Publicerat 2008-12-11 11:00KRÖNIKA:

Det svarta kortet –

min hudfärg är

ingen kompetens

Jag vill med min insändare ta upp något som jag aldrig hört någon diskutera öppet, detta på grund av att ämnet i sig är mycket känsligt. Kort bakgrund, jag har varit polis sedan en tid tillbaka och jobbar för närvarande vid Citypolisen, Stockholm. Jag är uppväxt i Dalarna, men adopterad från 3 månaders ålder från ett utomnordiskt land.

I polisens rekryterings kampanj för Polishögskolan visar man tydligt i reklam i tv, radio m m att polisen söker efter personer med utländsk bakgrund då polisens sammansättning skall spegla  samhällets. Låt mig poängtera att jag inte tycker att detta är fel på något sätt.

Polisen söker ju sådana personer

Under ansökningsprocessen fick jag kommentarer från mina dåvarande arbetskamrater som “klart du kommer att komma in, polisen söker ju sådana personer” och syftade då på mitt utländska ursprung. När jag frågade varifrån den informationen kom hade man fått den till sig genom polisens reklam för Polishögskolan.

Jag sökte och blev kallad till intervju, poliserna som intervjuade mig frågade hur jag såg på poliser med invandrarbakgrund. Jag sa att jag inte hade något emot sådana. Sedan sa de något som jag inte kan redo göra i detalj men budskapet var att jag hade en fördel i jämförelse med de andra sökande av att jag hade utländskt ursprung. Jag blev mycket förvånad över detta. Min bestämda uppfattning är att en polis för mig är en person som är etniskt neutral där man representerar en organisation. Det är väl därför vi har en uniform som är likställd?

”Ja ä från Dalarna”

Utöver detta anser jag mig vara svensk långt in i själen då jag inte har några som helst kopplingar till mitt hemland förutom det att jag är svart i hyn. Vidare är jag inte uppväxt i någon “invandrartät förort” i Stockholm utan på landet två mil från närmaste samhälle i Dalarna. Detta förklarade jag för de intervjuande poliserna.

När jag i början på min aspiranttid var på en tillställning kom en polischef  fram och gratulerade och sa “det är bra att det blir fler invandrare som blir poliser”. Jag tittade lite frågande på polischefen och sa på bredaste dalmål, “Jag ä från Dalarna”. Ett annat exempel är när jag är i tjänst och pratar med en väktare på en hamburgerresturang. Han frågar om polisyrket och jag i min tur frågar om han tänker söka. Till svar får jag “Jag kommer söka och jag är helt säker på att jag kommer komma in, jag är ju invandrare och polisen tar  in alla sådana”.

Detta var några upplevda exempel, det finns många fler.

Mörk hudfärg – ibland nytta, ibland nackdel

Min uppfattning är att polismyndigheten ser min hudfärg som en kompetens, för mig är den absolut inte det. I vissa fall kan jag kanske ha nytta av den, men enligt min uppfattning jämnar det ut sig då den i andra situationer kan vara en nackdel.

För mig är det besvärande när jag vill söka en tjänst och jag tittar på intrapolis/lediga jobb och läser följande ”vi värdesätter det som etnisk och kulturell mångfald tillför enheten”. Om jag då söker och får tjänsten så känner jag att det är besvärande då jag inte vet om jag fick tjänsten för jag var bäst lämpad eller för min bakgrunds skull. Framför allt, vad tror mina kollegor?

Drar det svarta kortet

Det som dock gör mig mest upprörd är när en kollega med utländsk bakgrund drar det så kallade ”svarta kortet”. Det har hänt att kollegor befogat kritiserat andra kollegor med utländsk bakgrund. Då har dessa börjat ”spela på sitt ursprung” och kallar helt obefogat dem som kritiserat för rasister. Detta ser jag som mycket allvarligt att vissa individer använder detta som ett instrument för att bli så att säga ”onåbara” och klara sig undan.

Detta i sin tur gör att jag har vid flera tillfällen känt att kollegor, som inte känner mig, verkar vara mer försiktiga att kritisera mig jämförelse med andra kollegor. Om detta beror på att de är rädda för att jag ska gå till chefen och berätta att jag ser dem som rasister eller något liknande kan jag bara spekulera i. Detta hämnar tyvärr mig i min utveckling som polis för jag vill att de ska kunna vara lika raka och ärliga i sin kritik mot mig som de är mot ”Sven Svensson”.

Raka och ärliga

Det är min uppfattning att det är svårare att få en person med utländsk bakgrund avskiljd från Polishögskolan samt under/efter aspiranttiden. Beror detta på att skolledning och chefer är rädda att avskilja oss på samma grunder som en och annan kollega avskiljs?

Polismyndigheten binder ros åt egen rygg genom att agera på det här sättet. Varken verksamheten eller allmänheten kommer tjäna på om det är  så att vi inte kan vara raka och ärliga mot varandra oavsett ursprung, kön eller hudfärg. Ingen ska behöva bli rädd för att bli kallad rasist för att ha uttryckt en saklig kritik.

Inga avsteg från kraven

Givetvis ska polisen spegla samhället, och det finns många duktiga kollegor med utländsk bakgrund. Men organisationen måste kunna vara så ärlig mot sig själv att den inte gör avsteg från från de krav som ställs på en blivande polis bara för att vi i slutänden ska få in fler personer med utländsk bakgrund. Det kommer ingen vinna på i det långa loppet.

Emanuel Mauritzson
Citypolisen, Stockholm län