Hanne Kjöller skriver på DNs ledarsida om olika fall där poliser anklagats för brott eller oegentligheter. Hon beskriver hanteringen av Göteborgskravallerna, gymskjutningen (som ju är överklagat), Husbyskjutningen och mannen som greps av en ensam kvinnlig hundförare och videofilmades när hon genomförde gripandet.
Hennes utgångspunkt är, att utan foto eller video skulle Polisen ägna sig åt att sprida vilseledande information. Hon uppskattar medias möjligheter att granska polisingripanden som kommer till rättegång, och exemplifierar med Gymskjutningen (där hon försiktigtvis inte nämner att poliserna som sköt hade ett skjutvapen riktat mot sig) och kravallerna i Göteborg. Hon skriver klokt om rättegångar mot poliser:
”Denna möjlighet till insyn är förstås förnämlig. Men det betyder inte att åklagare kan eller bör leda alla polismål till domstol. Den juridiska makten är självständig, åklagare får inte enligt lag inleda rättegångar om de inte tror sig kunna vinna målet. Skulle någon göra det i alla fall för att tillfredsställa en folkopinion eller för att få slut på konspiratoriska rykten – då skulle vi få folkstyrda och politiska rättegångar. Och det vore värre.”
Utgångspunkten för hennes artikel, är att bilder, videor och medias uppföljning av rättegångar skulle förebygga konspiratoriska teoribildningar. Å andra sidan förfaller hon själv i sådana i slutet av artikeln där hon antyder, att den felaktiga uppgift som polisen spred inledningsvis efter Husbyskjutningen, inte skulle ha rättats till om det inte funnits bildbevis på att den var felaktig…
Och när det gäller ingripanden som varit föremål för rättslig prövning är just Göteborgsskotten och andra händelser runt Göteborgskravallerna ett utmärkt exempel på att konspirationsteorierna i media kan fortgå oavsett vad rätten kommer fram till. Så media kan alltid bidra till att öka misstroendet mot polisen. Andra sätt är att lämna ofullständig information – om en polis har använt våld vid ett gripande av en våldsman, kan ju denne konsekvent i nyhetsartiklar ock kommentarer kallas för "berusad man" i stället, för att ge intrycket av att det hela skulle röra sig om ett enkelt omhändertagande av berusad person. Eller som ovan beträffande gymskjutningen – att inte beskriva gärningsmannens väpnade våldsanvändning ger snarast intrycket att polisen i fråga skulle skjutit prick mot ett gym…
Särskilt hederligt är det inte, men kanske säljer det lösnummer eller ger klick?
Tommy Hansson