"Och det är här ett av polisens stora problem ligger. Vi har en justitieminister och en regering som i sitt regleringsbrev uppdragit åt polisen att, i stort sett, prioritera allt – och därmed intet. Vi har en Rikspolisstyrelse och länspolismästare som stämmer in i samma kör.
Därför har vi en närpolis som inte vet om de ska besöka 6-åringarna i skolan, skapa kontakt med ungdomarna i centrum, bemanna närpolisstationerna, svara i telefon eller utreda och lagföra brott i området. Och under tiden som de funderar över det så blir de runtflyttade som schackpjäser för att fylla hål i andra polisverksamheter."
Problemet med att Polisen i regleringsbrev (och av media) skall prioritera allt har Blåljus skrivit om upprepade gånger. Att prioritera allt innebär att inget prioriteras. Och att de högsta polischeferna följer regeringens direktiv i regleringsbreven är väl en självklarhet i en rättsstat? DNs ledare avslutas med orden:
"I Ekots lördagsintervju ombads hon [Beatrice Ask] kommentera det faktum att polisen inte löser fler brott trots att antalet poliser aldrig varit större. När hon svarar: ”Vi skulle möjligen behöva fler”, förstår man att det näppeligen finns någon lösning i sikte under sittande justitieminister."
I det korta stycket finns två felslut. Polisen löser fler brott, men en mindre andel, vilket DNs ledarsida uppenbarligen ännu inte förstått. Och det är ju bland annat den typen av mål (att lösa fler brott) som närpoliserna används till... Som framgår av Brås nya utredning, har poliserna i Sverige blivit fler, men brotten har ökat ännu mer både i antal och procent. Så Justitieministern är i det fallet inte helt fel ute, i att poliserna borde bli fler. I vart fall om närpolisen skall få arbeta mer ostört.
Detta har Ulrika By förstått. Jag gissar att man pratar med varandra på DN. Det vore kanske lämpligt att man lyssnade också, på Ulrika By.
DNs ledare kan läsas här.