Lena Nitz omvald

Just nu pågår representantskapet i Åre, Polisförbundets högsta beslutande organ. Lena Nitz har blivit omvald till ordförande för förbundet, Anna Nellberg är vice ordförande och Christer Palmkvist är andre vice ordförande. Ledamöter i styrelsen blev:

Stefan Eklund, Region Stockholm

Sven-Erik Svensson, Region Nord

Emma Cronberg, Region Stockholm

Mats Lundberg, Region Väst

Anette Naesström, Region Bergslagen

Martin Ulvenhag, Region Öst

Mikael Sjöstedt, Region Rikspolisen

Tomas Stjernfeldt, Region Syd

Mer om den nya förbundsstyrelsen kan läsas här.

På bilden saknas Mikael Sjöstedt. 

Här kan Du läsa Lenas inledningstal till representantskapet:

Varmt välkomna till vackra Jämtland, till Åre och till Polisförbundets representantskap 2014. Det är fantastiskt att få hålla ett representantskap i så här vackra omgivningar och jag hoppas ni alla hinner med någon slags naturupplevelse utöver allt som vi ska uppleva här inne, tillsammans.

Jag vill säga ett alldeles särskilt välkomnande till några av våra gäster rikspolischef Bengt Svenson, Genomförandekommitténs Tomas Rolén och Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Morgan Johansson.

Någon justitieminister har vi av förklarliga skäl inte på plats idag, men vi är givetvis i likhet med många andra mycket nyfikna på den nya regeringen och inte minst den justitieminister som blir landets högsta ansvarige för polisens och rättsväsendet. En diger uppgift, skulle jag vilja påstå. Så oavsett om vi har personen i på plats här idag eller inte skulle jag vilja hälsa vederbörande varmt välkommen och jag hoppas på ett gott samarbete. Det saknas inte utmaningar att hugga tag i!

Utgången av valet förra veckan har gett upphov till många funderingar. Det är ett utomordentligt svårt parlamentariskt läge som Stefan Löfven har framför sig. Det står klart att hela Sveriges politiska landskap har förändrats och mycket känns osäkert än så länge. Men från Polisförbundets sida utgår vi givetvis från att Socialdemokratins tidigare utfästelser om högskoleutbildning för poliser står fast. Eller hur, Morgan Johansson, det är bara att sätta igång nu!

Förändring präglar vår omvärld. Ny regering, ny justitieminister och inte minst ny polismyndighet och snart en ny rikspolischef. Förändring präglar polisen som myndighet och förändring präglar även Polisförbundet. Därför är FÖRÄNDRING också temat för vårt representantskap. Jag är övertygad om att både Polisförbundet som facklig organisation och polisen som myndighet måste förändra sig för att kunna möta samtidens krav. Men det som är nödvändigt är inte alltid bara behagligt. Jag tror att det kommer att krävas mycket av oss framöver. Både oss som poliser och oss som fackliga. Vill vi se verklig förändring måste vi förändra oss själva och DET är inte alltid något som går lätt som en dans. Men det är först då som något verkligen händer.

Men: förändring inom Polisförbundet är självklart inget som startar nu. Det är nu fyra år sedan jag fick förtroendet att vara facklig ordförande för Sveriges poliser. När jag blev vald på repskapet i Göteborg sa jag i mitt inledningstal att vi behövde bli ett modernt Polisförbund för en modern tid. Vi behöver moderna arbetsvillkor och en modern syn på polisarbete, sa jag då. Det säger jag fortfarande. Vi är aldrig framme.  Men några steg på vägen har vi tagit sen dess.

Vi har förändrat våra löner för de lägst betalda. Lönerörelsen som startade i vintras var en berg- och dalbaneliknande färd som kostade mängder med tid och energi för hela vårt förbund men som också innebar att vi förändrade något dåligt till något bra. I mars tjänade våra lägst betalda poliser 21300 kr i månaden. Nu fick vi igenom ett avtal som ger dem 24 500 och som kommer att generera 25 000 under avtalsperioden. Nyckeln till denna framgång var till oerhört stor del ett brinnande engagemang från medlemmar och förtroendevalda, till exempel många av er som är här idag.

Jag vill passa på att tacka er alla så mycket för engagemanget. Vi lyckades tillsammans skapa en stor facklig framgång! Den manifestation i Kungsan som skulle ha varit för rimliga polislöner blev istället ett firande och ett manifesterande av facklig framgång. Trots att regnet öste ner var stämningen hög och mer än 3000 poliser var på plats. Det var en underbar känsla kan jag säga och ett manifesterande av att förändring är möjlig, om man gör det tillsammans.

