När det gäller själva organisationen så är jag med, teoretiskt. Även här finns dock flera stora MEN. Vid närpolisreformens genomförande myntades uttrycket ”är du inte med på tåget får du kliva av”. Utrymme för kritik fanns inte. Förstår Trafikverkets problem med järnvägarna. Vi/polisen besätter ju tydligen samma gamla tåg som förra gången och samma avstigningsplatser.
Någon matematiker behövs inte för att räkna ut att
resurserna inte finns, vare sig ekonomiskt eller personellt, till att
genomföra förändringen fullt ut. Även här börjar man i fel ända.
Utgångspunkten måste vara tillgängliga resurser och vad de räcker till. Här engagerar man i stället, till stor del, personer som i gemene mans mun kallas för ”ja-sägare”. I mina ögon får jag i dag i likhet med förra gången intrycket att de flesta har sin egen karriär framför ögonen och agerar efter de aspekterna, även om man innerst inne skulle vilja framföra kritiska synpunkter.
Kontenta: Ta hand om medarbetarna. Tillåt konstruktiv kritik från alla led. Agerande efter dessa båda, självklara, grunder kan bara ge en ”vinn-vinn” situation.
Nyhet från Polistidningen