Publicerat 2014-08-19 08:40

Mitt drömjobb - Men kan jag försörja mig?

En ung polis berättar på "minst 25000 för poliser" om sina intryck efter en månad på drömjobbet. Hon har hunnit vara med om många av de påfrestande händelser som alla poliser känner igen, och vardagen börjar tränga sig på. Hon måste ha råd att bo, äta och leva.

"Jag är precis som vilken annan 23årig tjej som helst. Jag är en dotter, ett barnbarn, en syster, en moster och en vän. Jag blir sjuk ibland och betalar räkningar, skatt och hyra som alla andra.
Och jag är även polis.

Jag har precis avslutat min drömutbildning och arbetar nu som färdig polis, en nykläckt fågel som testar sina vingar i verkliga livet. Yrket polis har varit en barndomsdröm.

Jag likt de andra 400 studenterna i min årskull var förväntansfull inför mitt nya yrke. Vi alla ville hoppa i uniformen helst igår och ut i radiobilen, fånga tjuvar.

Jag har vuxit upp bland poliser och har sett både för och nackdelarna som arbetet medför, men likt väl var det detta jag ville bli. Jag fann en mening med att hjälpa samhället. Finnas där när ingen annan kan och bringa någon sorts trygghet till de som inte har någon.
Precis som du vill jag känna mig trygg när jag går från bussen och hem och jag vill kunna köra i trafiken utan att vara rädd att mista livet på grund av att någon beslutade att ta bilen trots intag av alkohol.

Jag är precis som du förutom att jag har valt att arbeta som polis.

Jag har trots min korta tid inom kåren hunnit med en hel del. Jag har förföljt en bil som kört som en galning genom bostadsområden och förbi skolor. Jag har haft ungdomar som kommit fram till mig och frågat: Va fan vill du snutjävel? Jag har mött 12åringar som kastat sten emot mig och jag har träffat människor som vill mig illa endast på grund av mitt yrkesval, att jag valt att finnas till för allmänheten. Jag har blivit bemött av otrevliga ord och svordomar pga att jag ska kontrollera om förarna bakom bilarna i måndagsrusningen färdas nykter och har rätt att framföra sin bil. Tanken har aldrig slagit förarna att det är tack vare mitt jobb som jag förhindrar att den rattfyllerist som kört i trafiken med honom några minuter senare kunde ha kört in i sidan på hans/hennes bil och skadat frun/dottern väldigt illa. Jag har träffat på människor som inte längre vill leva, människor som haft en för nära relation till flaskan och barn som far illa pga av att föräldrarna inte tål varandra längre. Jag har fått besöka föräldrar i hemmet endast för att lämna det fruktansvärda beskedet att deras son aldrig kommer hem igen. Jag har sett misär och elände och det har bara gått någon månad.

Trots allt jag hunnit se och varit med om är jag ännu förälskad i mitt jobb. Jag finner en mening med att gå till jobbet varje dag och varje dag är en ny dag till lärande och utvecklande. Jag har en möjlighet att hjälpa människor och förebygga olyckor, brott och misär. Jag får varje dag möjligheten att försvara din mänskliga rättighet att kunna gå ostört på våra gator och torg, din rätt att inte berövas livet eller fråntas dina ägodelar.

Jag står för samhällets lagar och regler och tror på att försvara Sverige som demokrati. Även om mitt jobb medför att jag inte spontat berättar vad jag jobbar med, undviker vissa sällskap och blir igenkänd av fel människor så är jag glad över att jag följde min dröm.

Min dröm nu är att kunna leva ett liv precis som vem som helst av er andra, för jag är precis som ni. Jag behöver ett tag över huvudet, mat i kylen och pengar att betala hyran med.

Frågan är, vad är mitt jobb värt för att se till att du känner dig säker?

/Ny polis med en dröm"

Blåljus kommentar: Facebooksidan minst 25000 för poliser har nu 15000 som gillar sidan! Alla som tycker att även nya p0liser skall kunna försörja sig på sitt yrke, är välkomna till Kungsträdgården den 24 augusti!