Publicerat 2016-09-12 13:00

Långt från lösning på poliskrisen

Patrik Oksanen i Hela Hälsingland, analyserar regeringens budget för polisen. Han konstaterar att det skulle behövts mer pengar snabbare för att motverka polisernas missnöje och för att få polisen att fungera bättre. Oksanen noterar att budgeten bara innehåller ca hälften av vad som Rikspolischefen krävde för att täta den läckande polisskutan.

Men om resurserna är magra, är kraven desto fetare...
Målet är att få ut fler poliser på fältet; i ingripandeverksamheten, som brottsförebyggare, som gränspoliser samt i utredning och underrättelseverksamhet. Fler civilanställda ska anställas för att frigöra poliser, och närvaron ska stärkas i utanförskapsområden som Biskopsgården, Södertälje och Rinkeby, skriver Oksanen. Vad den omfördelningen av resurser innebär för mindre prioriterade områden är en annan sak... Dessutom konstaterar Oksanen att pengarna kommer sent i perioden, medan behoven är omedelbara. Oksanen konstaterar att så länge polisen undervärderas avtalsmässigt (i form av löner, arbetsvillkor och ob-ersättningar) jämfört med andra statliga myndigheter kommer antalet som säger upp sig inte att minska. Och några löften om rimligare polislöner gavs inte under presskonferensen.

Ygeman talade om att polisreformen och polisena inte levererat som förväntat. Och det äger sin riktighet, i förhållande till politikernas förväntan om att polisreformen skulle genomföras utan de 2 miljarder som genomförandekommittén angav som ett krav för den. Men Oksanen vänder på steken och uppmanar politikerna att leverera: Men just här, i vår tid, med oro och krissignaler så är polisen (tillsammans med försvaret) områden där politiken skulle behöva överleverera för att reparera gamla försyndelser, både för verksamheten och för förtroendet.

Oksanen avslutar atikeln med orden:

"Vägen är lång för Ygeman innan poliskrisen är löst."

Tommy Hansson