Lyssna på proffsen!

-Tanken att en död patient kan vara mer lönsam än en levande har tidigare bara varit möjlig i satir, men nu har vi den situationen i svensk offentlig sektor, på grund av New Public Management, NPM. Så inledde moderatorn Göran Rosenberg det fullsmockade seminarium som Polisförbundet anordnade tillsammans med Läkarförbundet och Lärarnas Riksförbund i Almedalen under måndagen. Maciej Zarembas undersökningar av hur offentlig verksamhet styrs har Blåljus kommenterat vid upprepade tillfällen tidigare.

Zaremba berättade att han skulle undersöka ett märkligt dödsfall i sjukvården, som han trodde var dödshjälp, men han upptäckte att det fanns andra orsaker bakom dödsfallet; Han letade efter en mordängel men fann en prislista. Han fann ett fall med en annan patient, som dog för att han var olönsam. Man påstår sig mäta effektivitet, men man mäter i själva verket produktivitet, dvs antal i stället för kvalitet. Systemet är hämtat från industrin men blir dysfunktionellt i offentlig verksamhet.

Han betonade riskerna med att maktutövning kombineras med beting – Det korrumperar och går ut över den professionalism som är en förutsättning för kvalitet.

”Allt sönderfall börjar med språket”

– Jag fick se ett mejl från en chef på Karolinska. ”Vi har en ofördelaktig produktmix” stod det. Ett annat, från Halland berättade att där finns titeln affärsområdesöverläkare. "Hur i helvete kunde det gå så lätt att börja kalla människor för produkter och räkna pinnar som produktionsenheter?"

Inte vilka yrken som helst

– Läkare, lärare och poliser är inte ”vanliga yrken”. De är egentligen en förlängning av en plikt, ett åtagande mot andra människor. I dessa yrken drivs man av inre motivation, då spelar det ingen roll om man får 500 kronor mer i månaden - däremot att kollegerna tycker att man är en stjärna är motiverande. I dessa yrken ska man inte låta sig styras av ekonomiska faktorer men har ändå låtit sig styras därhän. Det är förödande för yrkesstoltheten, och gör att yrkesmännen blir lättare att styra.

Avprofessionalisering

Ett annat symtom på avprofessionaliseringen är att det breder ut sig en uppfattning att ”vem som helst” kan utföra ett yrke. Marie Wedin, från Läkarförbundet, som själv är ortoped, berättade att hon hört en politiker som var byggnadsingenjör tala om en höftledsoperation som ”att byta gångjärn på en människa”, inte mer komplicerad logistik än att byta gångjärn på en dörr. Hon beskrev även hur det sprider sig en röta i systemet när lönelöften ges till den som producerar mot målen i stället för att ta ansvar för helheten på ett professionellt sätt.

Ekonomi klätt som pedagogik

Lär lärarna eleverna eller lär eleverna?

Bo Jansson från LR berättade att lärarna har råkat ut för liknande problematik. De har fått höra att lärarna inte är så viktiga, för eleverna ska själva ta ansvaret för sitt lärande. Det är ekonomi, klätt som pedagogiska modeller. När han hörde av Lena Nitz om dokumentationskravet på poliser som leder till att poliserna sitter framför datorerna i stället för att vara ute och ingripa, insåg han att det är exakt samma problematik som lärarna har, de tvingas adminstrera i stället för att undervisa. Det första steget är att förklara att vemsomhelst kan utföra arbetet, ta ifrån yrkesmänniskan sin stolthet.

Lena Nitz från Polisförbundet fick frågan av Göran Rosenberg var som var hönan och ägget när det gäller polisernas förmenta ineffektivitet, har Polisen fått räkna pinnar för att bli effektiva eller är polisen inte effektiv för att de räknar pinnar?

– I dag är det fler poliser som arbetar med administration och statistik än med polisarbete. Vi har kommit fram till att det drabbar i första hand medborgare och i andra hand poliserna.

Jagar poliser statistik i stället för bovar?
Visst har vi användning för statistik, för att få en bra bild av brottsligheten, för att bli bättre. Men vad är det vi mäter? Poliserna jagar statistiska siffror och inte bovar idag.

Vi måste göra ett visst antal utandningsprov och mäter då på platser och tider där det finns många bilar. Detta trots att vi genom vår profession vet att där åker inte rattfyllerister, de kör på småvägar för att undvika upptäckt. Det låter som satir men är verkligheten. Det blir till och med frustration när vi hittar en rattfyllerist, för då måste vi åka och rapportera, det tar flera timmar och då tappar vi tid så att vi inte når målen. På samma sätt är det med ordningsböter, vi måste skriva ett visst antal, för att nå målen, hur meningsfullt dt är kan diskuteras. Ett annat exempel är när allmänheten rapporterat in en marijuanaodling med 32 plantor. Då upprättades 32 anmälningar. Lenas talande exempel väckte munterhet och applåder bland auditoriet, men väcker verkligen eftertanke. Lena förklarade att poliserna har ont i magen över att det är så här. Det strider mot deras yrkesheder.

Lena och Maciej hade en kort separat diskussion, kring hur pinnjaktens prioriteringar kan påverka; Kanske var det den som ledde till prioriteringen att ge Maciej böter för en förseelse när han cyklade i Stockholm, medan nästan inga cykelstölder blir uppklarade... Det skall dock sägas, att Maciej till skillnad från andra journaliser eller politiker bär sina böter med jämnmod, och inte låter det påverka hans inställning till ordningsmakten.

Orderorganisation

Men poliserna kan inte vägra göra det som vi beordras göra, Polisen är en orderorganisation. Det innebär att poliserna görs det de föreläggs, även om de själva inser att det inte är det optimala. Däremot kan polisfacket reagera och ställa krav på politikerna. Vi gör det för att upprätthålla allmänhetens förtroende för de professionella poliserna. Politikerna borde lyssna mer på poliserna ute i verkligheten, det är de som upptäcker nya brottstrender och ser vart satsningarna behövs. Det är de som vet hur allmänheten skall få en bättre trygghet och minskad brottslighet.

Siffrornas diktatur

Marie Wedin menade att vi i våra respektive organisationer måste diskutera hur vi använder vår professionalism och hur vi anpassar ersättningssystemen för att gynna den i stället för att räkna pinnar. Poliserna, lärarna eller läkarna kan inte ändra detta själva, vi behöver få samhällets stöd för att komma från siffrornas diktatur till kvalitet och professionalism.

Alla fackliga företrädarna i panelen var eniga om, att om deras medlemmar slapp en del dokumentation och administration som ett led i NPM, skulle de i stället kunna ägna den tiden till brottsoffer, elever eller patienter. Det skulle i sig höja både kvaliteten och effektiviteten i verksamheterna.

Paneldebatten kan ses här.

Tommy Hansson