två personer när man "hanterar" de intagna.

Alla jag har frågat om hur dom löser måltidsuppehållet i arresten har svarat att maten får man äta om man hinner och då sitta vid bordet så man har uppsikt över de som sitter på bänkarna. Det kan inte vara möjligt att det är så man skall tolka "om tjänsten så tillåter" i samband med måltidsuppehåll. Hela arresten är ett arbetsmiljöproblem utan dess like och då har jag inte ens nämnt arbetsuppgifterna, självmordsförsöken, sjukdomsfallen, LOB tillsynen, våldet och hoten mot personalen, uppsikt över de som sitter på bänk och/eller att det faktiskt finns en FAP som reglerar att det vid många tillfällen MÅSTE vara 2 personal som utför vissa uppgifter. Polisen hänvisar allt som oftast till regler och föreskrifter men när samma föreskrifter är till fördel för personalen då är de helt plötsligt inte lika viktiga.


Ska vår säkerhet och möjlighet till att få äta åsidosättas bara för att man skall spara pengar? Det är den enda anledning jag kan se till att man kommer med ett så ogenomtänkt förslag.

Öka minibemanningen

En annan sak som är helt obegriplig är hur man kan ha så låg minibemanning. 1990 var det tre radiobilar som utgick från Farstapolisen och tre från Skärholmspolisen. I båda områdena fanns ett yttre befäl. Det fanns arrest på båda ställena samt personal i receptionen på båda stationerna dygnet runt. Minibemanning idag är 1 + 5 bilar. D.v.s. ett yttre befäl och 5 radiobilar i samma geografiska område som Farsta och Skärholmspolisen täckte 1990. Vi har påtalat flera gånger att vi dels borde få ytterligare ett yttre befäl i varje arbetslag dels öka minibemanningen.

Ingen möjlighet att äta

Befolkningsmängden torde ha ökat på 21 år och så även antalet HR. 1990 hade man 1 timme och 25 minuter rast/orderläsning på nattpassen. Idag hinner man nästan aldrig ta ett måltidsuppehåll, för det mesta får man kasta i sig maten i samband med avrapportering och "rycka kortet" innan man avslutat ärendet man håller på med för att LKC beordrar ut en.  Antalet pass man överhuvudtaget inte får möjlighet att äta alls eller i slutet av passet har ökat lavinartat och borde gå att se i LISA systemet. Skulle bara personalen bli ännu bättre på att verkligen använda LISA så skulle statistiken bli än mer lättläst. Som det är idag hinner personalen ofta inte fylla i den under arbetstid utan skjuter istället upp det.

1990 gick turerna omlott så då slapp vi arbeta så mycket övertid, något som är mer av en regel än ett undantag idag.

Stannar inte speciellt länge

Ett annat bevis på snålhet är när man tog beslutet att vi i yttre tjänst inte ska få vinterkängor längre. Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att hålla med adekvat skyddsutrustning och om det är –20 grader på vintern så borde det inbegripa vinterkängor ?

Jag är inte förvånad över att personalen som är på IG inte stannar speciellt länge där. Ingen verkar bry sig om personalen och personalvård verkar man inte ens ha hört talas om. Inspektörer i yttre tjänst är lätträknade i Söderort.

Hellre gå på toaletten

Många verkar dessutom tro att vi har en massa tid över mellan HR:en. Senaste kommentaren jag hörde var från Trafiken där man ville att vi skulle kontrollera notoriska rattfyllerister och rapportera till trafiken angående var deras fordon står parkerade och när. Så lade man till "men när ni inte har något att göra så kanske ni hellre åker och dricker kaffe eller tar en glass".  Jag skulle prioritera att äta eller gå på toaletten om jag fick välja.

Vi får mer och mer åtaganden men inte mer personal.

Jag tänker inte ljuga

En annan fråga man kan ställa sig är att hur tror ledningen att folk ska vilja söka till Söderort när dom behandlar oss som dom gör. Jag tänker i alla fall inte ljuga eller sticka under stol med om hur det är här om någon frågar, t.ex. fältstudielever eller kollegor från andra distrikt.

Vad får ledningen att tro att personalen kommer fortsätta acceptera att bli behandlade som vi blir ? Folk som söker till polisen nu för tiden har ju oftast en yrkeskarriär bakom sig och inga som helst problem med att säga upp sig och återgå till tidigare arbete.

Behandlar oss som en grå massa

Jag personligen är trött på att man inte tänker på oss som individer och att man inte är mån om att vi ska må bra och trivas utan att man behandlar oss som en stor grå massa som förväntas ställa upp utan att protestera eller säga ifrån när något är fel.


Det är dags att börja tänka till !!!

Susanné Bülow
Polisinspektör Söderorts polismästardistrikt
21 år i yttre tjänst