Publicerat 2016-10-19 10:10

Nu skjuter de på varandra igen...

Ulrika By på DN Sthlm beskriver hur otryggheten breder ut sig i en förort till Stockholm. Det handlar om Sollentuna, och nej, det är inte en av de 15 särskilt utsatta förorter som polisen kommer att satsa särskilt på. Tvärtom, kan det bli så att polisresurser tas från det området för att förstärka där det är ännu värre.

I reportaget framgår hur de boende i delar av Sollentuna får sin frihet beskuren av våldsbenägna kriminella. Och det visas hur det blir värre och värre, trots goda krafters försök att bromsa och vända utvecklingen. Situationen beskrivs som ett slags undantagstillstånd. I Sverige.

När det kommer till polisens insatser beskrivs det så här: – Och polisen? De hinner knappt åka ut på skottlossningarna, hur ska de då hinna vara här och bygga relationer? säger en boende i området och visar oss den sedan flera år övergivna lilla polisstationen som en gång fanns här.

Ett par invandrare som numer är pensionärer beskiver sin trygghet med orden:
– Bara att vi var och varannan dag har helikoptrar hovrande över oss skapar en känsla av utsatthet. Vi, som bott i Sverige i 30 år, förstår inte längre vad som händer, det är som om samhället tappat kontrollen.

Maken beskriver förändringen paret upplevt under tiden i Sverige: När de kom till Sverige fascinerandes de över det som de uppfattade som en underförstådd, gemensam överenskommelse om hur samhället ska fungera: – Satte någon upp en lapp i trapphuset med fem ordningsregler så förstod och följde alla dem. I dag riskerar man att bli nedslagen om man ber någon att inte kasta fimpar i porten, säger han.

Problematiken beskrivs som att utanförskap orsakat av arbetslöshet leder till frustration och fattigdom och risken för mer våld.

– Då kan vi inte ha politiker som säger att det går bra nu, ingen tror längre på dem, säger en av pensionärerna till DN.

 

Ulrika By har även gjort egna iaktagelser som visar hur struntsaker kan eskaleras till allvarligt våld. Hon noterade hur ett gäng med unga vuxna,  beväpnat sig med knivar för att hämnas för en oförrätt. De spred skräck bland de som kunde läsa signalerna, men frågan var vad de skulle hämnas för. Det visade sig att en lillebror i 12-årsåldern hade blivit av med sin keps, och nu skulle rättvisa skipas. Med kniv... Ulrika beskriver hur otryggheten genom det upplevda även kryper sig inpå henne själv, och hur obekvämt det är.

 

Blåljus gläder sig åt att det finns journalister som gör gedigna reportage från verkligheten. Det är särskilt viktigt eftersom Polisen har en mycket restriktiv inställning till att låta journalister följa med i polisverksamheten, av etiska och juridiska skäl, som framgår av en alldeles färsk rättsutredning som finns på Intrapolis. Likadant är det med PRYO och PRAO.

 

Rättsutredningen stöder sig bl a på uttalanden från JO, JK och Etiska Rådet och reglerna i Offentlighets- och Sekretesslagen. Däremot får vissa politiker åka med, om deras uppdrag har med polisverksamheten att göra, exempelvis riksdagsledamöter med ansvar för polisfrågor, ministrar och ledamöter i Polismyndighetens insynsråd.

 

Vi rekommenderar även läsning av Ulrika Bys reportage om hur mord i gängkretsar i Stockholmsområdet utvecklats och vad poliserna som arbetar med detta tycker om situationen. Hon beskriver även skillnaden i uppklarningsmöjligheter när det är ett "vanligt" mord jämfört med ett som är gängrelaterat.

 

Utvecklingen är lika skrämmande som oroande, som en av polisena uttrycker saken. En annan polis beskriver normaliseringen av skjutningar bland gäng i Stockholm med orden "Blir du skjuten i benet i Malmö hamnar det på riksnyheterna. Blir du skjuten i huvudet i Fittja blir det som mest en notis."

Tommy Hansson