Jag vill också påminna om en annan förändring under mandatperioden, nämligen Arbetstidsavtalet. Efter hårt slit lyckades vi till sist få igenom förändringar i det hårt kritiserade arbetstidsavtalet för att kunna skapa modernare och mer rimliga arbetsvillkor för medlemmarna i Polisförbundet.

Vi har också kämpat för att få modernare IT-system för polisen. Där har vi kanske inte nått hela vägen fram, men vi var åtminstone en viktig kugge i maskineriet som till slut satte stopp för PUST, ett ärendehanteringssystem som innebar allvarliga arbetsmiljöproblem för polisen och som åtminstone inte bidrog till ökad effektivitet.

Vi har kämpat i referensgrupper för omorganisationen, vi har i politisk motvind kämpat på med frågan om högskoleutbildning för poliser där regeringen bytte fot, vi har mötts på avtalskonferenser och ordföranderåd och i mängder av andra konstellationer av facklig gemenskap.

Och självklart har vi förändrat i stort och smått i det dagliga fackliga arbetet, i tvister, i förhandlingar, i möten med medlemmar, genom att vara närvarande runt om i hela landet som en facklig kraft. Polisförbundet gör skillnad, varje dag, och det är bland annat er förtjänst, ni som sitter här idag.

När jag ser tillbaka på mina först fyra år som Polisförbundets ordförande är jag också stolt över att vi idag står mer enade än någonsin. Det är ingen hemlighet att organisationen tidigare haft ganska infekterade interna konflikter. Under vårens avtalsrörelse blev det tydligare än någonsin förut att vi sa samma sak från norr till söder, från öst till väst. Polisförbundet har gått igenom en läkande process, vi har läkt ihop och står därför starkare än någonsin, tillsammans.

Idag kan jag känna att Polisförbundet är en gemensam kraft som klarar av att prioritera. Det finns alltid tusen bollar i luften men vi har klarat av att prioritera och plocka ner dem, en efter en.

Självklart är det så att till exempel låglönesatsningen i avtalsrörelsen inte ger omdelbar avkastning till alla. Men vi gjorde den gemensamma prioriteringen att det är låglönesatsningen som är absolut viktigast nu. Vi måste vara starka, stabila och smarta. Allt kan inte göras på en gång. Nu går vi vidare med nya mål för ögonen.

Vi går en spännande framtid till mötes som jag sa inledningsvis. Men den kanske allra viktigaste förändringen, det som berör oss allra mest, är den omorganisation som polisen just nu går till mötes med hisnande hastighet. Jag vill därför passa på att säga några ord om det. Det är den största förändring som polisen genomgår sedan förstatligandet. Vi går från 21 till 1 myndighet. Från Polisförbundet sida har vi varit positiva till grundtanken med reformen.

Tanken med att polisen ska komma närmare medborgarna har Polisförbundet hela tiden har ställt sig bakom. Polisarbete är och ska i grunden vara relationsbyggande. Det är kunskaper om medborgarna och relationer till medborgarna och att de känner sig trygga med polisen som är grundläggande för att kunna lösa brott.

Vi tror också att det är viktigt med nationella riktlinjer, nationell styrning, en rikspolischef som tar ansvar för hela landets polis och sedan en utifrån nationella riktlinjer lokalt anpassad verksamhet.

Men Polisförbundet anser också att några punkter är väldigt viktiga för att omorganisationen ska bli lyckad.

Vi tror t ex på ökad balans mellan struktur och kultur

Förslagen handlar i för hög grad om utveckling av struktur och tar inte på allvar upp kulturen. Om det ska ske verkliga förändringar kan man inte bara titta på rutor i organisationen utan också och mycket mer på människorna. Det krävs t ex förändring av ledarskapet och av styrmetoderna.

Vi tror också på ökad delaktighet och medarbetardrivet utvecklingsarbete

Helhetssyn kan bara skapas genom att göra medarbetarna delaktiga. Delaktighet, ägarskap och gemensam vision leder till förståelse på djupet. Tvärgrupper och förbättringsgrupper är en viktig grundbult i organisationen.

Det är också helt avgörande med relevant målstyrning istället för pinnjakt

Idag blir det mätbara viktigare än att göra det viktiga mätbart. Kvantitet viktigare än kvalitet. Den ”pinnjakt” som styrt polisen (NPM) har skadat mer än den tillfört något. Målen måste sättas lokalt efter nationella riktlinjer, tas fram tillsammans medarbetarna och ha inriktning på kvalitet istället för kvantitet.

Och sist men inte minst, man måste satsa på rätt ledarskap

Polisen måste se över sitt ledarskap. Det finns idag ett alltför hierarkiskt ledarskap präglar organisationen och tilltro till medarbetarna saknas. Vi vill att arbetsgivaren ska se varje polis som aktiv, engagerad och nyfiken. Poliser vill göra ett bra jobb och man vill vara med och utveckla sitt arbete både i vardagen och inom större förändringsarbete.

