Kommer Närpolisen att få chansen denna gång?

Kommer 90-talets idéer om närpoliser att fungera på 2015-talet? Den frågan ställer Lasse Wierup i sitt program “I lagens namn”, apropå den nyligen sjösatta polisreformen. Han beskriver en verklighet där poliser som arbetar i förorter blir väldigt utsatta. Wierup har intervjuat ett antal poliser som arbetat i utsatta förorter, där det uppstått en parallell rättskipning. Förtroendet för Polisen i dessa förorter är väldigt lågt, rent av hatiskt. Poliser, och särskilt kvinnliga poliser, är väldigt utsatta.

Polisens insatser i dessa förorter, kommer alltför ofta först när det redan har gått väldigt långt, vilket antingen visat sig i social oro, eller framväxande kriminella nätverk. De ekonomiska resurserna för förebyggande polisiära insatser har helt enkelt varit otillräckliga. Wierup beskriver vilka stora ekonomiska kostnade som krävs för att komma tillrätta med problemen när det redan gått fel. Exempelvis Södertäljenätverket, kostade det ca 250 miljoner att lagföra. Och problemen finns på många fler håll.

Carin Ewald, som var polismästare i Södertälje när problemen grodde, funderar fortfarande över om polisen hade kunnat varit bättre förebyggande med större resurser.

Frågan nu, är då om nationaliseringen av svensk polis kommer att klara av att göra det bättre, med fler poliser i lokalområdet. Redan för 20 år sedan, infördes ju närpolisorganisatioinen med liknande målsättning att polisen skulle komma närmare medborgarna och ett bättre förebyggande arbete. Beatrice Ask, konstaterar att det som stjälpte närpolisreformen, var ekonomiska bekymmer. Nu tror hon att det kommer att lyckas bättre, eftersom alla politiska partier är överens, och för att det är helt nödvändligt.

Även inrikesminister Anders Ygeman, beskriver sina stora förhoppningar på den nya reformen. Han har deltagit i polisarbete i utsatta förorter, (i några av de 55 utanförskapsområdena) för att hålla sig informerad. Polisen kan inte bara komma när det redan har hänt något, det leder inte till ett gott förtroende. Han ser även ökade skillnader och minskade resurser som bidragande orsaker till problemen.

Programmet beskrev även hur det är att arbeta i andra utsatta förorter, som i Araby utanför Växjö. Det har även där blivit allt vanligare att polisen blir hindrade av ungdomar när de skall göra sina tjänsteingripanden. Även rutiningripanden, som kontroll av en cykel, kan då lätt spåra ut i attacker mot poliser.

Ungdomar från området menade i programmet att de var trakasserade av polisen, då poliserna kunde kolla på ungdomarna eller ingripa mot exempelvis hashrökande ungdomar.

Några ungdomar menade att om de fick en fritidsgård med bra personal, biljardbord och tv-spel, skulle en del av problemen lösa sig... “Det finns inget att göra här ute...”

Beatrice Ask avslutade programmet med att säga att hon anser att det inte är självklart att det verkligen kommer att bli fler synliga poliser ute i samhället som utlovat.

Under sina åtta år som justitieminister har hon upplevt att polisen, trots olika löften, tenderar att nedprioritera det lokala arbetet. “Polisen är en trög organisation” och "Det finns alltid krafter som drar åt fel håll"...

– Då menar jag att regeringen måste ligga på, ta initiativ. Jag tycker att det är viktigt att säkerställa att riksdagen får en återkoppling så att ger mer kraft i det lokala polisarbetet, säger Ask till “I lagens namn”.

Blåljus kommentar; Noterbart är, att såväl nuvarande "polisministern" som den förra justitieministern nogsamt undviker att nämna den ekonomiska aspekten på närpolisarbete. Varje gång pengarna tryter, historiskt sett, är det närpolisen som använts som "dragspel", och kommenderats till annan verksamhet. Ett helt annat problem, som beskrivs i dagens GT, är att poliser i vissa förorter idag blir så utsatta för både våld vid ingripanden och mer avancerad kartläggning med syfte att skrämma och passivisera. Som Erik Nord, operativ chef för polisområde Storgöteborg säger till tidningen: 

– Det är tuffa villkor för våra polismän som arbetar i yttre tjänst. Det här är ett exempel på när de blir utsatta för våld och hot. Hot, våld och provokationer är något som vi kontinuerligt blir utsatta för. Det är klart att det är oroväckande, för en del poliser blir arbetsmiljön så påfrestande att de inte orkar fortsätta, menar Nord.

– Det blir en del av polismännens vardag som blir bekymmersamt. Man klarar av att bära det till en viss gräns men vi har också tecken på att det är polismän som till slut inte orkar med det här och då får vi göra omdisponeringar bland vissa personalkategorier säger Nord till tidningen.

Ändå har, som Blåljus beskrivit, de rödgröna och Alliansen på kronan lika litet anslag till Polisen i sina budgetar. Något som inte tar höjd varken för omorganisationens kostnader eller för närpolisens uthållighet. Lokalpolisområdescheferna har ålagts att ge medborgarna medborgarlöften, men riskerar att få administrera ett ekonomiskt underskott som gör dem till löftesbrytare.

Vad gör det med Polisens förtroende?

I lagens namns program om Närpolisen 2.0, som Lasse Wierup kallar den nya polisreformen, har även kommenterats av Polisprofessorn 2.0.

Tommy Hansson