På Haningepolisens hemsida, har Magnus skrivit ett tänkvärt inlägg som
beskriver olika aspekter på att poliser (även de i yttre tjänst) är ett slags människor som då
och då, när tillfälle ges, kan behöva en så kallad fika.
"Fika!
Detta
fantastiska ord som alla svenskar vet vad det innebär, men som knappt
finns i andra språk. Detta gör att det alltid tar ett tag att förklara
för utländska vänner vad ordet står för. Vad jag förstår så är det ett
ganska gammalt svenskt ord som verkar komma från att man förr tog en
kopp kaffe.
När möjlighet ges och vi inte är på andra jobb, brukar vi poliser i Haninge när vi jobbar dag försöka
fika på förmiddagen. Under kvällspassen är det stort sett omöjligt att
få till en fika på grund av arbetsbelastningen och nätterna när det går
så brukar vi sikta på strax efter 00.00. Platsen vi väljer att fika på
utgår ofta från situationen ute på ”byn”. Vi har dock några fik som vi
gärna använder oss av på grund av tradition eller trivsel. Jag skulle
gissa att mitt turlag lyckas med detta ca en gång i veckan.
Något jag tycker är väldigt intressant är att ibland, inte särskilt
ofta, möts vi av irritation från somliga då vi har en stund fika (eller
middag). Man ifrågasätter varför vi poliser fikar eller äter och jag
brukar då lugnt fråga varför vi inte skulle göra det om vi har en
möjlighet? Vad är den stora skillnaden mellan oss och alla andra i
Sverige. Jag kan tillägga att svaret ofta inte är så genomtänkt. Jag
skulle önska att dessa kritiska människor kunde se alla gånger vi
sprungit iväg från en fika eller en varm middag. De pass jag och mina
kollegor inte hunnit att äta eller dricka någonting för att hjälpa
allmänheten. Kanske skulle deras inställning då ändras och en större
förståelse för våra få fikapauser infinnas.
Jag tycker också
att det är fascinerande alla de gånger personer utan tvekan kommer fram
till en konstapel som har en fikapaus eller äter någonting och vill ha
polismannens hjälp. Det kan vara allt från att lämna upphittade nycklar,
plånböcker eller anmäla något som försvunnit för ett par dagar sedan.
Ofta börjar samtalet med "vilken tur jag såg dig här eftersom jag inte
hunnit åka till en polisstation eller hunnit ringa". Hur många
yrkesgrupper i samhället förväntas alltid att jobba oavsett var man är
eller gör? Lika fascinerande tycker jag det är att se mina kollegor
lugnt tugga ur munnen, lägga från sig fikat och ta upp blocket för att
skriva en anmälan.
Vi fikar och äter eftersom vi är människor
som alla andra. Under fikat kan vi prata ärenden, utvärdera insatser och
på ett lugnt sätt lätta på trycket bland sina arbetskamrater. Men
ibland så unnar vi oss bara några minuter av kamratskap och glädje.
Precis som alla andra arbetsplatser. Jag brukar säga till minna yngre
arbetskamrater som oftast är otåliga och hela tiden vill hitta nya
arbetsuppgifter att inte glömma bort att försöka ta en kort paus.
Förhoppningsvis så gör en kort fika att fler poliser orkar stanna i
yttre tjänst och att vi därmed efter hand får mer erfarna konstaplar i
yttre tjänst.
Man skall aldrig underskatta vikten av en stund med god fika.
Vad tycker du?
Magnus, yttre tjänst"
Blåljus kommentar: Inlägget har fått flera hundra kommentarer på FB, och tusentals likes. Nästan alla har förståelse för att poliser kan behöva fika ibland, men någon tycker att poliser parkerar illa, eller att poliser kör för fort. Som vanligt är det de missundsamma som sticker ut och märks mest, medan mer toleranta medborgare "flyger under radarn"... Apropå fortkörande poliser och hur poliser parkerar lämnade en vänlig polis denna länk till en kritisk medborgare...
Blåljus rekommenderar en oförglömlig kopp kaffe med Hasse och Tage: