Publicerat 2014-04-03 09:20

Mer än ursäktligt naivt

Nu har det nya fullmatade numret av Polistidningen landat i alla Polisförbundets medlemmars brevlådor. Även den som inte är polis, kan läsa valda delar på nätet. Lena Nitz har skrivit en engagerad ledare, om bland annat polisens omorganisation i besparingstider, hon skriver:

"All förändring har ett pris. Ska du förändra något hos dig själv kräver det att du antingen börjar eller slutar göra något. Detsamma gäller för organisationsförändringar och att som regeringen tro att det ska gå att ändra kursen på den atlantångare till organisation som polisen är utan extra kostnader och olja i maskineriet är lite mer än ursäktligt naivt.

 

Det är inte rättvist mot dem som har ansvar att genomföra förändringen.  De som ska leda in i det nya och de som ska arbeta under och efter förändringen.  Och framför allt är det inte rättvist för alla poliser som sliter för att göra ett bra jobb, hjälpa utsatta människor under tuffa och svåra förhållanden och samtidigt klara av att hålla humöret upp trots en egen osäkerhet.

En organisation som svälter kan inte prestera. Det påverkar polisens förmåga och ställer till problem i polisverksamheten. I slutändan drabbar det medborgarna."

Det finns ett även ett utmärkt reportage om polisernas skyddsvästar, som blåljus tidigare berättat om. Men dessutom kan Du läsa om avvecklingen av PUST, om elpistoler, debatt kring rovdjur och tjuvskytte, borttappade batonger och PAN, eller en debattartikel av Martin Marmgren som handlar om hur polisens förtroende ser ur i olika samhällsgrupper och varför. Han har även sänt samma text till tidningen "Norra Sidan" för publicering, så den är inte bara riktad till poliser...

Martin inleder sin debattartikel med stycket:
"Att vara polis är ofta på många sätt ett priviligerat yrke. Man får förmånen att arbeta med att hjälpa människor i utsatta situationer och förtroendet att använda statens våldsmonopol för att jobba för ett bättre och tryggare samhälle. Det finns ingenting i mitt förra yrke som ingenjör som kunde mäta sig med känslan av att precis ha räddat livet på en människa som är suicidal, eller med att ha fått tag på en våldtäktsman eller en speciellt hänsynslös rånare och på så sätt hjälpa dem som har utsatts eller riskerar att bli utsatta för grova kränkningar. Men det finns också baksidor. Kanske främst arbetsvillkoren, men även genom att man av många enbart genom sitt yrkesval stämplas ut som fiende, förtryckare eller fascist."

Hela debattartikeln kan läsas här.

Dessutom har tidningen intervjuat Sveriges kanske främsta expert på politisk extremism, Heléne Lööw, som beskriver vilka krav som ställs på framgångsrikt polisarbete mot extremism, och vilka hinder som finns.

Hon säger till Polistidningen:

"Men polisen som arbetsgivare måste också skapa karriärvägar för sina experter [på politisk extremism] så att de känner att jobbet lönar sig. Poliser med spetskompetens är ovärderliga på fältet. Det gäller att hålla dem kvar i organisationen.

Ytterst ligger ansvaret hos politikerna.
Om man menar allvar, varför låter man inte fungerande verksamhet fortsätta och avsätter resurser för kunskapsutveckling? Så att det blir hållbart på sikt och vi slipper brandkårsutryckningar och att hela tiden uppfinna hjulet på nytt? Rättsväsendet gjorde fantastiska saker på 90-talet, sen försvann allting och nu ska vi börja om igen."

Bland det mest insiktsfulla, om hur Polisen ständigt gör om samma misstag igen och igen, som Blåljus läst på länge. Läs hela artikeln här!!!

Tommy Hansson