Publicerat 2006-01-19 22:55Blåljus läsare tvekar inte – menedare och tjuvar ska inte vara poliser. När det gäller författare av oförskämda brev till politiker går meningarna starkt isär. Och vi kunde notera en intressant skillnad mellan åldersgrupper!

Som du säkert minns gick Blåljus för en kort tid sedan ut med tre frågor till läsarna. Så här skrev vi:

”Bästa läsekrets – tyck till i tre högaktuella ärenden!

1. En polis överbevisas om att uppsåtligt ha ljugit i vittnesmål i rätten i syfte att nå frikännande eller fällande (tänkt fall med anknytning till aktuell debatt). Kan vi ha denne kvar bland oss?

2. Två poliser överbevisas om att ha stulit varsin cykel (verkligt, aktuellt fall). Får de vara kvar?

3. En polis har skrivit ett oförskämt brev till en politiker där han i grova och kränkande ordalag yttrar sig bl a om invandrare (verkligt, aktuellt fall). Ska denne jobba vidare som polis?”


Vi har fått en mängd brev och insändare i ämnet. Vi kan av utrymmesskäl omöjligt ta med alla – vi fick i rättvisans namn bestämma att inte publicera någon. Vi måste förstås understryka att vår undersökning inte är vetenskaplig. Men nog är tendenserna tydliga rörande 1. och  2.

GÖR DE BORT SIG IGEN ÅKER DE

Ingen har talat för att menedare och tjuvar utan vidare kan fortsätta jobba som poliser. Idag är enda möjligheten avsked, anser läsarna. Men många har hakat på Polisförbundets idé om att beröva poliser som begår sådana brott deras legitimation. Flera talar om att de sedan skulle få arbeta med annat inom polisen. Efter några år av väl vitsordat civilt arbete skulle de kunna få pröva att jobba som poliser igen. En del tycker att de därefter skulle kunna få tillbaka jobbet – ungefär lika många anser att prövotiden skulle vara till pension – gör de bort sig igen åker de.

Många läsare betonar att man måste se på polisers brott som man ser på andra medborgares kriminalitet. De understryker att det alltid finns personliga och sociala problem som ligger bakom felhandlingarna. Inte sällan alkoholism. De tycker att det är oförenligt med samhällets syn på brott i allmänhet att bara rätt av avskeda poliser. Arbetsgivaren borde i stället åläggas ett större ansvar för rehabilitering.

SKA POLISERS ÅSIKTER

VARA EXTRA KVALITETSSÄKRADE?


I fallet ”oförskämt brev” skriver väldigt många om yttrandefrihet. I det aktuella fallet i Skåne län är brevet prövat av åklagare som funnit att det inte är brottsligt. Dessa läsare menar att polisen avskedas för att han uttryckt sina tankar – låt vara på ett plumpt och stötande sätt. Men – menar man – det är många runt om i samhället som uttrycker sig minst lika oförskämt och kränkande om medmänniskor som denne polis utan att råka ut för några påföljder. Krönikörer i kvällspressen nämns som exempel. Ska polisers åsikter vara extra  kvalitetssäkrade, undrar en skribent.Alla som skrivit till Blåljus tar avstånd från polisens brev på ett polisetiskt plan. Men många tycker att det borde räcka med ett kraftigt löneavdrag OCH rehabiliterande åtgärder. Ungefär lika många tycker att det inte är mer än rätt att han avskedas.

YNGRE ÄR HÅRDA I SIN DOM

Red har – så långt det nu är möjligt – försökt analysera vilka som tycker vad. Och en tydlig tendens är att polishögskoleelever, poliser på utryckningen (troligen unga) är hårda i sin dom – avsked är rätt. Mjukare reaktioner på brevskrivandet tycks förespråkas av något äldre poliser och kvinnor. Men underlaget medger inte att man drar några säkra slutsatser.

----------------------------------------------------------------------

”Borde inte kollegor ta tydligt avstånd

från poliser som begår brott?”


En insändarförfattare har inte besvarat våra frågor. Han tar i stället upp ett specifikt brott – rattfylleri:

”Jag är inte polis själv men har för avsikt att söka polishögskolan i mars. Jag har följt med i de olika trådarna på detta forum ett tag och då främst vad det gäller åtal/domar mot poliser. Alla verkar rörande överens om att de behandlas på ett felaktigt sätt i tingsrätt eller hovrätt. Någon ansåg att poliser inte behandlas som "svensson" utan granskas hårdare. Jag har inga synpunkter på detta.

Jag är av den övertygelsenatt de som valt polisyrket och genomgått utbildningen med godkänt resultat är människor med stor empatisk förmåga samt en fast övertygelse om att bidra till ett tryggt samhälle. Jag är också övertygad om att de utsätts för provokation, hot om våld och våld i en utsträckning som vida överstiger vad "svensson" förstår. Vidare tror jag inte att vi vanliga medborgare är medvetna om hur långt polisen får gå i sin våldsanvändning om nöden kräver, och detta skapar problem.

