Publicerat 2011-05-25 13:15

Nej, RPS, det här räcker inte!

Nej, ibland går det inte att komma överens även om
ambitionen har varit att förhandla så långt det finns något
att förhandla om. Polisförbundet gick in i förhandlingarna
med framför allt två tunga yrkanden, arbetstid och lön.

Det är frågor som många medlemmar uttryckt missnöje
med under lång tid och som betyder mycket ute i organisationen.
Förbundsstyrelsen valde att tacka nej till Rikspolisstyrelsen
därför att budet vi fick inte var tillräckligt vare sig i värde eller innehåll satt i relation till den arbetsmiljö och det arbete våra medlemmar utför.

Nu har våra medlemmar fått nog, det ska vi lyssna noga på. Beslutet är väl förankrat i Polisförbundet, 18 av 23 förbundsområden gav rådet åt förbundsstyrelsen att tacka nej.

Jag sa i samband med att den nya förbundsstyrelsen tog över ansvaret för förhandlingarna att vi skulle vara noga med att informera och skapa delaktighet hos våra förtroendevalda.

Det har vi gjort. Avtalsrådet har haft telefonmöte varje vecka sedan början av februari 2011 och även träffats fysiskt två gånger sedan dess.
Avtalsrådet fick slutbudet presenterat för sig av Polisförbundets förhandlingsdelegation på Aronsborg i Bålsta torsdagen den 19 maj. Det bud avtalsrådet hade att ta ställning till innehöll naturligtvis delar som var bra, vi hade möjlighet att tacka ja till bl. a 4,0 % i förhandlingsutrymme
alternativt 4,2 % om vi hade löst handledar och kurstillägg, förlängd föräldraledighet och en ingångslön på 21 000 kr. Men sett till helheten, och framför allt att diskussionerna om arbetstidsfrågorna inte ledde till några
konkreta lösningar, blev den samlade bedömningen att det inte var tillräckligt.

I den här RALS-förhandlingen stod vi och Rikspolisstyrelsen redan från början långt ifrån varandra. Förbundsstyrelsen och Polisförbundet försökte möta arbetsgivaren på flera för oss mycket viktiga punkter för att bidra till ett avslut, men utan framgång. Det är också en faktor som påverkar. Under vissa delar av förhandlingarna uppfattade vi att viljan att hitta konstruktiva lösningar från arbetsgivaren varit svag, särskilt vad gäller arbetstiden.

Det slutbud RPS presenterade för förbundsstyrelsen visade att man inte värderar eller respekterar det arbete medlemmarna gör tillräckligt. Dessutom är signalerna tydliga från arbetsgivaren att vi ska bli effektivare, arbeta mer och arbetsklimatet har definitivt blivit mycket bistrare.

När förbundsstyrelsen tackade nej lämnade vi en dörr öppen till arbetsgivaren; ville de diskutera något skulle vi lyssna. Arbetsgivaren gav då uttryck för att så var inte fallet utan de kommer ta kontakt med centrala parter i syfte att få tillstånd en lönenämnd.

Nu får vi avvakta och invänta arbetet hos de centrala parterna, d.v.s. Arbetsgivarverket och vår förhandlingsorganisation OFR/S,P,O. I kontakterna med centrala parter kommer Polisförbundet att verka för en diskussion om
arbetstid och en nationell löneanalys.

Det är vår ute men i förhandlingarna är det iskall vinter. Men det klarar vi, nu kavlar vi upp ärmarna, tar ett extra andetag och går in i andra halvlek ännu starkare. Polisarbete är inte dyrt – det är ovärderligt.

Lena Nitz,
Polisförbundets ordförande