Publicerat 2013-09-10 08:10

Lyckligt slut tack vare Facebook

I den här historien finns flera hjältar. Särskilt den medborgare som tog sitt medmänskliga ansvar och letade reda på pojken i fråga, men även alla poliser och övrig räddningstjänst som var inblandade och med kreativitet och okonventionella metoder gav historien ett lyckligt slut.

Klippt från Huddingepolisens Facebooksida, där yttre befäl Reine skriver:

"Lyckliga slut gillar alla!

Under söndagen fick vi ytterligare ett kvitto på den nytta vi kan ha av sociala medier, när det används på rätt sätt. Jag pratar naturligtvis om den försvunna 4-åringen.

Jag brukar vanligtvis leda insatser, men i det här fallet var jag på väg mot Ösmo för att biträda insatschefen, och för att själv hjälpa till att leta efter pojken.

Förslaget att lägga ut en efterlysning stämdes av med föräldrar och vårt vakthavande befäl. Jag stannade till vid vägkanten och knåpade ihop inlägget, något som tog runt fem minuter. Därefter på med blåljusen och mot Ösmo. Jag funderade lite över strategier, och hur vi skulle gå vidare. En tanke var naturligtvis att börja söka i vattendrag, t.ex. med hjälp av dykare. Vi måste alltid ta med det otänkbara i planeringen.

Jag ringde upp insatschefen och under samtalet hörde vi över vår radio att någon verkade ha anträffat pojken. Vi körde på tills vi fick det bekräftat, precis som vi brukar. Då fick jag höra att den kvinna som hittat pojken hade läst vår efterlysning, och direkt gett sig ut för att leta... Vilken glädje!

Jag fick prata med hjälten för dagen, Sofia Leino, och av henne höra hur det hade gått till, och för att ge mitt stora tack.

Ett fåtal personer brukar rikta ganska syrlig kritik om den tid vi lägger på Facebook. Den stora delen görs fortfarande på fritiden, precis som vid detta inlägg, men en del görs i tjänsten. Vi är här för att stanna, och jag tror det finns mycket kvar att utveckla.

Allt bygger dock på ert deltagare, engagemang och tips, men också kritik. Vi lyssnar och är till för er - tillsammans finns det stora möjligheter och nya spännande vägar att gå.

Ett försvunnet barn är naturligtvis alltid högsta prioritet. För det mesta går det bra som alla vet, men det finns också djupt tragiska undantag (både olycksfall och brott). Som förälder är det naturligt att tänka på det värsta som kan inträffa.

Den här gången kunde vi, med hjälp av några minuters skrivande på Facebook - djupt engagerade poliser, anhöriga och allmänhet - lyckligtvis återförena den lilla pojken till sina föräldrar.

Väl investerade minuter - eller vad säger ni?

/ Reine, yttre befäl"

Till Metro har Reine beskrivit utgången så här:

– Det är så man får gåshud. Jag har ju själv två barn och vet att man får panik om de är borta en halv minut. Det är fantastiskt att efterlysningen fick sådan enorm genomslagskraft på facebook, säger Reine, yttre befäl på Huddingepolisen.

Ungefär samtidigt som kollegorna i Södertörn kunde glädjas åt det lyckliga slutet i det här uppdraget, låg denna artikel ute på KvP Expressen. Bakgrunden var detta Facebookinlägg:

Sammanfattningsvis, gäller det att alla de tusentals poliser som skriver på Facebook, kan hålla tillbaka den känsla av triumf som lyckade ingripanden kan ge en polis. Och, framför allt, att undvika att kränka personer även om dessa betett sig respektlöst. I fallet med rattfylleristen, lades inlägget ut på polismannens privata sida, ändå utreds polismannen nu för tjänstefel av riksenheten för polismål. Men frågan är väl om inlägget var skrivet vid myndighetsutövning...

Tommy Hansson

Gilla sidan: