Publicerat 2013-11-19 08:10

Medial domstol

Den alltid engagerade Hanne Kjöller, har skrivit en ledare i DN, efter att ha läst förundersökningen mot den ensamma kvinnliga hundförare som tvingades använda sin batong mot en våldsam man i Stockholm i somras. Hanne ser det hon vill se, det var ju DN som redan tidigt ansåg att videon var tillräcklig för att polisledningen skulle vidta kraftfulla åtgärder mot hundföraren.

Hanne väljer och vrakar i förundersökningen, och kommer efter sitt urval av utsagor fram till att utan filmen skulle mannen kunna bli fälld för brott. Blåljus har läst samma förundersökning och kan konstatera att Hanne av slarv, eller möjligen av andra anledningar, inte berättar om andra delar av utsagorna som pekar i en riktning som inte passa in i hennes teser.

Vad gäller mannens, under höggradig berusning våldsamma beteende, torde det inte råda några som helst tvivel om att han var misstänkt för ett antal brott, när den ensamma hundföraren kom till platsen. Detta tillsammans med hans uppenbara ovilja att lungna ned sig, eller att ta till sig vare sig hjälp eller instruktioner från polis eller allmänhet för att förebygga ett fortsatt våld, gav all anledning till ett skyndsamt gripande. Jag tänker här och nu inte gå närmare in på allt som talar för att det fanns goda skäl att gripa mannen med de medel som stod till buds. Inte heller ämnar jag beskriva skadorna på tjänstehunden som Hanne inte uppfattade  hur det uppkom på videon.

Men ett kan jag säga, och det är att allt som syns på en video inte nödvändigtvis är allt som händer i stunden. Och det är definitivt inte det som hänt innan kameran slagits på.

En annan sak är jag tacksam för. Svenska domstolar brukar, trots allt, ha en mer seriös inställning till bevisinhämtning och vittnesmål än vad Hanne Kjöller ger exempel på i denna ledare.

DNs beskrivning av händelsen innan förundersökningen blev offentlig, har Blåljus skrivit om här och här.

Tommy Hansson