Publicerat 2007-12-13 23:00

Arbetsgivaren

ende vinnaren!

- Den enda vinnaren i det här avtalet är arbetsgivaren. Det är inget bra avtal. Priset för pensionsuppgörelsen är för högt. Därför har vi i Stockholms län sagt nej till avtalet, sa Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län, på Söderorts polisförenings höstmöte på onsdagseftermiddagen (12 dec). Detta efter en muntlig information av Polisförbundet nationellt som egentligen födde fler nya frågor än den besvarade.

                                                                                                 Stefan Eklund

- Det är alltid en fråga om att ge och ta i förhandlingar, sa Lars Bergman, andre vice ordförande i Polisförbundet nationellt, till Blåljus. Men jag är personligen övertygad om att när alla kollektivavtal är påskrivna och vi kan presentera för- och nackdelar tydligt kommer en majoritet av medlemmarna – även i Stockholm – att tycka att det är ett bra avtal.

Anledningen till den bristfälliga informationen förklarar Lars Bergman så här:

- Vi har en principöverenskommelse. Vi har varit överens med motparten om att förhandlingssekretess gäller för den och det respekterar Polisförbundet. Den här överens-

Lars Bergman

kommelsen får sin tillämpning i ett antal kollektivavtal som reglerar de olika frågorna. Målet är att de här avtalen ska vara klara före årsskiftet. Då har  vi möjlighet att lämna en detaljerad information om utfallet av avtalet i olika avseenden.

Frånvaron av påskrivna kollektivavtal gjorde att informationen till det stora antalet medlemmar både från Söderort och andra delar av länet, som kommit till Västbergastationen, blev mer förvirrande än upplysande.


Begriplig information?

Ombudsmannen Lars-Göran Stålberg travade fackuttryck och redogörelser för förhandlingstekniska konstruktioner på varandra på ett sätt som bara blev begripligt för lyssnare med stor erfarenhet av överläggningar.


För övriga – inklusive Blåljusred – blev det
hela bara ännu mera svårtillgängligt. Lars-Göran Stålbergs tydliga irritation och snäsighet mot flera frågande gjorde inte saken bättre. Allt fler mötesdeltagare reste sig och gick efter ett tag. Dagen efter (13 dec) bekräftade polisföreningen i Söderort att mötesdeltagarna tagit mycket illa vid sig av ombudsmannens uppträdande.                                                         Irriterad

Det som möjligen gick att utläsa var sammanfattningsvis att poliser som vill känna att avtalet inte är övervägande negativt bör

snarast söka dagtid och

                                                                    

inte vara äldre än 23  år (möjligen 28 enligt vissa beräkningar).

Dagtidare undgår de värsta konsekvenserna av arbetstidsförlängningen som blir mycket kännbara för en del grupper skiftestjänstgörande i Stockholms län. De flesta av dagtidarna drabbas inte heller av försämringarna i fråga om OB-ersättningen.

När får äldre anständig pension?

Blåljus ställde frågan hur gammal en polis bör vara för att vid 61 år, med det nya avtalet, kunna få en anständig pension – d v s 68-70 procent av lönen. Egentligen är svaret 23 år men det finns också tidigare beräkningar som pekar mot att även poliser upp till 28 år skulle kunna få ett sådant utfall.

Begränsad eller ingen nytta av pensionsavtalet

Blåljus ställde också frågan hur det går för poliser som idag är t ex 35, 45 och 55 år. Vid vilken tidpunkt efter 61 års ålder kan de gå med en anständig pension? Det framgick att samtliga över 23/28 år måste göra egna, frivilliga insättningar till Kåpan, för att överhuvudtaget kunna närma sig avgång vid 61 år med anständig pension. Gör de inte det har de begränsad eller ingen nytta av pensionsavtalet.

Utslitna poliser ska slitas ut ännu mer

När Blåljus frågade om logiken i att ett avtal som påstås ge lägre pensionsålder för utslitna, skiftestjänstgörande poliser ska betalas med betydligt längre arbetstid för samma redan slitna poliser gick det inte att få något svar från förbundsrepresentanterna. Lars Bergman  trodde dock och hoppades att en del av den förlängda tiden skulle användas till utbildning. När avgående rikspolischefen i medierna uttryckte sin förtjusning över ett mycket bra arbetsgivaravtal med en rejäl arbetstidsförlängning nämnde han dock inget om utbildning. Inget tyder på att den lösningen ingår i planerna.

Det är nyanställda och kommande generationer som får utdelning av det avtal som dagens skiftestjänstgörande poliser får betala med ”sina kroppar” som en tunnelbanepolis uttryckte saken. I någon mån betalar även de som blir sjuka eftersom avtalet innebär att förmånen fri läkarvård och fri medicin dras in.

- Det här är ju mycket värre än vi trodde tidigare, kommenterade en mötesdeltagare.

Lars Bergman invände mot resonemanget:

- År 2010 har 40 procent av Sveriges poliser färre än tio år i tjänst.  25 procent har färre än fem år i jobbet. Vi måste också se till vad vi överlämnar till kommande polisgenerationer. När vi får perspektiv på det här avtalet kommer flertalet att tycka att det är bra.

CC