Skillnad på att förklara och försvara

Förra veckan sa Västmanlandspolisens presstalesman Sven-Åke Hammar i en intervju att antalet överfallsvåldtäkter ökade på sommaren, eftersom kvinnor är mer lättklädda då. Uttalandet tolkades av ett antal skribenter, och en stor mängd människor på sociala medier, som att Hammar skuldbelade kvinnorna för våldtäkterna, att han tyckte att det var deras fel att de blev våldtagna eftersom de var lättklädda. Han, och polisen i allmänhet, bjöds således på ännu ett gatlopp i media där man anklagades för att ha en fruktansvärd kvinnosyn.

Det är inte särskilt konstigt att allt som rör våldtäkter är extremt känsligt, och att det lätt väcker starka reaktioner. En våldtäkt är ett extremt kränkande brott, och bara medvetenheten om risken att bli våldtagen påverkar mängder med kvinnors livskvalitet negativt. Våldtäkter som fenomen beror inte bara på gärningsmännens grymhet utan även på patriarkala värderingar och strukturer. Många kvinnor har dessutom personliga erfaranheter av att ha blivit hanterade på ett kränkande sätt av både polis och rättsväsende då de anmäler våldtäkter, och även om jag är övertygad om att polisen har blivit enormt mycket bätttre på att bemöta våldtäktsoffer, så finns fortfarande mycket att göra. Detta gör uttalanden ifrån polis om våldtäkter ännu känsligare.

Det vore dock önskvärt att man trots det kunde diskutera frågor som rör våldtäkter lite mer sakligt. I Hammars uttalande ligger ingen skuldbeläggning av offren. Han hävdade att de presumtiva gärningsmännen hade lättare att hitta offer och att genomföra brottet under sommaren, på grund av att kvinnor (liksom män) då bär mindre kläder. För mig är det inte särskilt kontroversiellt. I Västerort har vi under juni och juli plågats av en våg av personrån mot kvinnor, där gärningsmän rycker deras halskedjor. Många av offren har varit äldre. Det är definitivt ett brott som ökar på sommaren, för på vintern döljs halskedjorna av kläder och blir svårare att se och komma åt. Överhuvudtaget ökar risken för att bli rånad eller bestulen om man bär på synliga smycken eller annat med ett ekonomiskt värde, speciellt om man som exempelvis äldre kvinna har svårt att försvara sig. Innebär det uttalandet ett skuldbeläggande av offren? Absolut inte!

Det finns andra saker som troligtvis ökar risken för att bli överfallsvåldtagen, exempelvis att bo på ett våningsplan där det går att ta sig in genom fönstret (se här ett skräckexempel). Det innebär självklart inte att någon anser att kvinnor som bor på bottenplan ”får skylla sig själva”. Och vad gäller risken att bli våldtagen i allmänhet så ökar den sannolikt om man dricker alkohol eller om man går hem med män, men framförallt om man inleder ett förhållande med en man, då de allra flesta våldtäkter begås av offrets man/pojkvän. Inget av detta innebär att offret bär skulden. Om en kvinna så går hem med en berusad och aggresiv man, hånglar med honom, och sen säger att hon inte vill ha sex, så ligger självklart hela skulden på mannen om han sedan förgriper sig på henne. Problemet handlar om hur vi skall ändra gärningsmännens tankar och beteende, och där det inte går, skydda presumtiva offer mot fler övergrepp (genom exempelvis frihetsberövande påföljder).

Synen på våldtäkter och våldtäktsoffer både i samhället generellt, och även specifikt inom polisen, måste absolut diskuteras. Men den diskussionen behöver vara saklig för att bli konstruktiv. Det var inte attackerna på kollegan Hammar.

Martin Marmgren