Publicerat 2012-10-25 20:45

Motstånd från länspolismästare

bidrar till löneskillnader i landet

Gjort det till OS-gren att säga nej

Under representantskapet var motion A 102 från förbundsområde Stockholms län den som debatterades mest och som renderade i att 15 förbundsområden reserverade sig mot att motionens andra att-sats bifölls.

Vad gjorde motionen kontroversiell?
Förbundsstyrelsen ville få andra att satsen besvarad och det ville även de andra 15 förbundsområdena som reserverade sig. Vad var det då som gjorde motionen så kontroversiell? Jag ska här nedan ge mina funderingar på varför det blev så.

Oskäliga löneskillnader?
För det första, har det under flera år förekommit diskussioner inom Polisförbundet och på sociala medier om att det förekommer oskäliga löneskillnader inom Svensk Polis. Under Polisförbundets representantskap i Piteå 2009 gavs ett uppdrag till Polisförbundet att ta reda på om det förekommer oskäliga eller osakliga löneskillnader inom Polisen. Vissa fackliga företrädare tyckte redan då att det var onödigt eftersom de var säkra på att det förhöll sig på det viset.

Oberoende utredare
Polisförbundet, RPS och ST har nu låtit en oberoende utredare ta fram lönebilder över löneläget inom svensk polis. Lönestatistiken hämtades in dels från alla länspolismyndigheter, dels från andra yrkesgrupper utanför Polisen, som ett jämförande material. Statistiken som rör poliser är indelad efter befattning; exempelvis poliser i yttre tjänst, utredare, förundersökningsledare och chefer. Det som nu återstår för parterna är att analysera lönebilderna för att kunna komma fram till om det föreligger, framförallt, oskäliga löneskillnader.

Löneskillnader mellan orter
Utan att föregripa löneanalysarbetet kan jag konstatera att det förekommer löneskillnader mellan Poliser och framförallt mellan storstäderna och övriga landet men det gör det även när man tittar på andra yrkesgrupper. En del fackliga företrädare anser att det är fullständigt ointressant vilka löneskillnader andra yrkesgrupper har på arbetsmarknaden vilket är en intressant åsikt.

Stora skillnader i förutsättningarna för fackligt arbete
För det andra, är det stora skillnader i förutsättningarna för att bedriva fackligt arbete mellan myndigheterna.

Som en jämförelse kan vi konstatera att i förbundsområde Gotland finns det inte en enda facklig företrädare som arbetar heltid. Trots det ska löneförhandlingar, arbetsmiljöarbete, tillsättningar mm såklart fungera lika bra där som hos oss. Det ställer, enligt mig, helt orimliga krav på de som har ett fackligt uppdrag i de mindre förbundsområdena.

Olika lokala satsningar
I förhandlingssammanhang i lönerörelser finns det även vissa avarter. En del polisassistenter har uttalat sig i media och berättat att de efter fem år inte ens har en lön på 23 000 kronor. Krasst kan jag konstatera att dessa personer inte ens fått den löneökning som de själva genererat. Deras förbundsområden har definitivt inte gjort samma lönesatsningar som bland annat vi har gjort på just polisassistenterna. Ett annat problem är att det finns polismyndigheter som inte lönesätter befälsfunktioner när de tillsätts utan att man tar det från lönerörelsen (RALS:en)?

Motstånd från länspolismästare
För det tredje, har vissa länspolismästare gjort det till en OS-gren att konsekvent säga NEJ till alla berättigande yrkanden i lönerörelserna om det innebär en högre kostnad än vad som framgår i oenighetsparagrafen i det centrala avtalet. Konsekvensen för de förbundsområdena blir oftast att de hamnar i en lönenämnd och det lägsta garanterade löneutrymmet blir en reallitet. Inte allt för sällan skickar sedan dessa länspolismästare tillbaka ett överskott från myndigheten till RPS. Ofta är det även just dessa länspolismästare som deltar i diskussionen om oskäliga löneskillnader mellan storstad och landsort.

Åter till motion A102 andra att-satsen. Det vi och en majoritet vill är att alla förbundsområden får rätten att förhandla om sitt löneutrymme gentemot respektive myndighet.

Detta är den normala ordningen i en lönerörelse. Om förbundsområdena inte kommer överens med sin motpart inträder oenighetsparagrafen som anger hur löneutrymmet då ska räknas fram. Det görs genom att multiplicera alla medlemmars löner och tillägg i förbundsområdet med det procenttal som är angivet i kollektivavtalet.

Förutbestämd  påse pengar
Min personliga reflektion är att många av de som reserverade sig mot att andra att-satsen inte blev besvarad ville få en förutbestämd påse pengar tilldelad och inte förhandla detta själva. I den just avslutade lönerörelsen lade medlarna ett förslag som just innebar att förbundsområden/myndigheterna fick ett färdigförhandlat löneökningsutrymme baserat på hälften krontal och hälften procent.

Olika åsikter inget konstigt
Kortfattat kan jag konstatera att denna modell vid en tänkt oenighet mellan förbundsområdena och myndigheterna gynnar de förbundsområden/polismyndigheter som har en lägre lönebild. Det är därför inte konstigt att de förbundsområden som ofta hamnar i en lönenämnd hellre vill få en sådan lösning. På samma sätt är det inte konstigt att vi vill återgå till den normala förhandlingsordningen där förbundsområdena och myndigheterna själva får rätten att förhandla utifrån sina respektive behov.

Svar på frågan inom kort
Nu kommer inom kort löneanalysen påbörjas och förhoppningsvis får vi svar på frågan om det föreligger oskäliga löneskillnader eller inte. Fram till dess hoppas jag att förbundsstyrelsen tog till sig min vädjan om att skapa ett nätverk för samtliga förhandlingsansvariga i förbundsområdena för att där kunna utbyta erfarenheter och stötta varandra.

För den som glömt, andra attsatsen löd: att respektive myndighets underlagssumma utgör beräkningsgrunden för löneökningsutrymmet i kommande RALS/RALS:ar.

Andreas Strand
Förhandlingsansvarig Förbundsområde Stockholm

Tidningen kan läsas här