Publicerat 2013-10-07 11:30

Obehagliga sanningar kostar

Blåljus brukar inte citera Jan Guillou så ofta, men nu har han faktiskt skrivit ett mycket läsvärt inlägg i debatten som följt i spåren på Hanne Kjöllers bok ”En halv sanning är också en lögn”. Hanne har tidigare ställt sig på frispråkiga polisers sida, nu ställer sig Jan Guillou och Blåljus på hennes.

Guillou skriver i en krönika på Aftonbladet, som ju är den tidning som gått i bräschen för att karraktärsmörda Hanne Kjöller efter hennes ifrågasättande av offerjournalistiken i media, att lynchningen av Hanne har omöjliggjort en seriös diskussion om sakfrågan, hur media letar fram ett offer som oemotsagd får beskriva alla kränkningar som samhället utsatt vederbörande för. Han framhåller att han normalt läser Hanne Kjöllers texter med olust. Hon är nämligen en irriterande skarpsint politisk motstånd­are.

Guillou var, trots att han är luttrad erfaren journalist, övertygad om att det skulle vara omöjligt för Aftonbladet att recensera boken, eftersom tidningen var en av de största måltavlorna för Hannes vassa penna. Han insåg i efterhand att han var naiv, och Aftonbladet lät en gammal antagonist till henne utföra ett personangrepp av sällan skådat slag i recentionen, som Guillou menar avhandlade helt andra saker Hanne Kjöller skrivit än vad som fanns i hennes bok. Recensenten hade sedan gammalt en oplockad gås med Hanne Kjöller. Det som gjorde en sådan recension möjlig var att Hanne Kjöller redan, snabbt och skoningslöst, blivit idiotförklarad i ett flertal medier. Detta eftersom hon tagit sig orådet före att attackera en stor del av journalistkåren och samtliga etablerade medier, från Sveriges Radio till kvällstidningarna. Och sådant lär inte passera obemärkt. Eller ostraffat.

Guillou förklarar på ett pedagogiskt sätt medielogiken när ett drev uppstår, och avslutar sin krönika med orden: Huvudintrycket är att boken är en förödande vidräkning med slapp offerjournalistik. Men lynchningen (av Hanne) har alltså effektivt omöjliggjort varje seriös diskussion kring detta högst påtagliga och problematiska fel i modern svensk journalistik.

Slutsatsen kan bara bli dyster. Mediekritik är fullt möjlig från höger till vänster, eller omvänt. Aftonblad­et kan kritisera Expressen och tvärtom.

Men den som försök­er sig på ett helhetsgrepp, som Hanne Kjöller, får löpa gatlopp. Som tur är, är hon en hårding. Skriver Jan Guillou!

Tommy Hansson