Så även om vi på flera sätt delar Polissamordningens målbild är det för tidigt att säga vad resultatet egentligen blir. Vi är också oroliga för genomförandet. Som jag sa i inledningen är förändring ofta smärtsamt. Vi har fått många propåer om oro bland medarbetarna för vad som egentligen är på väg att hända. Man vet inte vad som ska ske och när. Vad innebär egentligen den nya organisationen för mig? Betydelsen av kommunikationen kan inte nog betonas.

Imorgon kommer Tomas Rolén stå här på scenen och svara på frågor om omorganisationen från förtroendevalda. Men jag har redan nu ett medskick till Dig Tomas: Det är inte bara här i Åre som jag lägger stort fokus på omorganisationen. Det kommer jag, om jag blir omvald, och förbundet att göra hela vägen fram till den 1 januari 2015 och efter det. För det här blir en lång resa och förändring tar tid. Att förändra rutorna är en sak. Att förändra kulturen är något annat, och mycket svårare. Och ändå är det där som de verkliga vinsterna ligger. Det är min starka övertygelse.

Men det är alltid lätt att säga vad andra ska göra. Jag vill också att Polisförbundet ska rikta stålkastaren inåt, mot oss själva. Även vi måste förändras. Vi måste bli en ännu mer modern organisation. Med modern menar jag inte bara ny IT-teknik och omarbetad organisation. Även vi måste titta på kulturen och inte bara på rutorna. Hur är vår kultur? Hur möter vi medlemmar? Vi måste städa på vår egen bakgård och se över hur vi på bästa sätt möter medlemmarnas behov. Ett bra sätt att börja ett sådant arbete är att fråga medlemmarna hur de upplever oss som facklig organisation. Det kommer vi att göra nu i höst, i en stor medlemsundersökning.

Det är alltid lite läskigt att bli granskad men jag vet att det är nödvändigt. Jag är nämligen övertygad om att grunden för all verklig förändring är insikt. Du måste se sanningen i vitögat och agera utifrån den. Och även om det är den enklaste vägen att helt värja sig från kritik är det inte konstruktivt.  Det tycker jag både Polisen som helhet och vi som facklig organisation kan behöva påminna sig om.

Polisen är alltid en hårt granskad yrkesgrupp. Det bidrar lätt till att man sluter sig och avfärdar all kritik. Händelserna i Limhamn för några veckor sedan var ett exempel på där jag upplever att debatten blir polariserad på ett olyckligt sätt. Självklart inte bara från polisens håll. Det finns grupper i samhället som med fullständig automatik kritiserar och svartmålar polisen och tar varje tillfälle i akt att göra så. Men det händer ofta att polisen i det läget inte gör något annat än defensivt konstatera att ”vi har inte gjort något fel!” Det tror jag inte bidrar till att öka förtroendet.

Jag tror på att vara öppen för förändring, lyssna på kritik, bjuda in till samtal. Lyssna på medlemmarna. Vi har vunnit en stor facklig framgång med vår låglönesatsning. Vi står starkare än någonsin. Med det i ryggen bör vi nu gå vidare för att bli ännu bättre. Vi måste våga lyssna på medlemmarna, bjuda in till samtal och förändras i takt med tiden. Kanske har vi ibland varit lite för trygga, vi med vår oerhört höga organisationsgrad har känt att hälsan tiger still. Men jag tror det är en farlig väg.

Jag känner för min del att Polisförbundet ska bli ännu mer synliga, mer öppna och tydligare som opinionsbildare, starkare som förhandlare. Men jag vill också mycket gärna höra vad medlemmarna tycker. Och vi ska försöka att bli ännu bättre på alla sätt, stå på medlemmarnas sida i vått och torrt. Medlemmarna i Polisförbundet har en tuff vardag och behöver ett starkt fack.

Och självklart: Ett sätt, ja, kanske det allra viktigaste, sättet att lyssna på medlemmarna är att ha ett representantskap. För ni är medlemmarnas valda ombud, ni för deras talan. Ni är här för att fatta viktiga beslut om Polisförbundets framtid. Ni ska fatta beslut om viktiga frågor som lön, yrkespolitik och stadgar. Ni ska diskutera politiska ställningstaganden.  Ni ska välja styrelse och ordförande. Ni har Polisförbundets framtid i er hand. Känn stoltheten, allvaret och glädjen i detta. Jag ser enormt mycket fram emot de här dagarna som vi ska ha tillsammans. Vi är redan bra, ja, vi är till och med starkare än någonsin. Nu ska vi förändras till något ännu bättre.

Välkomna till fantastiska dagar i Åre!