Publicerat 2009-06-11 17:30

KRÖNIKA:

Leve orättvisorna!

Sedan en tid pågår en debatt om storstadslöner kontra glesbygdslöner, här på Blåljus. Tyvärr tycker jag att det förekommer övertoner som inte gagnar det övergripande målet, som borde vara att höja löneläget för alla svenska poliser.

Otjänlig debatt!

Vi kan hålla på hur länge som helst, och tvista om levnadsomkostnader, körsträckor och kvalitet i jobb, fritid, jakt, boende, arbetsresor, trygghet, arbetsbelastning, resultat i måluppfyllelse etc etc. Det kommer inte att ge någon högre lön.

Där makten finns finns pengarna…

Däremot finns det nog en poäng i det D. W skrev i förra Blåljus, att det kan vara lättare att via en facklig kamp få ut bättre villkor i Stockholm än på andra platser eftersom det finns fler makthavare här, och makthavarna vill inte att polisen fungerar dåligt. Så då blir frågan: skall polisfacket i Stockholm göra sitt bästa för att förbättra lönen för sina medlemmar, eller i solidaritet avstå löneutrymme?

Lika lite åt alla?

Den frågan kommer aldrig att ställas. Antingen lyckas t ex Stockholmsfacket förbättra sina medlemmars löner och andra anställningsförmåner, eller inte. Om vi inte lyckas i Stockholm, så kommer det att bli väldigt "rättvist". Alla kommer att få lika lite. Ur rättviseperspektiv, vore det enkelt att uppnå harmoni, säkert skulle arbetsgivaren inte ha något emot, att sänka storstädernas lönenivåer mot glesbygdslänens.

Alla nöjda!

Ur facklig synvinkel är det inget okänt fenomen, att vid en lokal lönerörelse där alla får 200:- i höjning är alla medlemmar "nöjda" i den meningen att inga klagomål riktas mot de fackliga företrädarna. Men när hälften av medlemmarna får 1000:- och den andra hälften får 1500:- i ökning, då blir det många klagomål, och ett stort missnöje. Frågan är vilken lönerörelse som var framgångsrikast egentligen. Och vilken som på sikt leder till högre lön för medlemmarna.

Argument för högre polislöner!

Just medlemmarnas missnöje, och den upplevda orättvisan är ofta det bästa argumentet för facket att i kommande avtal förbättra för dem som inte fått maximalt utfall. Precis som är fallet nationellt. Jag tycker inte att det är fel, när glesbygdslän använder storstädernas lönenivåer som argument för att deras löner borde ökas. Att däremot hävda att storstädernas löneökningar skulle hållas tillbaka, vore helt kontraproduktivt, och på sikt förödande för löneutvecklingen för alla Sveriges poliser.

Avslutningsvis, vill jag gärna framhålla, att när jag talat med poliser från olika delar av landet, har jag alltid mött förstående för det synsätt, som jag beskrivit ovan. Så jag tror inte att Lennart Westerlind är ensam i sin klarsyn. Och så klart tycker han att poliserna i Säffle skall ha högre lön!
Det tycker jag också!

Tommy Hansson

Tommy är polis i Södertörnsdistriktet i Stockholms län. Han är också medarbetare i Blåljus. I den här krönikan uttrycker han sina tankar kring en aspekt av lönefrågan.