Längre, inte kortare, utbildning för att bli polis

Nyligen beslutade Rikspolisstyrelsen på regeringens begäran att det skall införas en utbildning som skall göra civilanställda specialister inom Polisen till behöriga polismän. Beslutet har gett upphov till kritik ifrån Polisförbundet, samt allmän irritation ifrån poliser. Media, exempelvis Expressen, har dock tagit lätt på Polisförbundets kritik, och hävdar att det rör sig om att man "underblåser fientlighet" mot civila utredare. Attacken ifrån media beror troligtvis på att olika företrädare för Polisförbundet i sin iver att ”skydda” de egna medlemmarnas särställning inom Polisen flera gånger genom åren har visat upp en negativ inställning till sina civila kollegor. Polisförbundet har också som remissinstans nyligen avstyrkt ett annat förslag ifrån RPS som handlade om att ge civilanställda specialister vissa befogenheter i utredningsverksamheten som nu bara innehas av poliser.

Jag ser bara fördelar med att öppna upp för civilanställda specialister med rätt kompetens att genomföra uppgifter i utredningsarbetet som hittills har krävt att man i lagens mening är "polisman". Det torde effektivisera utredningsverksamheten och minska administrationen, då dessa slipper att ha poliser som "överrockar" till vissa arbetsuppgifter. Visst kräver det relevant utbildning, men det är knappast nödvändigt att man har gått polishögskolan. Det faktum att vissa tjänster (till exempel förundersökningsledare) kräver att man är "polisman" kan också ifrågasättas, då en del civilanställda specialister både har högre juridisk och utredningsmässig kompetens än den genomsnittlige polisen. Det måste enligt min uppfattning inte nödvändigtvis bli en nackdel att bredda chefskåren inom Polisen med några fler civilanställda. Dagens ledarskap (med utbredd låg takhöjd, destruktiv pinnjakt, mm) visar ju att poliser också kan ha sina brister som chefer. Sen måste man som chef givetvis förstå och kunna den verksamhet som man ska leda.

Det finns fler fördelar med att öppna upp utredningsverksamheten mer för civilanställda. Som det ser ut idag lider många utredningsavdelningar av en enorm resursbrist, som får katastrofala följder ur ett brottsofferperspektiv. En konsekvens är att många, speciellt nya, poliser tvingas in på utredningsavdelningar trots att de vill jobba "ute". Det är ingen lyckad lösning. Alla människor presterar bäst om de får jobba med det de stimuleras mest av. Fler civila utredare möjliggör att bemanna upp utredningsavdelningarna utan att tvinga in många av de poliser som helst vill jobba ute.

Nu var det dock inte enbart att öppna upp för civila att utföra uppgifter eller få jobb som enligt lagstiftningen är reserverade för "polismän" som det senaste förslaget ifrån Rikspolisstyrelsen (frampressat av regeringen) handlade om. Ett sådant förslag finns som sagt, men kräver författningsändringar. Det detta förslaget handlade om var att göra civilanställda till poliser/"polismän". Det innebär alltså att man i praktiken ersätter en två och ett halvt år lång heltidsutbildning med en på halvfart under ett år. Det är inte särskilt konstigt att det väcker frågor och upprördhet. Innebär det att man anser att den reguljära polisutbildningen är så usel att den går att ersätta med en femtedel av utbildningstiden? Skall de civilanställda specialisterna som arbetar med utredningsverksamhet också få utbildning i vårdlagar som LOB och LPT? De kommer väl ha laglig rätt att använda dem? Kan de beväpnas om de klarar en uppskjutning? Skall de vid behov kunna tjänstgöra i radiobil?

Som perspektiv till att det talas om ett "A och B-lag" kan nämnas att civila utredare ibland har ingångslöner på knappa 30 000/månad. Om samma utredare efter ett par års jobb söker och kommer in på polisskolan, går två år i skola, gör ett halvårs aspirant, och sedan får tillbaka sitt gamla jobb så kommer hon att ha 21 300. Och hon skulle inte vara unik, det finns mängder med poliser som har akademiska examina och lång yrkeserfarenhet innan de bestämmer sig för att bli poliser. Löneskillnaden skapar irritation hos poliser, men att rikta irritationen mot de civila kollegor som har marknadsmässiga löner är bara dumt. Tvärtom borde de civilanställda specialisterna vara en resurs i Polisförbundets kamp med arbetsgivaren för att få till en acceptabel ingångslön (och kanske också för att se till att tidigare relevanta erfarenheter och utbildningar kan ge lönepåslag även vid anställning som polis) Men man kan inte låta bli att ställa sig frågan om huruvida myndigheten också har tänkt sig att sänka lönen för den civilanställde specialist som precis har avslutat den korta nya utbildningen till 21 300 så fort dennes anställningsform ändras till att vara "polis"...

Slutligen, det är jättebra att polisen öppnar upp för civilanställda specialister att delta på ett smidigare och mer likvärdigt sätt i utredningsverksamheten. Men för det krävs det inte att de blir "polismän", det räcker med de författningsändringar som redan är på gång. Förslaget om att införa ett snabbspår till att bli polis går däremot tvärt emot de ytterst rimliga krav som Polisförbundet har att polisutbildningen istället borde förlängas till tre år, och göras till en högskoleutbildning. Vägen framåt är mer utbildning, inte mindre. Men det sa regeringen nej till.

Det är lätt att fråga sig vad som egentligen ligger bakom planerna med den nya utbildningen. Vad gäller resultatmålen/pinnjakten så har det ju redan visat sig att regeringen är mer intresserad av att hyfsa siffror än av att få en polisverksamhet som levererar bra samhällsnytta. Handlar detta om en genväg till att kunna visa upp att Sverige har fått fler poliser?

Martin Marmgren