Missriktat angrepp mot Gaypoliserna

Jag hade i år förmånen att få gå med i Prideparaden i polisuniform. Polisens deltagande hade anordnats av föreningen Gaypoliserna, och det var bakom deras banderoll som vi alla marscherade, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Bakom oss som gick i uniform så promenerade en grupp civilklädda, däribland polisförbundets ordförande Lena Nitz. Det kändes som ett viktigt ställningstagande och var en härlig upplevelse, det förvånar mig att inte fler poliser gick med.

Efter mer än halva sträckan så sprang en grupp aktivister fram och vecklade ut stora banderoller som de gick med framför och vid ena sidan av Gaypolisernas sektion. Ingen i Gaypolisernas del av Pridetåget rörde aktivisterna, alla fortsatte bara att gå. Efter hundratalet meter kom kollegor som arbetade med ordningen och blockade aktivisterna. Vi gick vidare i paraden.

Efteråt läste jag att aktivisterna hade sprejats med pepparsprej i det tumult som uppstod då de inte vill acceptera att deras aktion avbröts. Jag har också fått höra att dialogpoliser utan framgång försökte prata med dem före ingripandet. Aktivisterna anklagade sedan polisen för att ha använt övervåld.

Polisen skall självklart aldrig använda mer våld än uppgiften kräver. Eftersom jag inte såg ingripandet, så har jag dock svårt att uttala mig om de anklagelserna. Däremot är jag glad och tacksam över att kollegorna ingrep, till skillnad från 2011 då HoF (Homo-, bi-, och transpersoner i Försvaret) tvingades gå i princip hela paraden bakom skyltar som ”Här går jag och försvarar mina mänskliga rättigheter medan mitt jobb går ut på att kränka andras”.

Aktivisterna och deras anhängare har hävdat att de var deltagare i Prideparaden, samt att ingripandet mot dem kränkte deras grundlagsskyddade rättighet att demonstrera. Båda sakerna är fel. De var inte anmälda deltagare och demonstrationsrätten innebär inte att man får demonstrera när som helst och hur som helst utan hänsyn till andra människor eller den allmänna ordningen. I annat fall hade vilken högerextrem grupp som helst kunnat kapa Prideparaden med hatbudskap.

Efter paraden skrev aktivisterna debattartiklar där de hävdade att ”Pridepolisen” hade ”attackerat andra Pride-deltagare” samt att de var ”transfobiska”.

Hbtq-poliser är redan utsatta. Aktivisternas vilja att attackera just Gaypoliserna och skuldbelägga dem som individer för upplevda övergrepp som de inte har med att göra, och även för svensk migrationspolitik, är anmärkningsvärd. Man får gärna kritisera polisen, men det vore rimligt att antingen vända sig till polisen som organisation eller till de individer eller grupper som faktiskt har begått de handlingar som man är kritisk mot. Istället går man på de personer som går i bräschen för att förändra polisen i en öppnare riktning.

Att hävda att aktionen handlade om att hbtq-flyktingar skulle bli rädda av en liten grupp obeväpnade poliser som marscherade i blåskjortor när hela paraden vaktades av många fler uniformerade och beväpnade kollegor i tjänst är underligt. Den handlade nog snarare om att mobba ut Gaypoliserna ifrån Pridegemenskapen och kanske helst även hbtq-personer ifrån att synas inom polisyrket. Man frågar sig vad syftet är. Det verkar som om de försöker driva bort de progressiva krafterna ifrån poliskåren. Varför? Vill de att polisen skall vara så fördomsfull och ”ond” som möjligt, så att de kan få ha sin nidbild ifred?

Jag har ett förslag till er som är bekymrade över fördomar mot hbtq-personer, kåranda eller allt för lättvindig våldsanvändning inom polisen. Bli poliser! Då kan ni åstadkomma verklig förändring, samtidigt som ni får ägna era dagar åt att hjälpa människor som är utsatta för brott och kränkningar, och ibland till och med rädda liv. Det är precis det som kollegorna i Gaypoliserna har gjort. Det kräver dock att man har styrkan att ifrågasätta sin egen svartvita världsbild. Välkomna!

Martin Marmgren

Polis, Solna

Texten är även publicerad på Aftonbladet Debatt. 

Hotfulla?