Närpolisen Kejsarens nya kläder?

– Jag känner mig förolämpad av talet om satsning. Problemet är inte de frustrerade, småkriminella killarna i förorten säger en anonym närpolis till DN. Det är polisledningens oförmåga att se värdet av vårt förebyggande arbete. Han säger vidare att det märkliga är att när vi som närpoliser äntligen får vara i våra områden så är det när det blir upplopp. Och då är vi iklädda kravall­utrustning i stället för tålamod.

I artikeln tar DN upp olika mål som krockar med närpolisidén och det hävdas att närpolis och Poliskontor var "heliga" under förra länspolismästarens Carin Götblads tid, medan de nu "tummas" på verksamheten. 

Länspolismästare Mats Löfving har lovar att kommentera uppgifterna i DN på måndag, det ser vi fram emot.

Blåljus kan ge Ulrika By delvis rätt, Poliskontoren var heliga under förra länspolismästaren och fick bland annat inte tas i anspråk för IG-verksamhet under semesterperioden, samt att det rekryterades nya poliskontorspoliser när personal lämnade verksamheten.

Närpolisen däremot är olika organiserad i olika delar av länet,  på vissa håll åker flertalet närpoliser i yttre tjänst radiobil, med ingripandeuppdrag, ofta i andra delar av distriktet än det egna närpolisområdet. Dessutom är närpolisen den resurs som oftast tas i anspråk vid kommenderingar, eftersom det blir billigast då de periodplanerar. Men så var det redan under Carin Götblads tid. (för ett år sedan...)

Ulrika Bys intressanta artikel, med statistik, kan läsas här.

Tommy Hansson