Men likväl. Borde inte rättssamhället se hårdare på de poliser som verkligen gör sig skyldiga till brott? Ty rötägg finns överallt, ingen ska inbilla mig att poliskåren utgör ett undantag. Borde inte kollegor ta tydligt avstånd från poliser som begår brott? Jag ställer dessa frågor med anledning av den chef i Jämtland som framförde ett fordon med 1,46 i promille. I mina ögon bidrar han inte bara till att spä på föraktet mot polisen. Han sviker sina kollegor som varje dag gör sitt yttersta för att göra samhället till en tryggare plats, bl.a genom att plocka bort dessa rattfyllerister från våra vägar. Han är som jag ser det inte en värdig representant för polisen och som skattebetalande medborgare saknar jag förtroende för honom.

”Johan””

Red vet inget om bakgrunden till det fall ”Johan” tar upp. Men här finns ändå en del att fundera över.

För det första: Behandlingen av rattfyllerister vid upptäckten är ett typexempel på polisiär hederlighet och konsekvens. Jag VET från alla mina år som polis att det inte finns en chans för en polis att komma undan. Alla lagförs – det må gälla polismästare eller arbetskamrater på polisstationen. Det må förekomma att någon enstaka polis blundar för ringa kollegialt övervåld. Vilket är allvarligt! Men att som Göran Lambertz generellt och svepande påstå att vi ljuger för att skydda varandra är verkligen en grov kränkning. Det förekommer nämligen inte – inte ens för snatteri eller fortkörning och förvisso inte för rattfylleri och ännu grövre brott. Jag blir förbannad bara jag tänker på att justitiekanslern hävdar motsatsen.

För det andra: Rattfylleri är ett komplext brott. Å ena sidan en ful och hänsynslös handling och, som ”Johan” skriver, särskilt upprörande när den begås av en polis. Å andra sidan nästan alltid en följd av sjukdom och inte sällan social misär och personliga tragedier. Det gör de här fallen mycket svårbedömda och man måste ha alla detaljer för att ens våga börja ha en åsikt om dem.

----------------------------------------------------------------------

”Vad är det som är så farligt

med att kliva ut ur bilarna?”


Signaturen ”Orolig pasp” beklagade i en insändare nyligen att så få poliser stiger ur bilarna. Signaturen fick ett svar av ”Jonas, Ordningsvakt”. Nu återkommer ”Orolig pasp”:

”Jag måste säga att jag är bedrövad att reaktionen är så pass blygsam på detta ämne.Det får mig att undra att det kanske är samma mentalitet som råder i de flesta radiobilar: Vara tyst och försöka få tiden att gå.

Jag är så nyfiken på hur polisbilsåkande kolleger resonerar kring detta.

Vad är det som är så farligt med att kliva ut ur bilarna? Rädsla? Okunskap? Eller vad?

Hört flera historier om bilåkande kollegor som knappt vevar ner rutan när en medborgare vill ställa en fråga. Vad är det för fel?

Sedan vill jag faktiskt kritisera red för hur de besvarade "Jonas OV". Varför inte diskutera kärnan i hans inlägg: att man får bättre kontakt med allmänheten om man har en relation som inte bara bygger på negativa händelser?

Istället passar red på att vända ämnet till politik.

”Orolig pasp””

Red tycker att både du, ”Orolig pasp” och ”Jonas, ordningsvakt” har rätt i princip. Fotpatrullering är ett oöverträffat sätt att skapa trygghet och att få kontakt med människor och att få vetskap om vad som rör sig i lokalsamhället – både det positiva och det skumma. Hederliga människor som känner sin polis ställer också upp för denne i krislägen. Till och med busar kan stötta en polis de känner väl mot andra busar. Med mera. Vi är överens där.

Men nu råkade det vara så att när ”Jonas,ordningsvakt” beskrev sitt jobb så var det egentligen en beskrivning av ett ordningspolisiärt arbete. Och på den här hemsidan går det inte att låta bli att reagera på att sådant sköts av ett privat bolag. Det är inte riktat mot ”Jonas” personligen. Men snackar vi principer så är det nog en av de viktigare att lag och rätt ska tillhandahållas av samhället med lika rätt för alla och inte av privata företag som bara är lojala mot sina betalande uppdragsgivare. Det backar jag inte på.

----------------------------------------------------------------------

Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 19 januari 2006 kl 2300. Den uppdateras igen den 22 januari.

----------------------------------------------------------------------

MINNS DU?

Den 20 januari 1987 slog polisen till mot 20 kurder i jakten på Olof Palmes mördare.

Den 21 januari 1793 ägde en av de mest uppmärksammade offentliga avrättningarna i historien rum i Paris när ”medborgare Louis Capet” giljotinerades. Några månader tidigare var han fortfarande Louis XVI, enväldig kung av Frankrike. Det är väl att märka att Louis inte fängslades under inledningen av franska revolutionen. Han var  populär men folkets känslor vändes mot honom när han bl a med hjälp av svensken Axel von Fersen försökte ta sig till Belgien. Han dömdes med knapp majoritet till döden för förräderi.

Den 22  januari 1942 kom 450 finska krigsbarn  till Stockholm. Då finns redan 4 200 finska barn placerade i hem runtom i landet.

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994